Med SD:s vandelslagar i Europa får partiet stanna hemma
Har SD verkligen tänkt igenom sin egen politik, undrar Gustav Fridolin.
KOMMENTAR. Kommer järnrörs-Erik få åka något mer till sitt älskade Ungern? Måste tvillingarna Ekeroth mellanlanda utanför EU nästa gång de ska träffa sina meningsbröder bland extremisterna i den israeliska regeringen?
Kommer Spaniens regering börja kräva visum av de boende i svenskkolonierna på solkusten?
Och kommer Sverigedemokraternas nya EU-parlamentariker alls kunna göra resan till Strasbourg?
Frågorna är många, och det är fantastiskt nog SD själva som gör att de måste ställas.
Tillåt mig rekapitulera det hela:
När Sverigedemokraterna söp ner Johan Pehrson på ett slott, och lurade honom att göra Ulf Kristersson till landets mest maktlösa statsminister någonsin, var det en punkt i Tidöavtalet som väckte mer uppståndelse än andra.
De så kallade liberalerna har lovat Åkesson att han ska få utvisa människor enbart på grund av att de är för SD misshagliga.
Det kallas ”bristande vandel”, och i det kan det rymmas lite vad som helst, men inte sådant som faktiskt är förbjudet – för brott kan man som bekant redan bli utvisad för.
Snart genomför Pehrson en SD-lag
Kritiken var omfattande, men förslaget rullar förstås ändå vidare och snart står Pehrson och Kristersson mellan Åkesson och Jomshof och genomför ännu en SD-lag.
Men inte är de nöjda för det.
Sverigedemokraterna går till val på att få till ett europeiskt Tidö-avtal. Moderaternas partigrupp EPP ska då samarbeta med SD:s grupp. Absolut största parti där är polska Lag och Rättvisa som lever upp till sitt namn genom att vilja montera ner landets fria domstolar.
Där ryms också grekiska ultranationalister som vill stänga ner landets civilsamhällesorganisationer.
Eller vad sägs om spanska Vox som förenar den vanliga rasismen och islamofobin med en fräsch mix av motstånd mot både abort och hbtq-personer, samt förnekande av klimathot, pandemin och mäns våld mot kvinnor.
Ska det bli majoritet krävs dessutom ID-gruppen med gamla godingar som franska Le Pen och de italienska nyfascisterna.
Att en hel del av de här partierna är köpta av Putin och därför ryssvänliga är inget problem för Sverigedemokraterna.
Kasta Ukraina under bussen
Toppnamnet Charlie Weimers säger att om man ska vara ”konstruktiv” kan man behöva kasta Ukraina under bussen.
Det finns ju en hel del slott och borgar ute i Europa där Tobé, Le Pen och Weimers kan stänga in sig och förhandla. Jag känner till exempel till ett i Transylvanien.
Men vad är det då för politik som Sverigedemokraterna vill att ett europeiskt Bran Castle-avtal ska innehålla?
En ledtråd: det handlar om ”bristande vandel”.
Sverigedemokraterna lovar att EU-länderna ska få stänga gränserna mot EU-medborgare med hjälp av bristande vandel och införa visumtvång mot andra EU-länder.
Precis som i Sverige pratar de om tiggeri. Är du fattig? Då får du stanna på andra sidan bron.
Men jag undrar om de verkligen tänkt igenom det här.
Om man inte ska få passera en gräns för att man misstänks eventuellt i framtiden göra något som inte ens är brottsligt – hur ska det då gå för de som faktiskt redan varit misstänkta eller blivit dömda för ett brott?
Hur ska det gå för Almqvist och Ekeroth?
Hur ska det gå för Erik Almqvist och Kent Ekeroth? För EU-parlamentarikern Peter Lundgren som lämnade SD när han blev dömd för sexuellt ofredande, men sitter kvar i partigruppen?
Eller för Roger Hedlund i riksdagen som är dömd för inte en, utan två fall av misshandel – som utfördes tillsammans med kompisen den lokala nazistledaren?
Och hur ska det gå för Adam Marttinen som i riksdagen motionerat om att ordningsvakter ska få använda pepparspray och fotfängsel?
När han själv var för full på krogen behövde väktarna tillkalla polis.
Alla sverigedemokrater begår förstås inte brott, men de är rikligt överrepresenterade i brottsstatistiken.
Får de igenom sin EU-politik kommer de alltså behöva stanna hemma när resten av deras riksdagsutskott åker på resa.