Replik: ”Inte orimligt att kräva att unga gör allt de kan för att ta studenten”
Att vårt förslag skulle öka klassklyftorna stämmer inte
”Det är Robin Hood jag vill ha!” utropar Prins John i den tecknade filmen om Robin Hood.
Att prinsen tycks ha mardrömmar om Robin Hood kanske inte förvånar, han riskerar ju trots allt att bli av med allt ”sitt” guld.
Vårt förslag om att omfördela pengar inom ISK-systemet har på inget vis ambitionen att vara lika radikalt som Robin Hood. Men något säger oss att det ändå kan ge Sveriges elit mardrömmar.
Att varje år omfördela från den rikaste procenten till resten av folket vore naturligtvis bra för rättvisan och jämlikheten.
Det skulle minska den stora klyftan i Sverige, den mellan den rikaste procenten och alla andra. Men Johan Enfeldt menar att förslaget tvärtom skulle öka klassklyftorna eftersom pengarna varje år skulle gå till de som tar studenten, inte till alla ungdomar.
Likvärdig skola
Enfeldt har rätt i att för få ungdomar tar studenten och att arbetarklassens ungdomar är överrepresenterade i den gruppen. Det är ett allvarligt problem som måste åtgärdas.
Skolan som institution måste bli bättre och mer likvärdig. Det faktum att många idag inte fullföljer sina gymnasiestudier är ett tecken på ett systemfel i det svenska utbildningsväsendet.
Här finns stort behov av ytterligare rättvisepolitik.
Det måste finnas stöd för de som inte har med sig studievana hemifrån och vägar även för den som inte trivs på teoretiska program eller som blir studietrött.
Men i grunden är det inget orimligt krav på unga att de ska göra sitt allra bästa för att ta studenten, särskilt inte om de ska få 50 000 kr av staten.
Vi vet hur svårt det är för dem utan gymnasieexamen att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi vet vilka effekter det får på hälsa och välmående. Vår utgångspunkt är därför att ingen ska lämnas efter.
Ren omfördelning från de rika
För dom som idag redan har rika föräldrar betyder kanske 50 000 inte särskilt mycket. Men för majoriteten ungdomar skulle det betyda mycket.
För dom som växer upp i barnfattigdom vore betydelsen enorm. Att hävda att vårt förslag på totalen skulle öka klassklyftorna stämmer inte.
Förlaget är en ren omfördelning från de allra rikaste till unga – en rättvisereform.
”Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!” ropar munken Broder Truck när Prins Johns pengar trillar ner från slottet.
Arbetarklassens ungar skulle nog inte prisa gud för 50 000 kronor på kontot, men kanske skulle de prisa studenten. Eller staten.
Och visst skulle alla finansprinsar av vår tid nog muttra det ena eller andra i sömnen när de ser sina pengar delas ut till unga.
