När det är riktig vinterjävel i Sverige kan jag ibland trösta mig genom att romantisera alla de tidiga mornar jag hasade till resecentrum i Norrköping för att pendla till Stockholm och plugga konstvetenskap. 

Ett lok som kunde bomba sig igenom snövallarna, det billigaste tågets stekheta element. Karga, mjuka kullar utanför fönstren, som sovande jättar i Nifelheim. 

Eller som när jag var ännu yngre, i tonåren, och fick promenera från spårvagnens ändhållplats till Vrinneviskogens rand för att repa med mitt band. 

Jocke, som väl helst ville spela frijazz, på bas. David, som dragit ihop oss, på gitarr. Jag på sång, ylandes Metallicas For Whom the Bell Tolls som om livet stod på spel. 

Trummisarna som kom och gick ska förbli onämnda då jag låg med samtliga. 

Det här är sådant man ska berätta för sina barn en dag, tänker jag. Om hur jävla kallt det var. Om hur jävla långt man tvingades gå. Om att inte ligga med trummisar. 

Framför allt om att det en gång fanns en tid då panka tonåringar kunde hyra replokaler. 

Replokalsslakt

I november släppte Studieförbunden i samverkan rapporten ”Replokalskris i Musiksverige”. Regeringen drar under tre år in 500 miljoner kronor i stöd till studieförbunden. 

Då det enda studieförbunden kan spara in på är personal och lokaler har resultatet blivit en slakt. 

I Malmö har Folkuniversitetets musikhus stängt. 

I Västerås blir ett 30-tal band och 100-talet studiecirkeldeltagare hemlösa när Studiefrämjandet stänger sina replokaler. 

I Norrköping har Studieförbundet vuxenskolan huserat drygt 80 band i sina replokaler. 

12 000 i månadshyra

Pandemin blev en första hugg i verksamheten, Tidöregeringens budget ett andra. Ett tredje hugg kom i sensomras då det numera rikskänt kulturhatande Norrköpingsstyret lett av Moderaternas Sophia Jarl höll inne över 30 procent av kommunens stöd till studieförbunden. 

I Västerås förklarade Studiefrämjandets verksamhetsutvecklare Niclas Hovgren ekonomin för SVT: För att fortsätta hålla öppet behöver hyrorna fyrdubblas. 

Det skulle innebära att vissa band får betala 12 000 kronor i månaden, en summa och en tröskelhöjning in till musiken som man helt enkelt inte kan stå bakom. 

Innovationslabb i Norrköping

Märk väl att 2024 bara var år ett. 2025 och 2026 ska än större delar av den halva miljarden skäras bort. Vad som blir kvar vet bara Gud och de verksamhetsutvecklare som ser åratal av arbete gå under. 

Mats Persson, på något obegripligt vis utbildningsminister när regeringens sparkrav beslutades, idag arbetsmarknadsminister, har förklarat att regeringen vill prioritera utbildningsformer som leder till “riktiga jobb”. 

Även här kan man använda Norrköping som exempel. 

Medan kulturen skars ned satsade det dåvarande styret på ett kommunalt “innovationslabb”, i dag ett kontor med tre anställda. 

Exakt vad ett kommunalt innovationslabb gör förblir höljt i vintermörker, åtminstone om man läser på hemsidan. 

Det är en “liten, agil och dynamisk” avdelning får vi veta. De är “flexibla i sina processer” och ska “effektivt identifiera, utveckla och impementera nya idéer och processer” – andra processer än de redan jobbar i får man anta. 

Har man en idé uppmuntras man att fylla i ett “innovationsträd” och följa Norrköpings tredelade innovationsprocess: “identifiera, innovera, implementera”. Räcker inte detta har kommunen pedagogiskt nog publicerat en artikel om vad innovation över huvud taget är. 

Även det tre olika saker, tydligen. Innovation kan vara “idédriven, utmaningsdriven” eller “möjlighetsdriven”. 

Innovationslabbet är en ledande plats för innovation vars innovation ska främja samarbete. 

Här har du den, Mats Persson, framtidens svenska arbetsmarknad! 

Musik och kultur räddar ungdomar på glid

Studieförbunden lyfter bland annat det svenska musikundret som argument mot alla nedskärningar, och visst är export kul, men i grund och botten handlar musiken om kulturen i sig och om ungarna på randen till glid. 

Om vinterhalvåret somnar städerna. Då samlades vi i våra äldsta kompisar lägenheter i Finspång, Söderköping, Hageby eller Marielund där man fick röka inomhus och skära sig på balkongen. 

De helt utan intressen, som ett band man hade ansvar inför, knarkade värst.

Jag vet precis hur innovativ en 18-åring i jakt efter tabletter kan bli medan mörkret äter upp gator och själ, ändå blir de aldrig agila processledare och snömosutvecklare.

Kylan inför detta är idag rikspolitik. Så gul snö har aldrig täckt Sverige förr.