”Det här visar att organisationer som är kvinnofientliga, homofobiska, antisemitiska, de hör inte hemma i en liberal demokrati och nu stryps finansieringen”, så sa dåvarande utbildningsminister Mats Persson om att Folkbildningsrådet avslagit det muslimska studieförbundet Ibn Rushds ansökan om stöd. 

Det visade sig vara en lögn. Perssons påstående hade inget alls med Folkbildningsrådets beslut om Ibn Rushd att göra.

Tvärtom visade deras avslagsbeslut på att studieförbundet visat framfötterna på demokratifronten med kommentarer som ”vad gäller studieförbundets risk- och sårbarhetsanalys bedömer Folkbildningsrådet att studieförbundet uppvisar en god riskmedvetenhet och självkännedom”.

Istället berodde det hela på rent administrativa anledningar där det bedömdes att man inte skulle klara av att garantera verksamhetens kvalitet.

Kursverksamheten på Ibn Rushd handlar, bland annat om engelska språket, körkortsteori, bokföring. Klassisk folkbildning. Alltså projekt som i en rimlig värld borde refereras till som integration.

I ett fall för två år sedan har en cirkelverksamhet visat sig innehålla material av islamistisk natur. Förbundet anmälde då sig själva till Folkbildningsrådet för att få besked i om de brustit. Man kom fram till att de gjort det. Bidrag drogs in. De åtgärdade problemen. Alla instanser verkar ha varit nöjda. Men cirkusen var i gång.

I en normal värld hade anledningen till att jag skriver ”före detta” innan utbildningsminister varit att Persson fått avgå. Att en minister gör ett så svepande och felaktigt utspel gentemot en del av folkbildningsrörelsen för att baktala den och spela på rasistiska föreställningar borde ha varit en skandal.

Borde ha avgått – blev befordrad av Ulf Kristersson

Här borde han ha tvingats avgå.

I stället hann det inte gå ens en vecka innan Persson befordrades till arbetsmarknadsminister av statsminister Ulf Kristersson vid regeringsombildningen vid riksdagens öppnande.

Nu ska inte bara studieförbunden och de som går på universitet och högskola drabbas av Mats Persson – nu gäller det alla som har ett jobb.

Det är ett rejält underbetyg till den politiska journalistiken att svenska medier inte plockade upp den här bollen. Ärkebiskopen har protesterat mot utspelet. Amnesty har varit mycket kritiska. Men reaktionen uteblev. Hur kunde man missa det här? 

Inte första gången Mats Persson har svårt med sanningen

Har vi blivit så förhärdade när det kommer till regeringens bristfälliga förmåga att hålla sig till sanningen? Handlar det om att ingen helt enkelt bryr sig längre när våra makthavare spyr ur sig sina fördomar och fantasier om muslimer?

Persson är långtifrån den första av Kristerssons ministrar som har problem med det här. Det är inte heller första gången han bara vräker ur sig något.

Är vi så nednötta och cyniska att ingen längre tycker att det här spelar någon roll?

Den nytillträdde arbetsmarknadsministern har valt att svara på detta med en debattartikel där hans ena exempel på försvar för utspelet är just händelsen där Ibn Rushd alltså anmälde sig själva. Detta har ingen förnekat, de brast då, men det var fortfarande inte motiveringen till avslaget.

Det andra exemplet handlar om en utredning gällande bidragsfusk som visat sig vara något överdriven om än älskad av landets samlade borgerlighet men som, framför allt, inte hade speciellt mycket alls med just Ibn Rushd att göra.

Så, vad hände med de svåra frågorna om detta till Persson och Kristersson?

Än så länge: ingenting.

Vi kommer inte ifrån vad som hänt. Mats Persson ljög om Ibn Rushd, mindre än en vecka senare hade han befordrats av Ulf Kristersson till arbetsmarknadsminister. 

Signalen som sänds ut, både från regeringskansliet och från våra redaktioner, är att i Sverige är sanningen ingenting som spelar roll – tvärtom är det lögnen som lönar sig.

Alla inblandade borde skämmas.