När tåget lämnar Malmö Centralstation tar det inte lång tid innan de skånska rapsfälten, som bara väntar på att få blomma ut, börjar breda ut sig.

Fyra timmar senare står jag i ett tunnelbanesystem i Västra Baltikum och möts av en potent doftmix bestående av urin, spyor och öl.

2023 har inneburit ovanligt många tågresor mellan Malmö och Stockholm för egen del. Nytt jobb och utbildningar i Stockholm har gjort att SJ:s tåg blivit ett andra hem.

06.04-tåget från Malmö Centralstation besitter en speciell energi. Gäspande resenärer som sömnigt vecklar upp sina laptops för att avverka några timmars arbete. Huvudena insjunkna i datorer, böcker, rapporter eller avhandlingar.

I de småländska skogarna kan ingen höra dig skrika på internet, det är en sak som är säker

Alla sitter på tåget med ett tydligt mål i sikte: Stockholm. Staden vi alla måste till. Staden som ingen tycks glad över att få åka till.

Täckning, hallå?

Området mellan Älmhult och Linköping är i princip en svart fläck på täckningskartan. Det var garanterat bättre 4G-täckning i Hitlers bunker. I de småländska skogarna kan ingen höra dig skrika på internet, det är en sak som är säker.

Vi suckar, vi svär över täckningen. Det är varmt, det är trångt. Vi klättrar och snubblar över varandra när vi måste gå på toa. Toalettsituationen på SJ:s tåg tänker jag inte beskriva för er.

Jag vill poängtera att det inte är särskilt synd om oss som åker tågen. Inte majoriteten av oss åtminstone. Vi har säkert bra jobb, vi klarar oss. Att få åka tåg på arbetstid är en medelklassmarkör.

Förväntas ha en relation till Stockholm

Tågresan är ett nödvändigt ont. De flesta av oss hade nog gärna sluppit. Men många i det här landet måste på ett eller annat sätt förhålla sig Stockholm. Det är där jobben finns. Och samtidigt en omöjlig bostadsmarknad.

Så här ser det ut för många veckopendlare som på ett eller annat sätt måste förhålla sig till Stockholm. Och det är där mitt stora problem med Stockholm ligger. Alla i det här landet förväntas ha en relation till Stockholm.

Stockholm är normen, det är det vi utgår ifrån när vi pratar om Sverige.

Jag har väl egentligen inga problem med Stockholm som stad betraktat. Det finns fina byggnader, vackra geografiska inslag i form av vatten och höjdskillnader. Problemet är människorna i staden.

Sköt en mås med pilbåge

Ett annat problem med Stockholm är att det ligger väldigt opraktiskt till. Åker man från Malmö känns det som att man åker på fel håll när man åker norrut. Inom samma radie söderut kan man nästan ta sig till Amsterdam, Prag eller Warszawa.

Stockholm kommer dessutom aldrig bli lika coolt som Malmö. Häromveckan sköt vi en mås med pilbåge. Det är fan det coolaste jag hört.

Placera det politiska maktcentret i Skåne

Jag vet att ni, stockholmare, inte kommer gilla idén av det här. Vi skåningar pratar konstigt, är halvdanskar och allt det där.

Men det politiska och ekonomiska maktcentret i Sverige borde ligga i Skåne. Det hade varit rimligare rent geografiskt. Då hade vi blivit en del av Europa på riktigt istället för en irrelevant avkrok i norr som ingen bryr sig om.

Gåsblod bygger karaktär

Vissa menar att Malmö då hade blivit ett nytt Stockholm. Aldrig. Det finns inga som värnar sina traditioner, hur äckliga och konstiga de än må vara, som skåningar.

Låt mig påminna om att vi varje höst serverar soppa gjord på gåsblod. Det gör vi inte för att det är kul eller gott, vi gör det för att det bygger karaktär.

Kristina Lindquist på DN håller nog inte med mig. Men det får stå för henne. Jag tänker inte se ner på alla som hellre bor i Oslo från Wish än på kontinenten.

Jag drömmer bara om att stockholmarna en dag ska få förhålla sig till Malmö istället. Är det så fel?

  • Rasmus Hansson
    Tf redaktör Nya Mitten