”Upplever du att det idag finns en debatt där en vänsterorienterad liberalism håller på att ta form, och var förs i så fall den debatten?”
Utan tvivel. Liberalismen har börjat hitta tillbaka till sina rötter.
De Tre Ideologierna – liberalism, socialism och konservatism – tog form i samband med frihetsrevolutionerna i Nordamerika och Frankrike på 1700-talet. Revolutionerna förändrade västvärldens samhällen i grunden. Tradition, auktoritet och hierarki byttes mot frihet och jämlikhet.
I mer än ett århundrade stod liberaler och socialister sida vid sida för politiskt inflytande. De stred tillsammans för att bryta ned de institutioner som gav kungahus, adel och kyrka sina maktpositioner. Liberalismen och socialismen utgjorde vänstern i den mest omvälvande klasskamp västvärlden har sett. På högersidan stod konservatismen.
I allt från jämställdhet mellan könen till konst och arkitektur vänder sig de konservativa mot förändring
En liknande strid förenar liberaler och socialister i dag.
Våra motståndare försvarar i dag traditionella normer och värderingar. De konservativa tar sikte på progressiva tankar och uttrycksformer, som exempelvis genusvetenskaplig forskning och transpersoners deltagande i samhällslivet. I allt från jämställdhet mellan könen till konst och arkitektur vänder sig de konservativa mot förändring.
Den underliggande konservativa tanken är att traditionerna utgör en väv som håller ihop samhället och får det att fungera väl. Liberaler och socialister som stöttar traditionsbrott river upp vävens trådar.
Liberaler hittar hem till vänster
I traditionens kölvatten följer auktoritet och hierarki. Samhällets utmaningar ska lösas genom att polisen tilldelas tyngre batonger. Invånare som inte följer normen kring kultur, utseende eller livsstil rankas lägre än andra.
Allt fler liberaler inser att konservatismen är den största fienden för alla som tror på frihet och jämlikhet. De har börjat hitta hem till vänster.
Men liberalismen står inför praktiska svårigheter. Hur ska liberaler som har hittat hem organisera sig?
Timbro – spindeln i nätet
De senaste femtio åren har en aktör samlat så gott som alla svenska liberaler: Timbro. Timbro har matat svenska liberaler med en samhällsanalys – “socialism är ondska” – och byggt sociala nätverk som överskrider gränserna mellan liberalism och konservatism.
Timbro dammsuger Sverige på liberaler, filtrerar dem och ledsagar dem till partier, ledarsidor och andra organisationer.
Det är svårt för en svensk liberal att vara politiskt verksam och samtidigt vara oberoende från Timbro. Vännerna är där, har varit där eller är på väg dit. Har man en idé har Timbro resurser att förverkliga den. Det finns ett liberalt nät i Sverige och Timbro är dess spindel.
Talar man förtroligt med svenska liberaler är många uppgivna inför Timbros centrala position. I vissa liberala kretsar har det till och med blivit en social statusmarkör att aldrig ha haft någonting med Timbro att göra. Man är obefläckad.
Partipolitiska problem
Vissa ljusglimtar kan skönjas. Enskilda oberoende liberala debattörer tar plats i tidningsspalterna. Liberala forskare vågar sig till humaniora i stället för att fastna i ekonomin.
I Uppsala har studentföreningen Verdandi återuppstått med beskrivningen att föreningen “har sina rötter i både liberalismens och arbetarrörelsens tanketradition.”
Liberalismens organisatoriska problem i Sverige är också partipolitiskt. De två svenska partier som kan göra anspråk på liberalismen har både interna problem med att hitta en tydlig politisk riktning, och parlamentariska problem med att få igenom sin politik.
Knutarna är inte omöjliga att lösa. De måste bara lossna.
Det finns fler liberaler i den svenska väljarkåren än vad våra två liberala partier lyckas fånga upp. Svenska väljare vill i första hand att vård, omsorg och utbildning ska hålla måttet. De vill ha en stabil infrastruktur, en fungerande integration och trovärdiga insatser för klimat och miljö.
Slå er fri från timbroitisk kapitalism
Väljarna är varken fascister eller kommunister. De stirrar sig inte blinda på skattsedeln och tycker att en VD väl ska kunna tjäna lite extra om det är nödvändigt. De är absolut inte sossar, i klassisk mening. De tror på individens friheter och rättigheter, inte på det klasslösa samhället. För de allra flesta är 1 maj bara en ledig dag bland andra.
Ett liberalt parti borde kunna fånga upp en betydande andel väljare ur det där vanligt-hyggligt-folk-segmentet. Men då måste partiet ta ett grepp om ideologin som är oberoende från timbroitisk kapitalism och slå in den i ett övertygande politiskt paket.
Hur det ska gå till vet jag dock tyvärr inte.
