Dags att beväpna Sverige
Snart 40 år av naiv tjofaderittanliberalism har gjort Sverige onödigt sårbart, skriver Arbetets politiska redaktör.
Politik är till stor del formuleringskonst. Med språkets makt kan man definiera verkligheten. Och under den första dagen av Folk och försvars årliga rikskonferens i Sälenfjällen fick svenskarna i går veta följande:
– Sverige är inte i krig. Men det råder inte heller fred.
Med sådana retoriska otydligheter försöker statsminister Ulf Kristersson skapa acceptans för ökade satsningar på försvaret, underrättelsetjänsten och krisberedskapen.
Otydlig retorik för ökade satsningar
Nå, vi lever ju i en tid av otydligheter. Vem ska styra i Tyskland efter valet i februari? Hur länge klarar sig Frankrikes svaga regering? Hur stora blir de främlingsfientliga när Norge går till val i höst?
Till detta kan man lägga Donald Trump som är på väg tillbaka till Vita huset. Han växlar mellan att visa ointresse för Europas säkerhetspolitiska läge och att kräva att Natos europeiska medlemsländer ska avsätta 5 procent av BNP till försvaret.
Det lämnar oss med en fråga till: Vad händer med Ukraina? Och vad gör Ryssland?
Europa behöver sannolikt inte frukta att ryska stridsvagnar rullar över polska gränsen i närtid. Däremot är det uppenbart att det finns ett hot mot de undervattenskablar som stora delar av kontinenten är helt beroende av.
Det har Sverige blivit varse under den senaste tiden.
Kablar och energiförsörjning
Det kinesiska fartyget Yi Peng 3 misstänks ha skadat två undervattenskablar i Östersjön. Även oljetankern Eagle S, flaggad på Cooköarna, misstänks för att på juldagen ligga bakom förstörda undervattenskablar mellan Finland och Estland i Finska viken.
I dag kopplar 39 undervattenskablar samman EU:s medlemsstater. Ytterligare 84 kablar förbinder unionen med omvärlden.
Dessa kablar, som hanterar 98 procent av Europas internettrafik, och några viktiga gas- och elanslutningar är helt avgörande för att vardagen ska fungera i vår del av världen. Den brittiska försvardebattören Edward Lucas har beskrivit vad ett fullskaligt angrepp mot kablarna skulle innebära:
Vi skulle bli döva, blinda, förlamade, kalla, fattiga, arga – och slutligen besegrade.
Sverige måste ta ansvar för sin infrastruktur
Naturligtvis gör regeringen rätt som i dag inte pekar ut någon för kabelbrotten. Men det är förstås inga misstag och knappt ens provokationer. Det kanske måste förstås som övningar och repetitioner i hur man med enkelhet stör och förstör européers vardagsliv – utan att utlösa ett fullskaligt kärnvapenkrig.
Enligt överbefälhavare Michael Claesson kan kabelbrotten i Östersjön vara en del av ”en bredare ansats”, eller hybridkrigföring.
– Det är definitivt en komponent som man tills vidare måste betrakta som en del i tillämpningen av hybrida metoder.
Ett problem, enligt ÖB, är att själva infrastrukturen på havsbotten ägs av privata aktörer. Det har bidragit till att Sverige inte tagit skyddet av kritisk infrastruktur under vattnet på tillräckligt stort allvar.
Finland stoppar vattenprivatisering
– Vi har försummat de här perspektiven under lång tid. Alla kablarna och gasledningarna har lagts ner utan eftertanke på att någon skulle kunna sabotera dem. De är gjorda utifrån företagsekonomiska kalkyler, har Niklas Granholm, forskningsledare på enheten för säkerhetspolitik och strategi på Totalförsvarets forskningsinstitut, sagt till SVT.
Just det har vi hört förr i ett land där allt från regementen, polisstationer och domstolar till tågtrafiken, energiproduktionen, äldreboenden och skolor antingen sålts eller varit till salu.
Att finska högerregeringen nu föreslår att finska kommuner inte ska inte tillåtas att sälja ut eller minska ägandet i sina vattenreningsverk i syfte att förbättra landets säkerhet ser ut som en tanke.
Ett arv av naiv liberalism
Snart 40 år av naiv tjofaderittanliberalism har gjort Sverige onödigt sårbart. Visst, vi måste försvara oss men vi måste också fundera på vad vi egentligen har förlorat genom att sälja ut.
För att verkligen vara säkra behöver Sverige ha kontroll över vår infrastruktur – både för vår säkerhet och för att saker överhuvudtaget ska fungera.
Det är också att bygga motståndskraft. Det är också att beväpna oss.