Det går så där för Ebba Busch. Kristdemokraterna är försvinnande små i opinionsmätningarna, hennes Grotesco-utspel om hur kristna hatas flög inte och på det så har regeringen inte heller tryckt ner bensinpriset med mer än en spottstyver, miljardsatsningar till trots.

Efter att ha gått ut och hotat om att dra in biståndet till Turkiet om de inte lämnar ut Rawa Majid, mer känd som den kurdiska räven har hon nu tvingats pudla.

Ängsligt försöker Busch nu släta över uttalandet med att hon talade i generella termer och inte specifikt menade Turkiet.

Tror hon att allmänheten är så dum?

Busch saknar kunskap om biståndet

Turkiet har som bekant en nyckelroll i både Nato-processen och i upprätthållandet av flyktingstoppet till Europa. Ebba Buschs SD-regering behöver hålla sig på god fot med Erdogan.

Att i det läget bete sig som om man sitter i opposition är anmärkningsvärt.

Denna missriktade ilska vittnar även om att Busch saknar kunskap om hur svenskt bistånd är utformat. Det är ju inte turkiska regimen som får pengar för att utveckla demokratiska strukturer.

Tvärt om är det de demokratiska motkrafterna Sverige stöttar. 

Ett tomt, kontraproduktivt och dumt hot från Busch, med andra ord. Vi kan väl anta att Erdogan inte brytt sig det minsta om regeringen drar in stöd till landets kämpande civilsamhälle eller opposition.

Samarbetssvårigheter på departementet

Ebba Busch har det inte bara tufft med sina befogenheter. Expressen rapporterar att det även bubblar internt kring vad man beskriver som samarbetssvårigheter på KN-departementet. 

Busch och ministerkollegan Romina Pourmokthari får skarp kritik för vad som beskrivs som långsamma, dåligt beredda arbetsprocesser. 

Frågan om kärnkraft är komplicerad och kräver samordning mellan flera ministrar och departement.

Men det är inte på något sätt unikt utan något de flesta frågor kräver. Och anser man detta vara för svårt har man inget i regeringen att göra.

På ett sätt kan man ju förstå impulsen att bara vilja göra något. När den våldsspiral man lovade att man kunde få bukt på visade sig vara lite mer komplex än att hetsa mot vänstern, mer övervakning och ännu högre straff.

Lajva opposition en stund

Att dessutom känna att man vill lajva opposition en stund när det går så där i ens ämbete som minister är väl också förståeligt. Men det ser inte särskilt bra ut.

Busch själv anser sig hålla ett ”högt tempo” och det kanske hon gör. Problemet är att hon, genom sina färgstarka utspel i valrörelsen målat in sig i ett hörn.

Förväntningarna på snabba ryck må vara orimliga men hon är själv ansvarig för dem.

Falukorvsviftande, elstöd till november 2022 och kärnkraft på minuten. Löften var det gott om. Så här, ett knappt år senare, är falukorven fortsatt dyr.

Kärnkraften må vara målet men, till skillnad på vad som utlovades så tar det betydligt längre tid att få den på plats än vad man ville låtsas om.

Det går inte så snabbt som Busch lovade

Det går helt enkelt inte så snabbt som Ebba Busch lovade inför valet att lösa stora samhällsproblem.

Det får ju henne och hennes regeringskollegor att se rätt dåliga ut.

Ibland har man otur när man tänker. För den med övertro till sin egna förmåga och som inte förstår sin roll eller sitt ansvar händer det lite oftare.

Det verkar tyvärr vara fallet med Ebba Busch.