Det går fort i hockey.

Ena dagen handlar allt om dragqueens och kriminalitet, dagen därpå blir vi totalt överrösta av diskussioner och analyser om fattigdomens utbredning och effekter.

Rapport efter rapport visar hur ojämlikheten ökar samtidigt som  unga ser mörkt på framtiden och bryr sig mer om pengar och mindre om typ allt annat. 

Lena Andersson vill prata om språket och språkbruket socialdemokratiska politiker använder. Hon märker ord, vrider och vänder utan någon som helst hänsyn till verkligheten. 

Trots att hon själv förnekar det så är undertonen tydlig: gör andra val, hushåll med dina pengar trots att du inte har några. Du är inte hungrig, du är missnöjd. 

Och missnöjd är det inte särskilt konstigt att många är.

Intimissimis villkor

På de Bianca Ingrosso-tapetserade butikerna Intimissimi är villkoren så dåliga att de skapat löpsedlar.

Löner under kollektivavtalade nivåer, kroppshets, mobbing, utskällningar och lönestöld är vardagsmat för dem som arbetar där. Ingen toppenreklam för vare sig Ingrosso eller e-handelsbranschen. 

Fagra, unga kvinnor syns plötsligt överallt. Sälj grej med tjej är inte längre fel, tvärtom.

Sälj mer! Med fler!

Får du chansen att göra ett reklamsamarbete; ta den! Skit i om det innebär skitprodukter som är dåliga för miljön, kassa villkor för andra anställda på företaget eller triggar ätstörningar.  

Om alternativen är ett kneg är ju valet rätt enkelt. Vem ska vilja ha ett jobb när villkoren, till och med i butiker med Bianca Ingrossos kvalitetsstämpel, är så här kassa? Rädda sig, den som kan! 

Vanlisar blir inte rika

Och vem vill inte vara “normsnygg” eller känd när detta lönar sig? Ätstörningar som blev till träningshets som blev kostprefesenser (jag äter inte gluten! jag är vegan!) som blev till att “ta hand om sig själv”.

Motsatsen, att vara vanlig, är att inte göra det. Då får man inte gräddfiler och det blir inga reklamsamarbeten. 

Känd genom prestation, provokation eller exploatering spelar ingen roll.

Eftersom alla är överens om att kommersiell exponering är bättre, enklare, bekvämare och skönare än ett jobb blir det inte ens ramaskri när Alex Schulman i ena sekunden klagar på ICA för att sedan sko sig på reklam för huvudkonkurrenten Axfood. 

Journalister rapporterar givetvis flitigt men allmänheten är till synes oberörd. Vad ska han göra, tacka nej? Då måste han ju jobba. Och jobba, det vet allmänheten inte är särskilt kul. 

Går att arbeta hårt och vara fattig

Jobben ska vara meningsfulla och villkoren goda, säger facken. Det är upp till var och en att se till att det funkar bra, svarar högern och näringslivet och dumförklarar i samma veva alla som arbetar i så kallade låglöneyrken.  

Undersköterskor, butikspersonal, personliga assistenter, kallskänkor, kundtjänsmedarbetare, lokalvårdare ska helt enkelt bara göra karriär, byta upp sig. Att de är samhällsbärande betyder ingenting. 

Alla som kan jobba ska jobba, brukar det låta. Jobb är bra både för individen och för samhället, säger man.

Det alltför få verkar vilja erkänna är att det går att både jobba både massor och hårt och ändå vara fattig. Långt ifrån alla som kämpar kan leva och folk är inte dummare än att de förstår detta. 

Men överleva, det går, kraxar Lena Andersson. 

En lön att leva på

Lena Andersson har inte fel i sak men är det rimligt? Ja, säger svensk höger och näringslivet. Ja, säger Andersson och indirekt även Bianca Ingrosso när hon med sin polerade yta kvalitetsstämplar Intimissimi. 

Kollektivavtal kanske ändå är en rätt smidig lösning som golv för vad som gäller på en arbetsplats.

Ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Vi behöver ju arbetskraft även i de branscher som alla uppmanas lämna. Då slipper även oinsatta influencers göra läxan innan de tar uppdrag. 

Men tack vare Bianca Ingrossos kända ansikte fick unga kvinnors arbetsvillkor en skjuts upp på agendan.

En lön att leva på kanske inte är ett orimligt krav 2023? Att få betalt för faktiskt arbetade timmar likaså. 

Tillsammans skakar de nu liv i en nygammal skiljelinje i svensk politik och äntligen är högern höger. Nu talar de klarspråk: antingen är du rik och framgångsrik eller så är du fattig och värdelös. Men ett kneg blir du inte rik på. 

För det ska Lena Andersson och Bianca Ingrosso ha tack men låt dem inte grusa arbetslinjen.

Den är trots allt viktig och kan, med lite politisk vilja, skapa mening och välstånd. Den som gör sin plikt ska inte behöva nöja sig med gröt.