Mercy jobbade för Metas AI – tvingades se bilder på sin döda farfar

Allt fler i min omgivning verkar använda AI till allt från att göra musik, skapa bilder till sociala media eller sammanställa rapporter. Låta AI:n göra uppgifter som man inte riktigt pallar själv. Gott så, det går ju snabbare och ibland gör den ett hyfsat jobb. 

En författarcoach jag känner berättade att hon på en av sina kurser haft en deltagare som lämnat in en text som var skriven av en AI. 

Komplexiteten bakom AI gör den närmast mystiskt för gemene användare. Det är något som rör sig i luften och kan vara till hjälp när vi vet vilka verktyg vi behöver hjälp med. Överhuvudtaget är det lätt att glömma bort de rent fysiska aspekterna av Internet. 

Kunskapen om de enorma utsläpp som orsakas av nätet är mycket begränsad bland användare och det är lätt att tänka att saker vi laddar upp i molnet är snudd på immateriella. 

Att alla digitala verktyg är klimatsmarta och inte – liksom nästan allt annat vi konsumerar – bygger på vidriga arbetsvillkor i det globala syd.

AI nästa stora grej

I ”Feeding the Machine – The Hidden Human Labour Powering AI” av James Muldoon, Mark Graham och Callum Cant, alla tre forskare och aktiva i organisationen Fairwork, får vi lära oss mer om hur mycket mänskligt arbete som ligger bakom AI-boomen. 

AI kom i en tid när BigTech inte riktigt visste var de var på väg. Flera stora satsningar hade floppat eller inte tagit fart. Under 2022 ökade uppsägningarna i tech-branschen i USA med 649% från föregående år (runt 93 000 människor förlorade jobbet). 

Aktiekurserna sjönk. Investerare letade efter nästa stora grej att ösa pengar över. 

Det blev AI och pengarna strömmade till. I en bransch som koncentrerar makt till allt färre människor. Några få stora bolag (Google, Amazon Meta, Microsoft och Apple) styr i princip hela teknikutvecklingen med utgångspunkt i hur de ska kunna tjäna mer pengar. 

Författarna lyckas koka ned de hundratals intervjuer och otaliga timmar fältarbete till en lättläst och oftast intressant bok. 

Proletariatet gör AI möjligt

I varje kapitel får vi följa en människa som jobbar inom någon sektor av AI. Till exempel Mercy, som sitter i ett slumområde i utkanten av Nairobi och anoterar bilder åt Meta, alltså märker upp, så att de går att använda. 

Hon är en av alla dem som jobbar för ett par dollar om dagen med just det. 

Mercy och hundratusentals andra ser dagligen övergrepp på barn, olyckor, misshandlar och avrättningar och allt annat som vi vill slippa få upp i våra flöden när vi använder AI. 

En dag var hon tvungen att se bilder från när hennes farfar dött i en bilkrasch om och om igen. 

Det är lätt att tro att AI handlar om maskininlärning men hela 80% av arbetet bakom en AI-produkt är just anotering.  

Vi får också följa Einar som arbetar på ett datacenter i norra Island. Han är en av tre anställda på den enorma fabrik som faktiskt är en del av internet. 

Företag hyr plats för sina servrar i någon av de enorma byggnaderna. där En stor del av anläggningen används för Bitcoin och drivs till skillnad från många andra anläggningar på vattenkraft. 

Bitcoin och Sverige samma utsläpp

Globalt står bara kryptovalutan Bitcoin för utsläpp på runt 86 miljoner ton koldioxid, vilket är ungefär samma mängd växthusgaser som Sverige släpper ut totalt. 

Einar är en av tre anställda på serverhallen. När den var ny var runt 50 personer anställda, men precis som på många andra platser i världen så försvinner nästan alla jobb ganska snabbt. 

Det går att känna igen från de serverhallar som smällts upp framförallt i norra Sverige där mängder av jobb utlovas, men ganska snart går arbetstillfällena att räkna på ena handens fingrar trots hundratals miljoner i stöd och skattelättnader. 

Politiker världen över lockar med billig arbetskraft eller skattelättnader för att få vara en del av Big Techs satsningar. 

AI är alltså inte mycket mer än en förflyttning av tid från arbetare runt om i världen som under långa dagar med några dollar om dagen i lön stirrar in i en skärm till användare primärt i det globala nord. 

Fortsättning på kolonialismen

I stort en fortsättning av kolonialismen där internetkablarna som går korsar världshaven utgår från samma hamnar där slavskeppen gick från, från samma handelsrutter i Östafrika där resurser rånades från kolonierna. 

Det globala syds kroppar spar tid från det globala nord. 

Författarna kallar AI för Exctraction machine som en metafor för att vi ska tänka mer på vems tid, vems resurser och vems arbete som ligger bakom AI. 

Vi användare är råmaterialet och bränslet till utsugarmaskinen. När du klickar runt på bilder av cyklar för att visa att du inte är en robot ger du maskinen delar av din tid, av ditt liv. 

Manar till motstånd

Det som är allra mest sympatiskt Feeding the Machine med är att den också visar det motstånd som finns mot utsugarmaskinen, från facklig organisering i Nairobis anoterningscenter till blockader på lager på Amazons distributionscentraler i England. 

När de smarta datorerna gör arbetet mer monotont (och gör oss till robotar av kött och blod) uppstår alltid motstånd. 

Teknikutveckling är inte befriande i sig, det är inte minst den ständigt pågående debatten om sociala mediers destruktiva effekter på unga ett kvitto på. 

Och vad gör vi egentligen med all tid vi sparar med hjälp av tekniken?  Att betala för att delta i en författarkurs för att sedan AI-fuska på inlämningsuppgiften väcker många frågor. 

Inte minst den om vilka vi blir när vi till och med lämnar över självförverkligande aktiviteter som skrivande till AI. Det verkar inte som det är effektivisering vi behöver.