KOMMENTAR. Många svenskar har svårt att ta in att en uppenbart lögnaktig, vulgär och på många sätt bisarr mångmiljonär som är bästis med världens rikaste män och skryter om hur han sparkar folk som försöker bilda fackföreningar kan få stöd från vanliga amerikaner, inte minst arbetare. 

Och visst är Trump ett väldigt amerikanskt fenomen. Men det är fel att tro att något liknande inte fungerar här.

SDs framgångar, ett parti som kommer från den mest högerextrema politiska miljön och vars företrädare hela tiden snurrar in sig i olika skandaler, driver högerpolitik och vinner arbetarröster, kan ses som ett klockrent exempel på samma sak. 

En förklaring är såklart att folk är förbannade. Att man är trötta på politiker. Känner sig lurade.

Då är det uppfriskande med någon som sticker ut, är annorlunda, det som på ytan ser ut som brister eller till och med galenskap blir till en fördel. 

Går djupare än så

Men det går också djupare än så.

Den brittiske Labour-politiker Jon Cruddas har självkritiskt sagt att ”Social democracy is so underpowered. It’s got a language of fairness and rights, whereas populism is driving forward around questions of humiliation, worth, esteem, dignity, disrespect. It just outpowers it.”

Så det är klart det handlar om sakfrågor. I Trumps fall migration och matpriser. Ekonomin.

Men sakfrågorna förankras i någon typ av moralisk botten.

Och den där moralen känns innanför huden, blir personlig, något som berör.

SD inte en del av det gamla

Liberaler och socialdemokrater har svårt för det där. Man har sina rättigheter och sin jämlikhet.

Men som Cruddas sa: när det kommer till respekt, värdighet, aktning, en känsla av till och med förnedring eller svek blir man stum. Man hittar inte orden. Når inte fram. 

Ord och handling hänger dessutom ihop. Det gäller framförallt gamla etablerade partier. De har alla sin historia att bära på, på gott och ont.

Krafter som Trump eller Sverigedemokraterna kan spela på att de inte är en del av det gamla. De har ingen skuld.

Så då lyckas de ställa sig själva i kontrast till ett etablissemang som sprutar ur sig fina ord om rättigheter och jämlikhet i ett allt tröttare försvar för ett system som fungerar allt sämre.

När människor ser bristerna i sin egen vardag, så långt från den högtravande retoriken. 

Det här är ju inget nytt. Vi såg det förra gången Trump kandiderade. I Brexit-folkomröstningen. I land efter land där högerpopulister och starka män ökar sitt inflytande eller till och med tar makten. 

Lösningen inte att kopiera Trump

Lösningen för de etablerade partierna är inte att kopiera Trump. Då har man inte förstått vad som är problemet, varför folk inte gillar en till att börja med.

Etablerade politiker som lajvar populister underblåser bara väljarnas förakt. På sikt gräver man sin egen grav, som så många inom den etablerade högern gjort runt om i världen där man öppnat upp en dörr som inte går att stänga. 

Däremot är det helt nödvändigt att vara självkritisk. För politik handlar om känslor. Om att det är något personligt som står på spel.

Något som är på riktigt. Finns det något vi kan lära av valet i USA så är det att anständiga demokrater som har aldrig så rätt och står upp för alla de rätta åsikterna ändå inte kommer vinna om de inte får vanligt folk att känna, inpå huden, att de står på deras sida. 

Trump och hans gelikar vinner på att de lyckas mobilisera mot vad de beskriver som ett vänsterliberalt etablissemang som lämnat vanligt folk bakom sig.

Som att bota Covid med klorin

Deras svaghet är att de själva hycklar. I land efter land frotterar sig högerpopulisterna snarare med den ekonomiska eliten, och det är deras intressen de i praktiken värnar.

Det är som att förorda Klorin mot Covid. Sjukdomen är verklig – medicinen förödande. 

Det hyckleriet måste avslöjas, hänsynslöst. Men det räcker inte. Ska man på sikt kunna slå högerpopulismen måste man vara oerhört mycket bättre. Bättre på att ge människor tron på att deras liv faktiskt kan bli bättre.

Flytta fram positionerna. Lyssna på människorna berättigade krav när de säger att de faktiskt förtjänar mer. Driva verkliga frågor som gör skillnad på riktigt. 

För folk som röstade på Trump kanske inte är dumma i huvudet. De kanske helt enkelt kände att alternativet inte var tillräckligt bra. Eller åtminstone inte tillräckligt mycket bättre. Och kanske hade de rätt i det. 

Låt USA-valet bli en läxa

För dagens svenska politiska opposition är valet i USA en kärv läxa. Det räcker inte med att vara mot något dåligt, hur dåligt det än är.

Så länge all politik blir en folkomröstning om SD kommer SD vinna, möjligtvis inte vid varje enskilt tillfälle, men över tiden. 

Och det går liksom inte att triangulera sig ur detta. Tro att lite finjusteringar av retoriken kommer lösa problemet.

Det krävs att hela spelplanen kastas om. Och det kräver mod. Det kräver krisinsikt. Det kräver att man fullt ut förstår att vi inte pratar buisiness as usual längre, detta är något annat. 

Den svenska oppositionen måste våga sig ut ur sin comfort zone. Det kommer vara läskigt som fan.

Men vad alternativet är – det lär vi få se tragiskt många exempel på från USA under de kommande åren.