Under sommaren har Svenskt Näringslivs tidning Tidningen Näringslivet blåst liv i begreppet ”bidragspensionär” som var poppis för några år sedan.

Fattigpensionär har uppenbart blivit ett för svagt ord för Svenskt Näringsliv. Nu gäller det att inte bara poängtera att de är fattiga. Ingen politiker vill ju håna ”fattiga”.

Så därför kastar man in begreppet ”bidragspensionär” som har en helt annan klang.

Bidragspensionärer ska skämmas

En bidragspensionär är inte bara fattig. En bidragspensionär har dessutom fräckheten att leva på bidrag – som vi andra jobbar ihop åt dem.

Skulden för eländet flyttas därmed från ett uselt pensionssystem till att vara den enskilde personens egen skuld.

En bidragspensionär ska skämmas!

Den grupp som Svenskt Näringslivs tidning pratar om är främst invandrarkvinnor som kommit hit i vuxen ålder.

De har alltså inte hunnit vara i Sverige tillräckligt länge för att få full garantipension, än mindre en rimlig pension grundad på livsinkomsten.

De har ju i högre utsträckning än svenskfödda jobbat på lågbetalda deltider.

Ekonomisk nedgång

Som Arbetets ledarsida många gånger har skrivit om är det här en följd av att hela det svenska pensionssystemet i dag är kraftigt underfinansierat, så underfinansierat att löftena som gavs när systemet infördes på 1990-talet i dag inte kan uppfyllas.

En stor del av de i arbetaryrken som går i pension i dag får knappt mer i pension än vad de skulle fått om de inte hade jobbat en enda dag i hela sitt liv.

Den förra S-regeringen höjde därför garantipensionen kraftigt, en höjning som dessutom utökas med en automatisk extrahöjning på grund av inflationen.

I kombination med den ekonomiska nedgången gjorde det att ännu fler svenska arbetare blev beroende av hela eller delar av garantipensionen.

70 procent får garantipension

Länge höll sig andelen pensionärer som får en del eller hela sin pension som garantipension runt 30 procent. Nu är den uppe i närmare 70 procent.

Att måla upp 70 procent av svenskarna som tärande slashasar verkar vara för magstarkt även för Svenskt Näringsliv.

Men bland äldre invandrarkvinnor har man alltså funnit en grupp att binda vid skampålen och använda mot pensionssystemet.

Med Moderaternas och Sverigedemokraternas mångåriga propaganda om ”bidragsberoende” och ”icke självförsörjande” invandrare är propagandaupplägget omöjligt att missa.

Borgerliga partier blockar förbättringar

Skälet till att pensionssystemet aldrig förbättras är att de borgerliga partierna i trettio års tid har blockerat varje förändring.

För att ändra i pensionssystemet måste nämligen hela pensionsgruppen – i dag alla politiska partier – vara eniga.

Det har aldrig hänt på 30 år och det kommer aldrig att ske.

Socialdemokraterna måste se att detta är en medveten strategi från borgerligt håll.

Men i stället hör vi allt oftare ett borgerligt förslag, som också fått stöd av den alltmer politiserade Pensionsmyndigheten, att skrota den döende livsinkomstprincipen helt och i stället införa en låg folkpension som är lika för alla.

Kollektivavtalade klasskillnader

Ansvaret för resten av pensionssystemet ska enligt förslaget samtidigt läggas över på arbetsmarknadens parter i form av avtalade tjänstepensioner.

Det skulle innebära en återgång av tjänstepensionen funktion som den var när pensionssystemet infördes. Tjänstemän i ekonomiskt starka sektorer kommer att kunna förhandla sig till bra tjänstepensioner.

Svagare yrkesgrupper i arbetarleden får sämre tjänstepensioner.

Klasskillnaderna återkommer.

S måste lämna pensionsgruppen

Socialdemokraterna måste inse att de borgerliga partierna inte har någon avsikt att rädda vårt pensionssystem.

Låginkomsttagare ska med borgerlig demagogi stämplas ut som ”bidragspensionärer” och skulden för deras utsatthet ska läggas på dem själva.

Och vi kommer att få se debatten gå från rasism över till kvinnoförakt för att stanna vid arbetarhat när vi rör oss tillbaka mot de stora skillnaderna i tjänstepensioner som rådde mellan arbetare och tjänstemän under 1970- och 1980-talen.

Vill Socialdemokraterna undvika detta så måste partiet lämna pensionsgruppen och driva kravet på bättre pensioner som en enskild politisk fråga i nästa val.