Det är inte lätt att regera ett land och syns man inte finns man inte. Långa och krångliga beslutsvägar, begränsad mängd syre i debatten gör att kampen om dagordningen ibland blir smutsig – och dum. 

Och dumheter har det inte rått någon brist på. Att det är fett att vara arbetslös, som Johan Pehrson drämde till med i maj, blev startskottet för en sommar kantad av anmärkningsvärda debatter. 

För att sammanfatta sommaren har Karina Cubilla listat några av de allra märkligaste politiska uttalanden, utspel och diskussioner vi fått stå ut med. Håll till godo.

Jomshofs islamofobiska hets

Han är riksdagsledamot sedan 2010, ordförande i justitieutskottet sedan 2022 och känd muslimhetsare sedan urminnes tider.

Richard Jomshofs hatiska uttalanden riktade mot muslimer och islam har fått oppositionen att se rött. Därtill erkänner delar av Sverigedemokraternas samarbetspartier att uttalanden som dessa äventyrar Sveriges internationella relationer och riskerar att försämra det svenska säkerhetsläget. Lyckat.

Expressen Ledares gaslighting av muslimer

”Islamofobi finns inte”, säger man självsäkert. Vad det då innebär att bränna koraner inlindade i bacon, bränna moskéer, sprida konspirationsteorier om folkutbyte, bli ifrågasatt för sina livs- och klädval och att direkt eller indirekt stå ut med hot och hat förblir osagt.

Det är bara ord, kan man ibland säga. Ord spelar roll, kontrar andra då. Alltför många går idag dessvärre från ord till handling. Och manegen, den är krattad.

Romina Pormoukthari talar bara med inomparlamentariska organisationer

Klimat- och miljöministern meddelar att hon enbart tänker träffa organisationer som arbetar inomparlamentariskt.

När hon kritiserats för att det främst har bjudits in representanter från näringslivet till det stora klimatmötet tidigare i sommar slår hon ifrån sig – och kritiserar klimatrörelsens metoder. Antingen inom- eller utomparlamentariskt, säger Pourmokthari och avfärdar på så vis stora delar av civilsamhället. 

Björns Söders Pride-hets

Alla får älska vem de vill, men… En tradition svenskare än Söder själv är att han numera ska uttala sig plumpt om Pride.

Vi kan konstatera att Björn Söder underskattade HBTQIA+-familjens politiska ställning i Sverige då Billström, Kristersson och Pehrson sa ifrån.

Att en sexuell läggning hänger ihop med pedofili var lite väl långsökt även för till och med hans partiledare Jimmie Åkesson reagerade. Givetvis GJORDE ingen något men man sa ifrån. 

Ge svenskar rätt att bära vapen

Det säger sig själv att en person som identifierar sig som värdekonservativ nationalist vid varje givet tillfälle kommer att snegla på USA. I the land of the free and home of the brave får i stort sett vem som helst införskaffa och bära vapen.

Copy+paste!

Att detta varken minskar våld eller ökar den faktiska tryggheten verkar spela mindre roll. Ett litet men pikant förslag signerat riksdagsledamoten Josef Fransson (SD) som provtänkte lite. Han medger i alla fall att systemet i USA inte är perfekt, alltid något. 

Lena Anderssons klimatskepsis

Själv besökte hon Italien och pratade med hotellpersonal om vädret. Huruvida en etablerad akademikers semesterbetraktelser väger tyngre än både forskning och faktiska naturkatastrofer låter vi vara osagt. 

Svenskfientlighet etiketterad oikofobi och runka bulle på 00-talet 

Ebba Busch är desperat. Hennes KN-departement har varken lyckats svara på hur det ska bli med elen, bensinen eller klimatmålen. I hopp om att i alla fall inte falla i glömska dammar hon av uttrycket oikofobi i hopp om att förlåtas av de som känner ett kulturellt hot utifrån. 

I samma veva passar hon även på att shamea alla som inte blev kränkta av en humorsketch från 2007 där folk uppmanades att inte runka bulle med Jesus. Jesus.  

Carl B. Hamilton-gate 

Att det skulle vara värre att uttala sig negativt om judar än om muslimer var för riksdagsledamoten Carl B. Hamilton så självklart att han utan vidare eftertanke sa det rakt ut till TV4.

Trots att han fick chansen att omformulera sig stod han fast vid sitt uttalande. I ärlighetens namn sa han bara det många andra tänker (och faktiskt tycker) men svart på vitt blev det hårt.

För att citera honom själv: det blev knas och Hamilton fick lämna riksdagen (till skillnad från Söder och Jomshof…) Diskussionen om dubbla måttstockar; en för Sverigedemokrater och en annan för alla andra, är väl härmed avgjord? 

Romina Pourmoktharis (igen) kärnkraftslöfte 

Ibland går det tydligen för fort även på Regeringskansliet. När klimat- och miljöminister Pourmokthari självsäkert proklamerade att tio nya kärnkraftsreaktorer behövdes och skulle levereras var beslutet inte förankrat.

I efterhand hette det att ministern ”överskridit befogenheter”. Pressmeddelandet fick snabbt plockas bort från hemsidan men inte kvickare än att internationell media hann plocka upp det. Pinsamt.  

Rookie mistake, säger en snälltolkare. Inkompetent och slarvigt, säger vi andra.

Sossehatet – enda drivkraften

Tidögängets retoriska dans är ömsom underhållande, ömsom plågsam. Att se Ulf Kristersson parera kritiska frågor om sitt regeringsunderlag eller Johan Pehrson försöka förklara vem som faktiskt borde ansvarsutkräva Sverigedemokraterna är märkligt.

Analyser och åsikter verkar drivas av ett så starkt sossehat att det får tänkande människor att fullkomligt tappa det. 

När man väl fått avreagera sig genom en rant i en gruppchatt, en arg tweet (vägrar kalla det X) eller kanske till och med bemödar sig att skriva en text kan det kännas lite bättre.

Men vi kommer inte ifrån att de som ansvarar för allt ovan på ett eller annat sätt är makthavare i Sverige. Det är minst sagt deppigt.

  • Karina Cubilla
    Ledarskribent Arbetet