Lider du av för lågt blodtryck? Då tipsar jag om Olle Lidboms nya bok ”Skolplattformen”, med den talande underrubriken en sann historia om miljarder, konsulter, föräldrar och barn.

Till vardags är Lidbom medieanalytiker, skribent och kommunikationschef på Norstedts Förlagsgrupp. 

Han har lång kunskap när det kommer till att studera teknikbranschen, vilket märks väl. Efter en lite långsammare start trappas den upp till en riktig bladvändare. 

Först, en kortfattad introduktion: Skolplattformen börjar som idén om en integrerad IT-plattform för hela Stockholms skolsystem, från förskolan till Komvux.

Det är ju en fin vision, tyvärr driven av karriärsugna chefer på Utbildningsförvaltningen som inte riktigt vet hur… teknik fungerar. 

IT-chefer vinnare

Bland dessa karriärister syns bland andra Stockholms stads it-chefer Anette Holm och Ann Hellenius, som också är några av få vinnare på det här projektet.

Särskilt den senare lyckas få både toppjobb och priser, för vad som snart skulle visa sig vara ett totalt haveri.

Den absurda katastrofen inleds redan när upphandlingen för projektet ska förberedas. Man anlitar konsultbolaget Gartner som inte kan något om IT-stöd för skolan, men som däremot ordnar härliga konferenser vid Medelhavet dit Stockholms stads ansvariga gärna åker. 

Sjuttio konsulter tas in och meningslösa möten bokas. Konsulterna har fattat att det är så de ska kunna fakturera. Ingen bryr sig om de experter som begriper själva utbildningen. 

Till slut lyckas någon stackars tjänsteman tjata fram att man kanske borde prata med en faktisk användare om vad som kommer behövas, ni vet, en lärare? 

Bokomslag som visar klassrumsbord och stolar.
Skolplattformen – En sann historia om miljarder, konsulter, föräldrar och barn av Olle Lidbom (fri tanke).

Sju konsulter omringar en lärare

Möte bokas. Sju konsulter omringar en enda lärare, medan de ”faciliterar” mötet för 11 200 kronor i timmen. 

”Klossarna” som ska skapa plattformen upphandlas slutligen och ett gäng teknikbolag dras in, lett av finska Tietoevry (samma företag vars usla säkerhetssystem släppte in en cyberattack och slog ut flera svenska företag tidigare det här året). 

Trots att Utbildningsförvaltningens korridorer kafkaeskt fortsätter fyllas av pissmyre-liknande konsulter vet ingen riktigt vad som ska göras, eller hur de olika delarna ska fogas samman. 

Utvecklarna arbetar på varsitt håll och får olika instruktioner, som kan ändra sig dagligen. Total förvirring och brist på ledning pågår, men vansinnesfärden rullar på. 

Projektet drar ut på tiden, åren går och Konsulterna hänger sig kvar som iglar. De förökar sig dessutom genom att hela tiden anlita varandra. 

Hundratals miljoner försvinner

Hundratals miljoner försvinner spårlöst i vaga konsultfakturor.

Och nog ska Boston Consulting Group, ni minns ”managementbolaget” som i princip rånade regionen i arbetet med Nya Karolinska, också få några tiotals miljoner? Staden betalar allt.

Till slut, flera hundra miljoner över budget, får skolorna sin utlovade utopiska IT-plattform. Resultatet? En härva av floskler och en icke fungerande, redan daterad plattform, som bara tar upp tid för och resurser för föräldrar och utbildningspersonal. 

Men ingen är riktigt ansvarig. Ingen vill stå till svars. Framför allt: Ingen vill förlora jobbet.

I den nya antologin ”Värdet av integritet” skriver läkaren Kuba Rose om sina försök att larma ledningen på Södersjukhuset i Stockholm, med farhågor över patientsäkerheten på den överbelamrade akuten. 

Alla han pratade med skyllde på en högre chef, på politiker, på att man skulle ”lära sig”. Och folk fick fortsatta riskera livet i väntrummen. 

Samma mönster återkommer flera gånger i Elin Johanssons diktsamling ”Före detta fröken” (it-lit), bland annat när hon larmat om att en elev planerat en skolmassaker: 

”Vd:n ville veta vem som tjallat / skadat varumärket / hon misstänkte dig”.

Vardagshjältar protesterar

Även i Skolplattformen-härvan finns några vardagshjältar som försöker protestera. 

En konsult uttrycker farhågor om slöseriet – men han blir utbytt. En arkivarie går emot Utbildningsförvaltningens juristers försök att sinka granskarna av Skolplattformen, men tvingas sluta. Utköpt, med en halv miljon skattekronor. 

Och så har vi datautvecklaren Christian Landgren, som bildar ett slags narrativt nav i boken. Som förälder blir han vansinnigt frustrerad av den icke-fungerande Skolplattformen. 

Ihop med några andra duktiga programmerare skapar de Öppna Skolplattformen, en parallell app som kopplar upp sig mot plattformen – men faktiskt fungerar. 

Kostsamt krig mot föräldrarna

I stället för att ta emot gratis feedback var Utbildningsförvaltningen måna om att behålla kontrollen.

De startade ett kostsamt krig mot föräldrarna. 

Men slutet är oundvikligt. Kejsaren var naken: skolplattformen fungerade inte. Den har i skrivande stund bytts mot något bättre och Landgren utropar sig med all rätt till vinnare i kriget mot den digitala byråkratin. 

Men priset för haveriet har varit stort. 1,2 miljarder skattekronor har slösats bort. Pengar som kunde gått till skolböcker och – kanske sisådär två, tre miljoner lärartimmar? 

Hur skulle annars konsulterna kunna fylla sina fickorna med skattepengar? 

Tyvärr gissar jag, har de nog redan hittat något annat. Och makthavarna, de fortsätter ”lära sig”…