Som en basic pop bitch ville jag verkligen se Sabrina Carpenter i april.

Men Inte ens jag är redo att betala 3 000 kronor för att stirra in i ryggtavlan på världsartisten från en skymd läktare. Jänkarnas biljettproblem har på allvar spridit sig till Sverige.

Sabrina Carpenter är just nu en av musikvärldens stjärnskott. Efter hennes start som barnskådis för Disney 2011 blev hennes femte album “Short n’ Sweet” ett av de största 2024.

Låten “Espresso” är årets mest streamade låt på Spotify. Hennes musik är sexig, svängig, rolig och kåt. Det råder inga tvivel vad hon menar när hon sjunger “You’ll just have to taste me when he’s kissing you”.

För en dryg vecka sedan släpptes biljetter till Carpenters spelning i april på Avicii Arena. Som det blir ibland glömde jag att hänga på låset och hann titta på biljetter först samma kväll. 

Stora pengar för usla platser

Men det verkar som att de enda biljetterna som såldes till konserten var “Officiella Platinumbiljetter”, vilket låter väldigt exklusivt.

Får man merch? Extra bra platser? En autograf eller en meet & greet? Nä, de är bara extra dyra och blir dyrare baserat på efterfrågan.

Till exempel en plats uppe till vänster direkt från scenen för 3 000 kronor. 

Man får alltså betala en betydande andel av sin månadsinkomst för att se mer av Sabrina Carpenters bakhuvud än hennes ansikte. 

Ticketmaster berättar på sin hemsida att priserna kan ändras löpande fram till konsertdagen. Och att de vill “säkerställa möjligheten för fans att få åtkomst till giltiga biljetter”. 

Det är tveksamt att de tar hänsyn till fans med tanke på att “Fan Guarantee”, vad de kallar 24 timmars öppet köp, inte gäller för konserten.

Ticketmasters utpressning

Det är ett billigt svepskäl för att sätta vilka priser de vill. Inte ens Beyonce eller Taylor Swift hade dynamiska priser i sina spelningar i Stockholm. 

2010 slogs Ticketmaster och Live Nation ihop och tog kontroll över nästan hela företagskedjan för liveföreställningar. 

Det finns knappt ett annat alternativ än att köpa från dem, varken för fans, artister eller arenor. Fenomenet kallas vertikal integration och leder i förlängningen till monopol och därigenom fullständig kontroll över biljettpriserna.. 

Många artister protesterade mot fusionen men kan inte boka stora spelningar utan biljettjättarna. 

Arenor behöver dem för att kunna boka de största artisterna. Fans kan inte köpa biljetter någon annanstans. Inget annat företag har en chans att konkurrera och sänka priserna.

Det är utpressning av hela kultursektorn.

För gamla lagstiftare

Sverige kan inte göra något åt Ticketmaster och Live Nation-konsolideringen. Men riksdagen kan lagstifta mot dynamisk prissättning och förhindra monopolet från att ta över hela konsertsverige. 

Frågan är om våra främsta företrädare kommer att förstå det innan det är för sent. 

Sabrina Carpenter och många av världens största artister, där det kan vara störst chans att de använder dynamisk prissättning, har en mycket ung publik. 

Men bara drygt två procent av riksdagens ledamöter är under 30.

De som drabbas är framför allt tjejer och unga kvinnor, som inte vet att konsertbiljetter var mycket billigare förut. På tiktok delar amerikanska fans med sig av tips för att få de billigaste biljetterna. 

Även de dyraste svenska biljetterna är en struntsak jämfört med de tusentals dollar som man kan behöva betala i USA. Men problemet med dynamiska priser påverkar många artister och stänger ute fans.

Jag tror tyvärr inte att våra politiker kommer att förstå problemet på egen hand. 

Snart är Springsteen lika dyr

Först när Ticketmaster kontrollerar varenda spelning i Sverige och en biljett till Springsteen kostar 3 000 kommer våra 40-60-åriga politiker titta närmare på vad som hänt med svenska scenkulturen. 

Det är kanske för mycket att hoppas på att de även då skulle intressera sig för alla klubbar och scener som stängts för att nyinflyttade storstadsbor inte klarar av ljudet av människor som har ett roligare liv än dem. 

Sveriges kulturliv bygger inte på Sabrina Carpenters biljettpriser. Men att brutalt höga priser ramas in som exklusiva “platinumbiljetter” är ytterligare ett tecken på en amerikansk kommersialisering av kulturen. 

De låtsas till och med som att det är för fansens skull. Kultur är bland det finaste människan har och den bästa skapas aldrig för att maximera kortsiktig vinst.