– Det brukar alltid finnas en viss skillnad i verklighetsbeskrivningen, men nu tycker jag att den är diametralt olika.

Det säger Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olof Daunfeldt. I Dagens Industri slår han fast att läget i svensk ekonomi är så mörkt att det absolut inte kan bli tal om de löneökningar – 4,2 procent – som facken inom industrin kräver.

Tillväxten är för svag, 2025 ser dystert ut, lågkonjunkturen biter sig fast och företagen står inför tuffa tider, menar Daunfeldt.

Tusen kronor back varje månad

Allt detta är naturligtvis sant.

Men lika sant är att de svenska reallönerna sjönk med 8,5 procent mellan 2020 och 2022 – det största tappet som Medlingsinstitutets statistik, som sträcker sig tillbaka till 1960-talets början, har registrerat. I dag går en typisk arbetarfamilj back med en tusenlapp varje månad.

Lika sant är också att den återhållsamhet som arbetsgivarna krävde av löntagarna under covidpandemin, inflationschocken och lågkonjunkturen – med uppskjutna löneförhandlingar och nedtonade lönekrav – har bemötts med iskall arrogans.

I fjol gjorde landets tio största industriföretag nästan 350 miljarder kronor i vinst. Av dessa gick närmare 140 miljarder till aktieägarna.

Tjänade 3,6 miljoner i timmen

AB Volvo noterade sina högsta resultat någonsin under andra kvartalet 2024. I april samma år delade bolaget ut 36,6 miljarder kronor till aktieägarna – den största utdelningen i svensk börshistoria, enligt Dagens Industri. Det tidigare rekordet, 30,5 miljarder, sattes förresten av Volvo år 2021.

Detta framgår av en sammanställning gjord av tidningen Proletären.

Under samma tid ökade Scanias vinst med 32 procent jämfört med året innan och landade på 8 miljarder kronor.

Men den verkliga höjdpunkten? Företaget tjänade hela 3,6 miljoner kronor i timmen, dygnet runt.

Saab värderas till 100 miljarder

I februari 2024 värderades Saab för första gången till över 100 miljarder kronor. På tre år hade vapentillverkarens aktiekurs stigit med nära 270 procent.

Mot den bakgrunden framstår Svenskt Näringslivs oro över avtalsrörelsen som grundfalsk. Retoriken om det tuffa läget för landet försvarar en ordning där samhällsbärarna ska acceptera reallönesänkningar medan eliten kan fortsätta bada i pengar.

Det är ett svek mot industriföretagens egna medarbetare, som i åratal avstått från större lönekrav.

Det är dessutom ett hån mot alla löntagare som lyssnat på uppmaningarna om måttfullhet och accepterat industrins roll som riktmärke för löneutvecklingen.