Majid Mazdak har en obehaglig känsla i sin vänstra arm när han åker till jobbet på en grundskola i Göteborg. 

En kollega som varit mammaledig knackar på för att säga hej. Hon undrar vad det var för fel på honom. ”Vad det är för fel på mig?”, kontrar Majid Mazdak. ”Du är alldeles blek”, svarar hon. 

45 minuter senare går han till personalrummet för att ta en kopp kaffe. Ögonblicket då han ska sätta sig ner och ställa koppen på bordet får han andnöd. 

– Då ser jag döden framför mig. 

Han sjunker ihop och säger att han inte kan andas. Att han inte får luft. Han ser hur kollegorna tittar på honom, och tar fram sina mobiler. 

– Det sista jag minns är att jag hör en lärare skrika: ”Det är en hjärtinfarkt för fan – ring!”  

En halvtimme senare vaknar han i ambulansen. 

På sjukhuset konstaterar läkaren att det är stress som orsakat hjärtinfarkten. 

Stress på jobbet

Perioden dessförinnan hade just präglats av mycket stress – på jobbet. Han arbetade som ungdomspedagog och kommunikationen med ledningen fungerade dåligt. Han upplevde att han fick mer och mer arbetsuppgifter men saknade stöd. Det kunde dröja sju veckor innan han fick svar på mejl. När han tog upp saker möttes han av defensiva reaktioner. Allt det här gjorde att han kände sig handlingsförlamad i arbetet, vilket ökade stressen ytterligare. 

Till slut tog han kontakt med fackförbundet Vision. HR kopplades in och en utomstående konsult genomförde en utredning. Utredningen konstaterade att Majid Mazdak blivit utsatt för kränkande särbehandling. 

Men skadan var redan skedd, berättar Majid Mazdak. Han fick en formell ursäkt men kände inte att situationen förbättrades. 

Stressen eskalerade och ledde nästan till hans död. 

700 dör av jobbstress varje år

Varje år dör runt 3 000 personer i förtid av sjukdomar eller skador orsakade av ohälsosamma arbetsmiljöer, visar en sammanställning från Arbetsmiljöverket. Den största andelen – drygt 700 personer årligen – dör på grund av arbetsrelaterad stress.

Många studier visar att det finns en tydlig relation mellan hjärtsjukdomar och stress, berättar Bengt Järvholm, senior professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet som gjort Arbetsmiljöverkets sammanställning.

Enligt honom är svårigheter att påverka sin arbetssituation och destruktiva chefer vanliga orsaker till att långvarig stress uppstår på jobbet.

– Du kan inte bli av med stressen om du har en dålig chef som inte ger dig den hjälp och det stöd du behöver. 

Förutom att ”ha lagom mycket att göra på en arbetsplats” lyfter han fram frihet att styra sin arbetssituation som en motkraft till stressen.

Att det blir allt vanligare inom hemvården att anställda får styra sina egna scheman ser han som ett positivt exempel.

– Det är bättre att de själva får bestämma hur länge de ska vara hos, säg, Ulf eller Ulla, än att någon från ovan ska säga att du har 7 eller 18 minuter på dig och sedan klockar dig, säger Bengt Järvholm. 

Samtidigt ser han destruktiva chefer som ett svåråtkomligt problem.

– Har du en chef som mobbar dig finns det en enda lösning, och det är att du byter jobb. Det brukar vara jättesvårt att ändra på det.  

”Blev en köttklump”

Efter hjärtinfarkten var Majid Mazdak sjukskriven i ett år. Han blev deprimerad. 

– Jag blev liksom en köttklump i soffan och gick vilse i mina tankar. 

Tankarna kretsade kring ordet ”varför?”. Varför hade just han blivit utsatt?

– Det känns som jag har vänt på alla stenar och försökt hitta en förklaring. Har jag gjort något fel? Är det för att jag är invandrare? Jag har inte fått en enda tillsägelse på något jobb i mitt liv. Jag var omtyckt bland vårdnadshavare och elever. 

Hans fru ringde till svågern som är läkare och larmade om Majid Mazdaks tillstånd. Han fick bra stöd av vården och lyckades långsamt klättra ut ur mörkret. 

”Trodde jag var ensam”

I dag har han ett annat jobb. Han är glad när han går upp på morgonen. Kommunikationen på jobbet fungerar bra. 

– Men det har satt sina spår. Jag kommer aldrig bli densamma igen, säger Majid Mazdak. 

Risken att få en ny hjärtinfarkt är ganska stor, säger läkarna. Han tar medicin varje morgon och kväll. Han är mer medveten om sin hälsa. Lyssnar på kroppen. Rensar tankarna. Tar långa promenader för att varva ner. Då lyssnar han på musik – gärna italiensk, gärna Pavarotti.   

Han försöker också ge stöd till personer som varit med om liknande saker på jobbet. 

– Jag säger till dem: Du ska inte tro att du är ensam. Jag trodde jag var ensam. Jag säger till dem att de inte ska tveka att höra av sig till facket. Inte tveka att säga ifrån.