KOMMENTAR. I dag kom nyheten om Jonas Nilsson, en moderat som kombinerar att sitta i kommunfullmäktige i Stockholms stad med att arbeta som lobbyist för firman Geelmuyden Kiese. 

Han har haft tio politiska åtaganden, bland annat i positioner där han varit med och beslutat om bostäder och krogars öppettider samtidigt som han fått betalt för att påverka politiska beslut – från okända uppdragsgivare.

I tre månader har han duckat frågor om detta från journalisten på P4. 

Listan är hyfsat lång. Runtom i landet har jag själv hittat ett fyrtiotal. P4 Stockholm har hittat ett tjugotal i Stockholm. Vilket stämmer med min egen genomgång. Att man springer mellan rollen som folkvald eller politisk tjänsteman är vanligt och svårreglerat. Det är till och med en utstakad karriärväg för många.

I dag måste statssekreterare och ministrar anmäla till en särskild nämnd om de vill söka sig till näringslivet året efter att de lämnat. Enligt en lag vi inte ens haft i tio år. I övrigt är det fri lejd att arbeta även för helt okända näringslivsintressen. Det är det lilla korruptionsskydd som finns.

Det har resulterat i en märklig normaliseringsprocess bland både folkvalda och tjänstemän där några tycks tro att politiska uppdrag går att kombinera med politiskt påverkansarbete som betald lobbyist.

”Vi gillar när våra medarbetare är samhällsengagerade”, sa vd:n för en av landets största PR-firmor. Han såg inga som helst problem i detta.

Moderater och socialdemokrater

Här är några fler exempel på den här kombinationen från Stockholm dragna ur lobbyisthatten. 

Nackamoderaten Oliver Rykatkin sitter i kommunstyrelsen i Nacka och är ordförande i Nämnden för arbete och försörjning, samtidigt som han är konsult för lobbyfirman Halvarsson & Halvarsson.  

Moderaterna är också klart flest. De och liberalerna är också partierna med längst tradition av att springa mellan lobyyföretag och politikerroller. Inte helt oväntat är Lidingö, Värmdö och Nacka överrepresenterat när det kommer till folkvalda lobbyister, men det finns även en del andra partier på listan.  

Socialdemokraterna Viktor Nyberg och Joakim Trovik Johansson sitter på byråerna Great Beyond respektive The Swedish Thing samtidigt som de har politiska uppdrag i Stockholm respektive Solna stad.  

Deras gamla Swedish Thing-kollega, sossen Jonas Nygren, utsågs för övrigt just till vd för socialdemokraternas kombilotterier. 

Kreabkonsulten och Kristdemokraten Ulf Perbo kombinerade till nyss lobbyistrollen med att vara kommunpolitiker i Tyresö. Han tycks ha haft vett att lämna båda stolarna samtidigt när han i juli istället rekryterades till regeringskansliet. 

Perbo är långtifrån ensam om att gå från lobbyism till regering. I Ulf Kristerssons sådan tycks till och med att ha erfarenhet av att kunna köpas för pengar vara en merit.

Med det sagt så har man på Kreab istället krokat upp sossarnas tidigare finansminister Sven-Erik Österberg som senior advisor. Och om inte det räcker så sitter tidigare statsministern och lobbyistpionjären Carl Bildt i styrelsen sedan länge.

Det går alltså ingen nöd.

Värst är Per Rosencrantz

Värst i sammanhanget är kanske Per Rosencrantz. Han var tidigare kommunikationschef på Moderaterna.

I likhet med Jonas Nilsson sitter Per i kommunfullmäktige i Stockholms stad. Han är vice ordförande i Familjebostäder, och moderat representant i samordningsförbundet för välfärdsfrågor, Storsthlm och ledamot i Arbetsmarknadsnämnden.

En engagerad samhällsmedborgare. 

Ovanpå detta är han så kallad director på PR-byrån Bellbird. På senaste omtalad för sin aktiva lobbyism och ägarintressen kring företaget Northvolt och närheten till näringslivstoppen Harald Mix. Även de har, förstås, en tidigare sosseminister i stallet.

Director, Pers titel, är bland de högre positionerna på en PR-byrå.  

Som om det inte räcker där utsågs hans fru, Jessica Rosencrantz, förra veckan till EU-minister av Ulf Kristersson. Per spelar så att säga lyrornas svar på en trippelhalsad gitarr, strängmässigt.  De är hur många som helst.

Han kan alltså arbeta med politisk påverkan på Europanivå redan vid frukostbordet. 

Här blir det förstås komplicerat. Vad är kontakter, vad är korruption, vad är att folk bara råkar känna varandra i ett litet land?  Den lilla kryddan i soppan att vi talar om någon som får betalt för att ha de här kontaktnäten och inte vill berätta vem som står för kulorna borde eventuellt vara avgörande där.

Inget förbud att kombinera

Politiker tenderar att inte vara så benägna att lagstifta bort sina egna privilegier. Därför finns inga förbud i Sverige mot att kombinera lobbyism med politiska uppdrag. Sedan millennieskiftet har det snarare normaliserats som karriärväg för yrkespolitiker. Rent etiskt måste frågan alltså upp på bordet. 

Att ha ett kommunpolitiskt uppdrag kan låta futtigt. Men i Stockholms stad är det cirka en miljon människor du har inflytande över. Tar vi hela regionen talar vi om två miljoner. Det är ett mindre land i Europa.

Kan vi då ha politiker, folkvalda, vilkas prioriterade ärenden inte är vi, väljarna? Kanske. Är det hållbart att de för pengar, via sina kontakter och positioner går okända intressens ärenden? Nej. 

Problemet är att vi i dag bara får hålla tummarna och hoppas att våra folkvalda agerar etiskt. Ju mer normaliserade de här svängdörrarna blir – desto mindre tycks så vara fallet. 

Frestelsen blir för stor. I en bransch som också sätter en heder i att hålla sina uppdragsgivare hemliga blir transparensen obefintlig. Därför är det viktigt att P4 Stockholm gör den här granskningen.

För det vi vet med all säkerhet nu är att moderaten Jonas Nilsson i tre månader har undvikit att svara på frågor från journalisten på P4 Stockholm. Han vet alltså uppenbart själv att det han gör kanske inte är riktigt försvarbart. 

Jag är beredd att hålla med honom. Om vi nu bestämmer oss för att korruption är ett utnyttjande av kontakter och positioner för att skapa personliga fördelar. Då är det här en form av korruption.