Jag har legat och tänkt att jag en dag skulle vakna som Ulf Kristersson.

Ni vet, i stil med, när Lotta Ilona Häyrynen en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar fann hon sig förvandlad till en stor moderat partiledare. 

Han låg på rygg och hade blivit hård som pansar. Jag antar väl att alla män vaknar så. Alla män vaknar nog inte med inre självklar självsäkerhet och inre självklar rättmätighet, men jag tror att Ulf Kristersson är en sådan man. 

Det är inte han. Det är alla andra. Justitiedepartementet, Liberalerna, Mattias Karlsson och jävla Socialdemokraterna.

Jävla Socialdemokraterna som mest är obildade fackgubbar som satt på sig illasittande kostymer som de snyter sig i ärmvecken i och som trots sina skitiga kroppsvätskor lyckats bilda kluster kring makten och hållit honom borta.

Hans rätt. Hans makt. Jag är Ulf Kristersson. Jag har gjort alla läxor, allt lismande, alla mygel, alla nätverk. Jag har väntat för länge. Det gör mig arg när jag inte får sådant jag har rätt till. 

Jag hänger med de coola

Jag tänker på Ulf som elevrådsordförande. Jag vet inte om han någonsin var det, i Eskilstuna, på St Eskils gymnasium, men i trean såg han i alla fall ut att vara det.

En liten Harry Potter, utan ärr, som aldrig bott i en skrubb under en trapp, kanske inte elevrådsordförande men mufare vilket väl är samma sak fast med alkohol.

Jag, Ulf Kristersson, fick komplex av det där. Elevrådstyper har aldrig varit coola, inte ens när man söp till i ungdomsförbund, inte ens när man ideologiskt stod nära de galna libertarianer som startade hajpad svartklubb i Stockholm 1990.

Jag, Lotta, har träffat socialdemokrater som också har den där typen av machokomplex. Det är minst lika pinsamt och de hanterar makten sämst. Det är sådana som tycker Jan Emanuel är viktig och bra.

Jag, Ulf, blev ihop med en kristen 15-åring. Det är inte heller coolt. Jag hanterar det genom att hänga med kändisar som var som störst när jag var som töntigast. E-Type, Michael Bindefeldt, Army of Lovers. 

De kallar mig lat

“Välfärdsstaten är som apartheid”, det drar isär människor och passiviserar, tänkte jag, Ulf, samma år som Sydafrika höll sina första allmänna val mot mitt moderpartis vilja eftersom det kunde störa handelsrelationer och den etablerade stabiliteten i det sydafrikanska näringslivet.

Mama Africa var inget för min mama. När The Specials sjöng Free Nelson Mandela/His body abused but his mind is still free hörde mamma-Moderaterna NOFX, Kill all the white man och kommunism.  

Lat. De kallar mig lat. Jag är inte lat. Work smarter not harder.

Jag är eftertänksam och resonerande. Jag kan springa maraton. Djävla kommunikationsenhet som tvingade mig äta snabbmat och dricka öl med Johan Pehrson under valrörelsen. Jag åt en nugget, tog ett halvt glas. Work smarter not harder.

Vi måste fortsätta prata om sossar och gängkriminalitet så länge vi kan, deras fel, deras fel. När valet kommer öppnar vi för samtal, slutar peka finger, kallar det samling, annars säger väljarna att allt är vårt fel. Work harder not smarter. 

Jag springer varje morgon. En frisk hjärna i en sund kropp. Ser jag tjock ut i det här? Lotta springer inte och ser absolut tjock ut.

Visitationszoner och anonyma vittnen

Jag, Lotta, kan fantisera om att jag likt Kafkas Gregor Samsa en morgon förvandlats till Ulf Kristersson.

Jag undrar om han, Ulf, kan fantisera om sig själv som Kafkas karaktär Josef K ur boken Processen.

Just nu driver en desperat regering och ett blodtandat Sverigedemokraterna igenom allt mer drakonisk lagstiftning. Visitationszoner. Anonyma vittnen. Avlyssning och genomsökningar utan konkreta brottsmisstankar.

Allt fler moderater tycker invandrare ska kastas ur landet om de använder sin yttrandefrihet osmakligt. Jimmie Åkesson vill att polisen ska kunna spärra in människor ”i gängmiljön” på obestämd tid, helt utan dom.

Jag tror inte Ulf Kristersson kan se sig själv som Josef K. En vanlig grå människa, som plötsligt kastas in i ett rättssystem utan att veta vem som anklagar honom för vad, utan reella chanser att försvara sig.

Skjuts eller fängslas

Kanske tror han att lagarna bara kommer användas mot gängkriminella i gängkriminalitetens tid. Men lagutrymme som kan brukas kommer alltid brukas, i alla givna tillfällen, var så säkra.

Faktiskt oskyldiga människor med endast misstänkta kopplingar till gängkriminaliteten kan se en framtid där de antingen fängslas av staten eller skjuts av de gängkriminella själva som hämnd för en släktings inblandning.

Det räcker ju med att ha samma efternamn. Då hamnar du på radarn. Det räcker med en kusin eller en barndomsvän. Då har du ”kopplingar”. Ens om du engagerar dig i en förening för förändring blir du misstänkliggjord.

Du och dina handlingar spelar inte längre någon roll. Du är bara dina kopplingar. Ditt samhällsengagemang är infiltration.

Guilt by association på anabola steroider. Snart kommer polisen. Eller en 15-åring med laddat vapen.

Vad jag lärt mig om Ulf Kristersson, inte genom mina fantasier utan genom hans handlingar, är att moderater aldrig egentligen var rädda för staten och dess makt över individen.

De var bara rädda för socialdemokrater.