I en ny forskningsrapport för SNS, Studieförbundet näringsliv och samhälle, framgår plågsamt tydligt hur den svenska coronastrategin slog mycket hårt mot boende på äldreboenden och mot den omsorgspersonal som jobbade där.

Den svenska strategin, olik den i de flesta andra europeiska länder, var att redan från start räkna med en stor allmän spridning av smittan.

I stället för att försöka begränsa smittan skulle vi värna de mest sårbara, ansåg Folkhälsomyndigheten. Vi skulle ”bygga en mur” runt våra utsatta äldre medan smittan härjade, var tanken.

Problemet var dock att denna mur var omöjlig att bygga eftersom Folkhälsomyndigheten hade alltför låg kunskap om arbetsmässiga förhållanden på våra äldreboenden liksom om organisation och struktur av svensk hemtjänst och övrig äldreomsorg.

Det är en fatal brist i Folkhälsomyndighetens förmåga att agera vid kommande pandemier som måste åtgärdas.

Under den första våren av smittan införde Sverige visserligen ett besöksförbud för anhöriga på äldreboenden.

Men genom att man tillät en så stor allmänn smittspridning tog sig sjukdomen i stället in via personalen.

Allt var eftersatt

När man läser den nya rapporten förfasas man över konsekvenserna.

Rapportförfattarna Sara Erlandsson, Petra Ulmanen och Sara Wittzell har specialstuderat fyra äldreboenden i Stockholm och intervjuat personalen två år efter pandemin. 

De ser att läkare i mindre utsträckning skulle åka ut till äldreboendena vilket ledde till att sjuksköterskorna fick ta ett större medicinskt ansvar.

Och eftersom det inte fanns tillräckligt med sjuksköterskor på äldreboenden ens före pandemin ledde det till att undersköterskor fick utföra det som normalt sjuksköterskor ansvarade över. 

Folkhälsomyndigheten rekommenderade vidare att hygienåtgärderna skulle uppgraderas på boendena.

Men de basala hygienrutinerna var eftersatta redan förre pandemin. Och en uppgradering av rutiner som knappt fanns är omöjligt.

Lokalerna var inte anpassade och utrymme för byte av skyddskläder var begränsad, om det över huvud taget fanns några skyddskläder.

Möjligheten till handtvätt var begränsad.

Dessutom var utbildningen bristfällig hos den extrapersonal som kallades in när allt fler undersköterskor insjuknade i covid. Hög sjukfrånvaro drabbade därmed alla boenden.

Och, framför allt, bemanningen var låg och otillräcklig redan långt före pandemin.

”Ska aldrig glömma henne”

Här står det klart att Folkhälsomyndigheten inte ens har de mest grundläggande kunskaperna om hur den svenska äldrevården fungerar.

Och i denna kaotiska tid med usla förutsättningar redan från start, kämpade undersköterskorna för att utföra sina jobb.

Att det var påfrestande framgår av SNS-rapportens intervjuer. Här ett citat från en undersköterska på ett äldreboende:

”Jag ska aldrig glömma henne. Det var en tant som jag känt i så många år… Om någon skulle skickas, jag skulle bära henne till sjukhuset. Men det gick inte liksom… Det gick så fort, så fort, så fort.”

Beskrivningarna är många av hur personal slet, och de lånade ofta ut sina egna mobiltelefoner eller paddor för att de boende skulle kunna hålla kontakt med sina anhöriga.

Havererad bemanning

I rapporten lyser den totala resursbristen som främsta faktor till det stora misslyckandet med att bygga en ”mur”. Både när det gäller lokaler, utbildning, bemanning, hygienrutiner och skyddsutrustning.

– Det är väldigt tydligt att bemanningen är en faktor som inte fungerar. Det fungerade inte före pandemin, det fungerade inte under pandemin och det fungerar inte i dag, säger rapportförfattaren Sara Erlandsson. 

– Det behövs fler anställda, tryggare anställningsformer och högre kompetens för omsorgspersonalen.

18 procent av anställda inom offentlig äldreomsorg och 25 procent inom privat saknar i dag tillsvidareanställningar trots att de är utbildade undersköterskor.

Kommunals ordförande Malin Ragnegård är inte överraskad.

– Det är dessvärre inget nytt och jag är besviken på att det inte har hänt något mer. Vi hade vetskapen innan pandemin att man behövde höja kvaliteten och kontinuiteten för undersköterskorna.

Skulle rädda liv

Skulle Folkhälsomyndigheten ha känt till allt detta?

Skulle de ha bemödat sig om att ta fram fakta om äldrevårdens undermåliga bemanning, lokaler, rutiner, anställningsvillkor och undersköterskornas övriga arbetsvillkor innan de bestämde sig för den svenska strategin?

Ja, naturligtvis skulle de det.

Det handlade om att rädda liv. Och det var just denna myndighet som hade ansvar för hur det skulle göras.

När gamla Smittskyddsinstitutet lades ned och Folkhälsomyndigheten bildades var ett av de uttalade syftena att den nya myndigheten skulle ta ett bredare grepp om befolkningen utifrån fler parametrar än Smittskyddsinstitutet.

Där ligger bland annat att väga in socioekonomiska faktorer, och kartlägga befolkningsgruppernas olika villkor utifrån klass, inkomst och arbete.

Här har Folkhälsomyndigheten fullständigt gått vilse.

Omöjlig arbetsuppgift

Det är uppenbart att myndigheten inte vet vilka villkor svenska arbetare lever under, hur svensk arbetsmarknad är upplagd, vad som händer på våra äldreboenden och i stället formar sin strategi utifrån tjänstemännens arbeten med för arbetare meningslösa fraser som att ”ta en senare buss till jobbet”.

Mats Melin, tidigare ordförande i Coronakommissionen, är även han mycket kritisk till Folkhälsomyndighetens agerande. 

– Oavsett hur man väljer att beräkna överdödligheten så hade vi våren 2020 bland de högsta dödstalen i Europa. De allra flesta var över 70 år, hälften av dem bodde på äldreboenden och en tredjedel hade hemtjänst. Och i dag har fler avlidit i covid 19 i Sverige än sammantaget i våra nordiska grannländer. 

Han anser att den svenska vägen att låta smittan härja när den upptäcktes utan att kunna bygga den mur runt de sårbara var förödande.

– Ställda inför ett okänt virus så borde tidigare och mer genomgripande åtgärder ha vidtagits alldeles i början av pandemin för att försöka bromsa den allmänna smittspridningen. Det hade givit oss tid och givit sjukvård och äldreomsorg möjligheter att förbereda sig.

Nu gjorde man inte det.

Våra äldre smittades, och våra undersköterskor slängdes till vargarna med en omöjlig arbetsuppgift.