Doktor Hjortons pulver dödade och dopade arbetare i Huskvarna

I början av 1920-talet började arbetarna på Husqvarnas vapenfabrik knapra ett pulver som gjorde dem pigga, snabba, effektiva och njurskadade. Men det sista visste ingen. De skulle uppdagas långt senare av en vaksam verksläkare. 

När han slog larm blev det slutet på en av Sveriges största läkemedelsskandaler. Den pågick i Huskvarna under en period på 40 år, och det var främst industriarbetare som drabbades.

– Det går inte att säga hur många som dog, men ett hundratal åtminstone, och troligen fler än så, säger Leif Ockander, pensionerad läkare och före detta chef över medicinkliniken på Ryhovs sjukhus i Jönköping.

Pulvret hette Doktor Hjortons pulver, och var uppkallat efter Huskvarnas första läkare som kom till staden 1903.  

Men på vapenfabriken som fortfarande ligger kvar vid det numer ganska stilla vattenfallet i Huskvarna kallades pulvret också Sippa. 

”Fabriksgolvet såg ut som en vitsippsbacke”

Smeknamnet ska ha kommit från alla tomma vita pulverpåsar som låg strödda över det smutsiga fabriksgolvet vid arbetsdagens slut.

– Det såg ut som en vitsippsbacke med påsarna, säger Leif Ockander, som numer föreläser om doktor Hjorton och hans pulver.

I dag ligger Husqvarna fabriksmuseum i den gamla vapenfabriken. Doften av verkstad kan fortfarande anas, men i stället för slamret från maskiner och arbetare fylls rummen av besökarnas nyfikna prat och allt från diskmaskiner och grytor till motorcyklar, vapen och motorsågar, som tillverkats av Husqvarna AB genom åren.

I en liten monter på andra våningen nämns även den populäre doktor Herman Hjorton och hans pulver.  Han skapade det för att lindra dotterns migrän, men det fick spridning i Huskvarna under spanska sjukan. 

Pandemin skördade tusentals liv 1918-1919 och det fanns inget botemedel, men Doktor Hjortons pulver lindrade symtomen. 

Läkaren: ”Det var ett fantastiskt pulver”

När pandemin var över, var det många som fortsatte med pulvret, särskilt på Husqvarna vapenfabrik. Under 1920-talet när ackordslöner blev vanliga upptäckte arbetarna nämligen att de kunde jobba snabbare och effektivare om det tagit pulvret. De slapp också värk och trötthet.  

– Det var ett fantastiskt pulver han skapade, Doktor Hjorton. Det måste man ändå säga, säger Leif Ockander.

Pulvret innehöll fenacetin och fenazon som var smärtstillande och febernedsättande samt koffein som hade en uppiggande och stimulerande effekt. Det gav en kick och ansågs vara ofarligt men det var beroendeframkallande och användarna drabbades av abstinens om de inte fick sitt pulver. 

Många både började och slutade dagen med sippa. Det var inte ovanligt att ta upp emot tio sippor om dagen. På fabriken delade arbetarna pulver mellan sig, ungefär som man i dag kan bjuda en kollega på en snus eller cigarett. 

Nyanställda på fabriken skolades in i bruket. De skickades till apoteket av sina äldre kollegor och kunde få sig ett pulver för besväret. De lärde sig också av de erfarna att äta pulvret i stället för att blanda det med vatten – det var smidigare när man jobbade och sades dessutom ge bättre effekt. 

Men det var inte bara på fabriken pulvret användes. Många tog det även på fritiden och det var en uppskattad gåva. 

– När någon fyllde år, gav man bort en ask med pulverpåsar. Det var det bästa man kunde få, säger Leif Ockander.

Pulverbrist ledde till hamstring

Konsumtionen av Doktor Hjortons pulver ökade ständigt och apoteket i Huskvarna hade svårt att hinna producera alla pulver som efterfrågades trots att även apoteken i Jönköping och Gränna hjälpte till. 

Köerna vid apoteket var långa och skumma typer utnyttjade situationen.  

”Pulverrazzia i Huskvarna” är rubriken på en artikel i Svenska Dagbladet 1941 som berättar om bulvaner som köpte 500 eller 1 000 doser i taget och sålde dem vidare illegalt för upp till dubbla priset. 

På 1950-talet när pulverbruket kulminerade såldes i genomsnitt 8 000 doser om dagen bara på Apoteket Svanen i Huskvarna. Till det kom försäljningen i Jönköping, som också gick till Huskvarna till största del, en stad som då hade 13 000 invånare. 

Pulverknaprandet hade troligen fortsatt att öka om inte Husqvarna AB anställt sin första verksläkare, Kurt Grimlund, i början av 1950-talet. 

Kurt Grimlund reagerade på att ovanligt många led av njursvikt i Huskvarna. Han hittade ingen orsak till detta förrän han 1953 läste en forskningsstudie från Schweiz som pekade ut fenacetin som skadligt för njurarna.

Hat och mordhot

Läkaren hade också noterat det omfattande bruket av Doktor Hjortons pulver på fabriken och han förstod genast sambandet då pulvret innehåll just fenacetin. 

Men upptäckten föll inte i god jord. 

Huskvarnaborna gillade sitt pulver, och när doktor Grimlund ville inleda en studie på fabriken möttes han av kompakt motstånd. Enkäterna han delade ut kastades av de flesta, eller eldades upp på fabriken, skriver han själv senare.

– Grimlund blev verkligen hatad i Huskvarna. Det gick så långt att han blev mordhotad, berättar Leif Ockander, som fått hoten bekräftade av en sjuksköterska som jobbat med Grimlund.

Studien genomfördes ändå, om än med begränsat deltagande bland de fabriksanställda och resultaten var tydliga. Av dem som erkänt att de brukat pulvret hade 34 procent njurskador. Hos de andra undersökta gällde det 2,4 procent. 

Grimlund kunde också konstatera att dödligheten i uremi, eller njursvikt, var sex gånger högre bland män i Huskvarna än i Jönköping, sju kilometer därifrån, dit pulvret inte fått någon större spridning.  

Och medan runt 2 procent av alla dödsfall berodde på uremi i en jämförbar industristad som Fagersta, var siffran 10,5 bland män i Huskvarna.

Många män dog

Genom studier av journaler hittade doktor Grimlund 87 konstaterade dödsfall i uremi i Huskvarna mellan 1952 och 1961. De allra flesta som dog var män och 80 procent av dem hade jobbat vid fabriken. 

Förutom de dödsfall Grimlund kartlade tillkommer troligen många som inträffade både tidigare och senare. Men någon exakt siffra går inte att säga. 

Doktor Grimlunds studie fick internationellt genomslag och ledde till att fenacetin, och därmed även Doktor Hjortons pulver, receptbelades 1961. 

Man skulle kunna tro att det då blev rusning efter pulverrecept, men så blev det inte. 

I stället fortsatte Huskvarnaborna använda samma pulver fast utan fenacetin och som började säljas receptfritt under namnet Koffazon.

– Det skulle vara pulver, helt enkelt, och då tog det vad som fanns.

– När jag började i Jönköping 1973 användes lika mycket Koffazon i Huskvarna som i resten av landet sammanlagt, säger Leif Ockander, och tillägger att han tror att det bruket dog ut någon gång under 1970- eller 1980-talet.

”Många skämdes”

1983 förbjöds och fenacetin helt i Sverige, men Leif Ockander fortsatte länge att träffa patienter som skadats av pulveranvändningen. Förutom njursvikt orsakade det även cancer i urinvägarna.

– Om en patient från Huskvarna kom in med sådana problem frågade vi alltid om de jobbat på Husqvarnafabriken. 

Många svarade ja. Frågan om de använt pulver var känsligare.

– Många skämdes. Man vill inte prata om det här. 

Doktor Hjorton, som avled 1923, innan hans fenomenala pulver började missbrukas, kunde inte veta vilka skadeverkningar det skulle få årtionden senare. 

Det kunde inte heller de som brukade pulvret. Det såldes receptfritt på apotek utan begränsningar, användes av nästan alla i Huskvarna, i alla fall på fabriken, och ansågs vara helt ofarligt och harmlöst. 

Trots det lever skammen kvar. Det kan vara orsaken till att fenacetinskandalen inte är särskilt känd utanför Huskvarna. Inte ens de unga i staden känner till den i dag, säger Leif Ockander. 

Han är dock övertygad om att en liknande skandal skulle kunna hända igen. Och kanske har den redan börjat.

– Vem vet vad vi äter i dag som blir nästa medicinskandal?