Den internationella superinfluencern Matilda Djerf har ertappats med att göra vad rika män alltid gjort: behandla sina anställda som skit. I vittnesmål anklagas hon för att ha skrikit på och vikthånat sina anställda. 

Men alla är inte upprörda. Vissa anser att Matilda ska behandlas med vördnad, eftersom hon inte bara är entreprenör utan också ung kvinna. 

Skriker ”kvinnohat”

I Dagens ETC skriver Vilma Ljunggren att en kvinna aldrig kommer undan. Eftersom män oftare är arbetsgivare och därför också oftare är risiga arbetsgivare så borde Djerf därför slippa undan lindrigare. 

Matilda Djerf har byggt ett imperium på att vara en ”vanlig tjej från Borås” och förespråka en plågsamt tidsenlig ”kvinnor kan”-filosofi. Och det kvinnor är kan allra bäst är att mycket nya saker (helst från Matilda Djerfs klädmärke Djerf Avenue) och ha perfekt hår. 

Men nu står det alltså klart att Djerf inte är särskilt snäll. Och när hennes anställda träder fram i Aftonbladet vore det rimliga för den som säger sig stå upp för kvinnor att oroa sig. Arbetsmarknaden är, som bekant, särskilt hänsynslös mot kvinnor.

Trots detta finns de som skriker ”kvinnohat” när Djerf kritiseras.

Fallhöjd

Men ursäkta, varför ska jag vara solidarisk med Matilda Djerf? Kvinnor är inte längre en homogen grupp med gemensamma intressen. 

Granskningen och efterspelet visar tydligt hur lite en löntagare i ekonomisk beroendeställning har gemensamt med en företagsledare, oavsett kön.
 
Läs valfri granskning i fackförbundspressen och ni ser att även män (ja, oftare män i topp) blir obekväma av granskning. 

Fallhöjden är dock större för en person som Djerf, som byggt sitt imperium på sitt ansikte och synlighet i sociala medier. 

Handlar om gränser

Det tåls att upprepas: ingenting i kritiken mot Djerf handlar om att kvinnor inte ska få casha in. Det handlar om att det inte är okej att bete sig som en slavdrivare och att det finns gränser för vad en arbetsgivare får göra och vad en anställd kan krävas på. 
 
Det riktiga motståndet är att uppmana anställda att säga emot, organisera sig och aldrig acceptera att vara en dörrmatta eller slav åt någon bara för att de är kända. Och att alltid tala med media vid missförhållanden.

Lösningen är att gå ihop med sina kollegor och kräva sin rätt att slippa bli skriken på, straffad eller hånad är grundläggande rättigheter. Det är också detta som människor dag ut och dag in har stått upp för, även mot personer som Matilda Djerf. 

I bästa fall slipper ingen undan med att behandla andra som skräp. 

Vill se kvinnor vinna

Jag förstår impulsen. Efter tusentals år av förtryck vill vi se kvinnor vinna. Men det är inte feminismens poäng att en ensam vinnare ska avgöra kampen. 

De kvinnor som nu försvarar Matilda Djerfs rätt att vara en despot för att män också är det måste tänka om. Matilda Djerf är inte feminist för att hon tjänar mycket pengar. Hon är kapitalist, och när du försvarar henne försvarar du kapitalismen. 
 
Ensamma vinnare gör inget för kvinnor som grupp. Tvärtom bidrar de till nya sätt att förtrycka andra. 

Kvinnor kommer inte undan

”Vi kvinnor kommer inte undan”, skriver Ljunggren i ETC. Men det vi verkligen inte verkar komma undan är de som försvarar ett system riggat till mäns fördel. 
 
Och vuxna kvinnor som Matilda Djerf är inte offer, de har makt att göra rätt. Erkänn att ni fjäskar för en kändis. 
 
Det handlar inte om män och kvinnor – det handlar om rika och hur rika alltid anser sig ha rätt att behandla andra som skräp. Djerf kommer att dansa vidare i livet. Låt oss inte tro att vi blir girlbossens vänner bara för att vi försvarar hennes rätt att vara taskig. 
 
Skyddet mot dessa självberättigade superförmögna människor är lagar, regler och ansvarsutkrävande. Tänk på det nästa gång någon klagar på att vi har för mycket regler i Sverige. 
 
Och se upp för alla som försvarar chefernas rätt att bete sig som skit.