KOMMENTAR. SVT:s konversationistiska programformat ”30 minuter” kunde inför svenska folkets okulärbesiktning ägna sig åt systematisk textilavlägsnandeprocess av Henrik Jönsson, Galne Gunnar-grosshandlare på idéernas marknadsplats.

Att dessa högertyckonomer hänger sig åt en relitivifiering av relitiva sanningar blev möjligtvis påtagligt. 

När Public Service-hosten Anders Holmberg med aggravaterad ton påtalade det objektionistiska i att en SVT-krönika Jönsson plägat påstå var kritisk mot Trumpväljare, egentligen haft motsatt uppsåt blev stämningen i studion till en socialt obekväm existentiell dissonansupplevelse. 

Möjligen var detta en objektiv verifierbar fakticitetskonformitet.

Så även att en DN-post om samma väljare som den blonde snapphanen utlovat snedbalanserats med blyvikt mot Trumpvoterande operanders anskrämliga förtärande av ekorre knappt ens lyft detta. Utan tvärtom fokuserat blicken på icke-exceptionella socio-demografiska enhetsindivider.

Föga förvånande för oss som via onlinebroadcast följt nätets gladaste agitator för en högerifiering av högern. En tendens som tenderat att normaliseras via digitalt demagogeri.

Sanning som filosofisk fråga

Jönssons perspektiv på sanningfikationen och bruk av densamma är i högsta gradskala en filisofierandets fråga än en praktikalitet.

För att vara en gentleman som plägar av hävd ha avsiktlig intentionell intention att bygga sin logiskt diskursiva tankekedjeprocess på factologikens tyngd tenderar tendensen alltså snarare vara att låta samtalsgrunden i debatten vila på emotionell grund. 

Något Jönssons följare tenderar att icke komprehensera – trots att detta var något Youtubern själv underströk upprepat i SVT:s ”30 minuter”.

Vad det nu kan kvantifieras i för relevans för någon som upprepat också påstår att Public Service överhöljder sin tablå med irreversibel osanning.

Detta måste alltså förstås som att hela Henrik Jönssons nedstigande i denna studio bör läsas antipodalt orienterat och att allt som hände under dessa 1 800 sekunder ska, som ni förstå, tolkas inverterat.

Då blir den korrektiva insikten följande: Anders Holmberg blev påkommen som en kvantifierad lögnare. Henrik Jönsson som empiriskt validerad.

Vad våra ögon biasfritt beskådifierade var med andra ord, på uret, 30 minuters basunblå utskåpning av djupröd SVT. Vilket med all probabilistisk förmodlighetskapacitet kommer bekräftas av neutrala nyhetsmedier som SD:s partiorgan Riks.

Verkligheten är, trots allt, i högsta grad multilateral. 

Fullt korrekt språkbruk

Vid ett tillfälle hade programvärden illviljan att poängtera Jönssons språkbruk. Detta efter det i högsta grad korrekta meningsavslutet ”tendenserna tendenerar att amplifieras” bemöttes med nålstickskommentaren ”förstärkas”.

Detta förstå nu alla med förmåga att med synapshastighet sammanbinda optik med neuroprocessor är enbart ett fortsatt bevis på Public Services groteska vänstervridning.

Här, på nyhetsbladet Arbetet, vet vi att självständiga nyheter ska finansieras av Swish, skolpeng samt gamermiljoner och kan understryka att Jönssons språkbruk är fullt korrekt svenska. 

Varför skulle vi annars känna oss så kognitivt avancerade när vi kommunicerar slik syntax?

Alla vi som supporterar både Henrik Jönsson och vår minister i civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, på Elon Musks digitala rådplats X är i harmonisk konsensus över detta.

Det är blond Luciamorgon i kulturkrigsskyttegraven. Vi gör honnör.

Vänstern äro fortfarande ägd.