Regeringen har återigen sänkt anslagen till arbetsmarknadsutbildningen.

Visst skriver regeringen själv att de tillfört resurser men det är en synvilla. Att anslagen i år inte har skrivits upp med inflationen gör att värdet har minskat.

Tillsammans med Tidöregeringens tidigare nedskärningar betyder det att den förra S-regeringens otillräckliga arbetsmarknadsutbildning nu har följts av en total beröringsskräck hos den nuvarande regeringen.

Det är obegriplig med tanke på att arbetslösheten nu stiger dramatiskt.

Utbildning eller arbetslöshet

Som akademikernas a-kassa nyligen konstaterade ökar arbetslösheten nu också hos akademiker.

Därmed bryts en tioårig trend med sjunkande arbetslöshet hos Sveriges högutbildade.

Tyvärr har utbildningsminister Mats Perssons (L) samtidigt fastnat i en loop mot allt mindre återstående arbetsmarknadspolitik och alltmer fokus på sänkt a-kassa.

Genom att sänka a-kassan ska de arbetslösa minsann tvingas till arbete, är arbetsmarknadsminister Mats Perssons (L) främsta – och numera i det närmaste allenarådande – arbetsmarknadspolitik.

Men ska samhället ställa krav på att medborgarna ska ta nya jobb när de blir arbetslösa måste regeringen också tillhandahålla den utbildning som företagen vill att de anställda ska ha.

Om ett företag behöver anställa en svetsare så söker de tills de hittar en svetsare. De anställer ingen arbetslös barista på svetsartjänsten bara för att arbetsmarknadsminister Mats Persson sänker den arbetslösa baristans a-kassa och låter henne svälta.

Däremot skulle hon komma betydligt närmare en anställning som hon gavs chansen att få en utbildning till något av många jobb som efterfrågas.

arbetslösheten är nu uppe i 8,5 %. Så hög har den bara varit under två ekonomiska kriser sedan år 2000, finanskrisen och under coronapandemin. Mats Persson lyckas i dag öka arbetslösheten trots att många företag ropar efter arbetskraft.

Företagens krav på kompetens ignoreras

Det finns nämligen en mycket stor efterfrågan på arbetskraft inom många sektorer i Sverige.

För en tid sedan startade Handelsrådet, ett samarbetsorgan mellan arbetsmarknadens parter på Handelns område, en egen söksite för behovet av utbildad eller vidareutbildad arbetskraft inom handeln.

Industrirådet har skapat en liknande site för jobb inom industrin.

När efterfrågan på arbetskraft finns är det oroväckande att se Mats Perssons närmast tvångsmässiga drift att dra in bidrag i stället för att ge utbildningsstöd.

Tyvärr är det därmed logiskt att den vidareutbildning som var tänkt att ske genom omställningsstudiestödet, det avtal som slöts mellan regeringen och arbetsmarknadens parter, har frusit inne i ett storartat fiasko sedan regeringen inte brytt sig om sin del av avtalet.

För andra året i rad har Centrala studiestödsnämnden CSN nekats tillräcklig kompetens för att hantera alla ansökningar.

Av de 22 000 ansökningar som kom in senast den 1 april för studier under detta läsår har bara hälften fått svar i dag – trots att terminen inleddes redan för snart tre månader sedan.

En politik präglad av förakt och mobbarfasoner

Däremot fortsätter regeringen att lägga ett enormt engagemang på att utmåla de arbetslösa som lata oduglingar och att framhäva de arbetslösas egen skuld till sin arbetslöshet.

Men här syns inte bara en missriktad politik.

Ur viljan att strunta i efterfrågad kompetensutbildning och i stället lägga skulden för arbetslösheten på de arbetslösa själva reser sig ett djupt människoförakt av det slag vi vanligtvis möter hos mobbare i grundskolan.

Det vittnar inte bara om en brist på insikt om svenska företags behov av arbetskraft. Det vittnar också om en grundläggande brist på empati.

Sverige behöver en arbetsmarknadsminister, ingen högstadieelev som har omvandlat sina mobbarfasoner till politik.