Det finns en beprövad mall för högerkonservativt maktövertagande som har varit förvånansvärt intakt sedan 1930-talet.

Grunden för denna mall är att peka ut någon grupp som ond. En ond grupp som bär skuld till allt elände. En grupp som måste utplånas. Som samhället måste renas från.

Det spelar egentligen ingen roll vilken grupp det är, det kan vara invandrare, judar, muslimer, ”woke”-vänstern, homosexuella, socialdemokrater eller feminister. Eller en blandning av flera grupper.

Det viktiga är att koppla de utpekade till ”eliten”, och påstå att eliten stödjer gruppen på folkets bekostnad. Alltså måste eliten – det demokratiskt valda styret – också störtas.

Där har vi grunden för i stort sett varje högerextremt maktövertagande som skett sedan 1930.

Och mycket tydligt och mycket starkt hör vi nu samma retorik och samma hat från den amerikanska presidentkandidaten Donald Trump.

Och vi hör det även från det svenska riksdagspartiet Sverigedemokraterna.

Detta är en medveten strategi från dem båda.

Extremhögerns våldshot och SD:s retorik

Och det ger betydligt mer djupgående konsekvenser än vad vi någonsin varit med om vid ett vanligt val eller vid en vanlig demokratisk debatt.

Den ständigt närvarande aggressiviteten är medveten. Föraningen om våld ska finnas där, även i SD:s hatkommandon via partiets trollfabriker.

Och vi såg det nästan blomma ut vid stormningen av Capitolium.

För några år sedan slog antiterrorutskottet CTED i FN:s säkerhetsråd larm om det kraftigt ökande antalet högerextrema terrordåd globalt efter 2010.

Mellan 2015 och 2020 ökade antalet attacker kopplade till extremhögern med 320 procent.

Bara mellan 2016 och 2017 fördubblades antalet högerextrema terrorattacker i USA, och ökade med 43 procent i Europa.

Och i Sverige började SD för ett par år sedan prata om att fysiskt angripa journalister i ”journalistrugby”, något som mot all journalistisk anständighet hyllades av Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad.

Demokratins nedmontering

Vid sidan av att peka ut en grupp som skyldiga, och vid sidan av att aktivera det egna våldskapitalet har alltså såväl Trump som SD också lyckats iscensätta det tredje steget mot ett högerauktoritärt maktövertagande, nämligen att attackera och förstöra fri journalistisk.

Propaganda om ”fake news” och ”ljugande public service”, sprids i dag med samma aggressiva frenesi som nazisterna spred sin propaganda om ”Lügenpresse!”

Det sista stadiet är att inordna rättsväsendet under politisk styrning, något vi sett införas av den högerkonservativa regimen i Ungern.

När vi nått så långt i det högerextrema övertagandet återstår endast det som de flesta förknippar med demokrati, nämligen allmänna val.

Sorgligt nog är det få autokratier som behöver bekymra sig om allmänna val.

Om mötesfriheten, organisationsfriheten, det fria rättsväsendet och den fria journalistiken stoppas så är allmänna val inget bekymmer för en diktatur.

Vad ser då Trump, Sverigedemokraterna och övrig nationalkonservativ höger som sitt slutstadium, efter att de har lyckats montera ned demokratin?

Elons Musks digitala propaganda

Traditionellt har demokrati ställts mot autokrati, ett samlingsord för ett totalitärt styresmönster.

Enligt den amerikanska historikern och journalisten Anne Appelbaum har autokratiernas förespråkare genom globala nätverk och extrem propaganda på senare tid fått ett större grepp om nedmonteringen av demokratin, inte minst genom nätets alla propagandakanaler.

I sin bok ”Autokrati AB” beskriver hon den digitala världens kraftiga influens, bland annat från ekonomiskt starka personer och företag som ser demokrati som ett hinder för deras egen ekonomiska makt.

Här är Trumps vapendragare Elon Musk ett närmast övertydligt exempel. Han köpte och förvandlade Twitter till propagandakanalen X och försöker nu med ohöljda medel köpa amerikanarnas röster för Donald Trump.

Vardagen hotas av extremisternas hat

Via nätet både i USA och i Sverige hör vi nu dagligen att människor pekas ut som ”skyldiga” till samhällets undergång, som samhället måste renas från tillsammans med fackföreningar, andra partier, och allt som sorterar in under de luddiga begreppen ”woke” och ”pk”, vilka bäst definieras som allt som Trump och Sverigedemokraternas riksdagsledamöter personligen inte gillar.

Och här måste vi ställa oss en avgörande fråga om demokratin som rör vår egen vardag.

Sofia Näsström, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, ser i vardagslivet en allvarlig och djupgående skillnad mellan den demokrati som vi är vana vid och den autokrati som alltmer breder ut sig.

Medan autokratin lever på att sprida bilden av demokratins misslyckande så har den moderna demokratin alltid burit på hoppet om ett bättre liv. Det hoppet finns inte extremhögerns hat.

Så värnar vi demokratin

Demokratin är en livsform där det politiska och det sociala livet hänger intimt samman med de vardagliga frågor som ständigt påverkar oss.

I årets presidentval i USA ser vi utan tvekan ett försök till högertotalitärt maktövertagande.

Samma tydliga linje drivs av SD i Sverige.

På arbetsplatser, genom våra fackliga organisationer, i våra intresseorganisationer och i de av civilsamhällets organisationer som Tidöregeringen ännu inte har förbjudit måste vi därför mer än någonsin våga värna demokratin.