Tradwives som Izabella Nilsson Jarvandi är bara andra sidan av incel-myntet

KOMMENTAR. Nittonåriga Izabella Nilsson Jarvandi kan närmast beskrivas som en högerextrem och mindre framgångsrik Greta Thunberg. Som femtonåring höll hon tal, om landsförrädare och folkuppror, på en demonstration mot FN:s globala migrationspakt. 

I dag är hon ledarskribent för högerradikala träsksajten Svenska Morgonbladet och politisk influencer med tusentals följare.

Flera av hennes texter handlar om värdet av konservativa könsroller. Hon ondgör sig över “nyrika män och morallösa feminister” eller äktenskapets förlorade status som institution.

Kvinnor bör söka sig till äldre, framgångsrika män, och män över 20 som fortfarande bor hemma bör inte föröka sig.

Alternativmedias aktörer

Riktiga män försöker, enligt en av hennes ledartexter, “prestera och uppnå framgång – de fortsätta klättra uppför livets stege, som Sir Edmund Hillary gjorde, när han i Drottning Elizabeths II ära var det första mannen någonsin som besteg Mount Everest, som en symbolisk handling, månaden inför hennes kröning som drottning juni 1953.”

Om inte stavningen och meningsuppbyggnaden i citatet gjorde det uppenbart är det knappast hantverksskicklighet som gett henne en plattform – snarare hennes ovanliga åsikter.

Samt att majoriteten av alternativmedias aktörer och läsare själva är äldre män med – i bästa fall – en vilja att utnyttja henne för att rekrytera yngre kvinnor till ytterhögern.

Än så länge funkar metoden inte så bra. Svaren i Nilsson Jarvandis kommentarsfält är fördelade mellan ocharmiga män och botkonton som vill sälja influencersamarbeten.

Konservativ mamma

Alternativ för Sveriges first lady, 27-åriga Evelina Hahne, har fler kvinnor bland kommentarerna på sin nystartade Youtubekanal. Troligen för att hon där, i linje med vad både hon och Nilsson Jarvandi säger sig förespråka, fokuserar på sin roll som konservativ mamma i stället för politisk polemik. 

Ideologin smyger sig in genom den personliga berättelsen, i blida talspår över gulliga klipp på barn och djur, promenader genom svensk natur och outhärdlig nyckelharpa. 

Det passerar enklare i den västerländska sociala medie-sfär där nya men nostalgiskt anstrukna termer som “cottagecore” och “tradwife” är de senaste årens mest anmärkningsvärda trender. 

Tradwives (traditionella fruar) förespråkar att en kvinnas roll är i hemmet och att underkasta sig manligt ledarskap. Inget som får en att höja på ögonbrynen när det predikas av konservativa män, men något mer förvånande när det kommer ur munnen på en klarögd zoomertjej på Tiktok.

Ändå finns miljontals klipp där medelklassens Gen Z-kvinnor talar sig varma för fantasin om perfekta äktenskap i en värld mer eller mindre uttalat opåverkad av hbtq-personer, mångkultur, feminism och annan progressivism. 

Klämkäcka kristna bondfruar

Graden av politiskt fokus existerar på hela spektrat mellan profilerade propagandister till klämkäcka kristna bondfruar från amerikanska södern, till bystiga blondiner som av någon märklig anledning alltid verkar se till att deras volangprydda dekolletage finns med i bild.

Det är, för all del, inte svårt att sympatisera med den rosenskimrande bild av självvald underkastelse många av dem målar upp. Drömmen om en tillvaro där dina dagar fylls av skumbad, brödbak och att ta ut saker ur sina förpackningar för att sortera dem i matchande burkar och små gulliga korgar. 

I tradfruarnas drömmar är de älskade, respekterade och omhändertagna – ekonomiskt och känslomässigt – av maskulina män. Män som är rika, snygga och starka, men också ömma, snälla och medvetna om sina behov. 

Mot den idyllen står sig ett liv där du går upp till jobbet i svinottan och kommer hem utmattad och underbetald, bara för att påbörja nästa skift av hemarbete, ganska slätt. En grådaskig tillvaro som i den reaktionära berättelsen är ett resultat av kampen för jämlikhet och global rättvisa.

Två sidor av samma mynt

Tradwives och incels (män som anser sig leva i ofrivilligt celibat) är två sidor av samma mynt.

Rörelser som förenklar en allt mer komplex och skrämmande värld till drömmen om ett mytologiskt förflutet. Där det de söker i en partner ofta snarare ger uttryck för en längtan efter en förälder. 

Incels vill ha en mamma som kan tvätta deras strumpor och laga deras mat. Jarvandi och Hahnes läger vill av allt att döma helst ha en pappa som kan förse dem med veckopeng och trygghet.

Attacken på jämställdheten kan vara en missriktad backlash mot det politiska klimat som fostrat dem.

Ett uttryck för sveket från den liberala girl boss-feminism, individualism och rovdjurskapitalism som lovade dem framgång och gav dem en värld som känns mer trasig än någonsin.

Svårt att sympatisera

Tyvärr är det svårt att sympatisera med kvinnor som säljer en förskönande bild av patriarkalt förtryck för att säkra sin egen position eller rekrytera andra till en osäker framtid dikterad av deras sexuella marknadsvärde.

Vill du hitta en konservativ gubbe som kan kedja fast dig vid spisen tills han dumpar dig när du blir sjuk, ställer krav eller helt enkelt blir för gammal? För all del.

Det skriker bara inte riktigt “harmonisk och tillfredsställd tradfru” så mycket som det gör “politisk sol och vårare med hjärnmask” eller “sektmedlem”, om merparten av din hustruliga gärning består av att predika om den på nätet.