Givetvis märks det att ett maktskifte ägde rum 2022. Drömmen om att från lagstiftande håll stärka upp anställningstrygghet och stoppa vinstjakt i välfärden är som bortblåst.

Både retorik och praktik är nu, från politiskt håll, riggat till arbetsgivarnas fördel.

Och värre ska det bli. Det högerkonservativa Tidölaget med Sverigedemokraterna i spetsen har låtit meddela att de tänker gå fram med det kontroversiella angiverikravet för offentliganställda.

Målet sägs vara att de papperslösa som befinner sig i Sverige olagligt “ska ut”. Den som vägrar kan, i det nya förslaget, komma att straffas.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att partier som Moderaterna, som tidigare varnat för ett angiverisamhälle, nu snabbt svängt i frågan.

Pourmokhtaris talande tystand

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, som under sin tid som ordförande för Liberala ungdomsförbundet bar en tröja med budskapet “göm en flykting, blir det olagligt, göm två!”.

Sedan hon själv blev minister har vi dock endast mötts av en (talande) tystnad i frågan.

Förslaget har mött skarp kritik från både personal, fack men även från lokalpolitiskt håll. Sydsvenskan rapporterade i somras att 11 av 13 skånska kommunalråd från L, KD och M ställer sig emot förslaget.

Låt oss anta att den verklighet dessa lokalt förankrade politiker möter skiljer sig avsevärt från den signalpolitiska batongjargong man från högerhåll föredrar och företräder på riksnivå.

Även anställda inom offentlig sektor har också markerat. Sjukvårdspersonal har genom kampanjen “Vi anger inte” organiserat motstånd och bildat opinion mot förslaget. Även bibliotekspersonal gör det samma under parollen “Biblioteket anger inte”.

Ökad kontroll och övervakning

Därtill vill fler och fler, i hopp om att öka tryggheten, öka kontroll och övervakning. I Eskilstuna kommun gjorde kommunalrådet Jari Puustinen (M) ett utspel om att drogtesta all offentligt anställd personal.

Trots att han erkänner att det är juridiskt tveksamt vill han gå fram med ett förslag som skulle innebära stora inskränkningar på den anställdas integritet. Arbetsgivare ska erbjudas fler och trubbigare verktyg i tvingande förslag. I vägen står facken, som tur är.

Den som gör fel ska straffas. Den som inte hör hemma här ska ut. Den som gör rätt för sig ska belönas. Ungefär så skulle den politik som Sveriges regering nu för sammanfattas av dem själva.

Men inte ens den som gör allt “rätt” kan räkna med att få sin integritet respekterad. Får högern bestämma kommer ingen diskutera yrkesetik eller moralisk förkastlighet. Anmäl en papperslös i behov av vård och de barn som trots utvisningsbesked bara försöker tillskansa sig en utbildning (som de idag faktiskt har rätt till).

Får sittande styre som de vill ska en anställning innebära mer än att du åtar dig att utföra ditt arbete. Arbetsgivare, däremot, ska få ytterligare befogenheter att kontrollera sina anställda. Det finns all anledning att ifrågasätta detta.

Man skulle kunna skylla på SD

Här skulle man kunna skylla på Sverigedemokraterna. Detta är deras förslag, deras vision och drömsamhälle. Men det vore för slappt. KD, L och M är även de bärare av en idé som bygger på att politiken kan gå in och peta i både din kropp, din fritid och din personliga integritet.

Den frihet som sägs komma med högerpolitik visar sig ännu en gång bara gälla de som bestämmer eller äger.

Gemene svensk som jobbar och gör rätt för sig ska hållas på halster, kontrolleras, övervakas och nyttjas som ett verktyg mot dem som befinner sig på samhällets absoluta botten.

När Sverige nu går mot ett allt mer auktoritärt styre finns all anledning att hålla koll på svenska löntagares rättigheter.

Nu gäller det att stå emot, att organisera sig och att inte låta sig lockas av politik för hårdare tag. Svensk arbetsrätt står på spel. I högerns Sverige är makten medvetet skevt fördelad.