– Vi kan inte ha en sjukförsäkring för alla individer… Som är unik för alla individer.

Det är regeringens utredare Per Johansson som pratar, vid en pressträff i Rosenbad.

Han är professor i statistik. Och statistiken ger vid handen att ökad kontroll som inte tar hänsyn till den enskildes förmågor minskar sjukskrivningarna.

Så nu föreslår Johansson att sjukförsäkringen ska bli mer som den var förut, innan coronapandemin påminde oss om det orimliga i att tro att den som drabbas av sjukdom blir friskare och mer arbetsför av hot om fattigdom och social marginalisering. 

Om Johansson får som han vill – och allting pekar på att han får det med tanke på vilka som härskar i Regeringskansliet – ska sjukförsäkringen alltså bli tuffare.

Vad betyder det?

De dog – men kunde jobba

Att man som huvudregel ska bli av med sin sjukpenning – utförsäkras – efter 180 dagar som sjukskriven.

Att den handläggare vid Försäkringskassan som utförsäkrar dig – säger att du kan jobba – inte längre ska behöva ge något konkret exempel på vad kan jobba med. Och det gäller även om du bara har något år kvar till pensionering.

Vad det kommer leda till vet vi. Vi har levt med de här reglerna förr.

De har lett till att sjuka människor uppmanats skaffa ett jobb där de kan ligga ner.
De har lett till att sjuka tvingats söka jobb som inte finns och om handläggare som fått högre lön när de tagit beslut om många avslag.
De har lett till att sjuka människor hamnat helt utanför systemen och försörjts av anhöriga.

Och de har lett till situationer där Försäkringskassan ansett att döende människor inte ska ha några pengar.

Nej, de ska ut och knega.

Det ska straffa sig att vara sjuk

– Det är en normativ fråga hur mycket sjukfrånvaro vi kan tillåta, konstaterade Per Johansson på pressträffen.

Javisst, och normen i synen på sjukförsäkringen är att det ska straffa sig att vara sjuk.

I Moderaternas värld kallas det arbetslinjen och betyder att sjuka med benäget stöd av arbetslösa ska betala skattesänkningar för friska och sysselsatta.

Det är därför kraven för att komma tillrätta med sjukskrivningarna nästan bara riktas mot de som får sjukpenning. När hörde man senast någon politiker prata om att rehabiliteringen måste bli bättre? Att arbetsgivarna måste förmås underlätta sjukas återgång i arbete? Att människorna – inte systemen – ska värnas?

Men det behöver inte vara så här.

Människor ska mosas

I år lanserade tidigare LO-utredaren Kjell Rautio sin debattbok Vi är inte maskiner!. Där presenterar han flera reformer för hur sjukförsäkringen kan göras mänskligare.

Det handlar om de ekonomiska villkoren förstås. Men också om att flytta beslut från myndigheter som varken har kompetensen eller förmågan att fatta dem. Tror någon på allvar att Försäkringskassan gör bättre bedömningar av hur frisk du är än behandlande läkare?

Ett annat förslag handlar om att staten tillsammans med arbetsmarknadens parter bör skapa ett fungerande rehabiliteringssystem så att sjuka människor kan börja jobba igen.

Ett tredje om att arbetsgivare som inte sköter sitt lagreglerade arbetsmiljöansvar och underlättar återgången i arbete för sjukskrivna måste straffas.

När regeringen Ulf Kristersson nu gör sig redo för att plocka fram stupstocken igen är Rautios bok på sätt och vis en anomali.

Men det är en bok som blåser in frisk luft i ett unket tankeklimat där statliga utredare och folkvalda inte har något problem med att människor mosas om de inte passar in i våra fina system.