Under en rubrik om falukorvar och lucior presenterade chefredaktören för tidskriften Tiden, Payam Moula, tre förslag mot klassamhället på Nya mitten.

Det handlade om höjda barnbidrag, sänka kostnader för bolån och en punkt om att ge alla som tar studenten 50 000 kr på ett ISK-konto.

Det sista förslaget presenterades första gången i Aftonbladet i december:

”För att uppmuntra sparande – och ge alla människor en rättvis start på vuxenlivet – föreslår vi att staten skänker ett ISK-konto med 50 000 kronor på till alla svenska ungdomar som fullföljer sin gymnasieexamen”, skrev Payam Moula, den gången tillsammans med tankesmedjan Tidens verksamhetschef Johan Sjölander. 

Problemet med Tidens förslag är att elevers skolresultat har alldeles för mycket med klass och socioekonomiska förutsättningar att göra. 

37 procent tar studenten

Bland barn till föräldrar med eftergymnasial utbildning är det över 82 procent som tar gymnasieexamen inom fyra år.

Bland de vars föräldrar inte själva gått gymnasiet är det bara 37 procent. Mönstret är detsamma baserat på födelseland. 

Den som gillar ekonomiska incitament kan förstås förorda en gymnasiebonus ändå, men då får man nog hitta andra argument än att utjämna klassklyftor.

Moula och Sjölander formulerade själva ett sådant när de skrev ”alla som gör rätt för sig förtjänar ekonomisk trygghet”.

Den som misslyckas med skolan får helt enkelt starta vuxenlivet utan det där ISK-kontot med 50 000 kronor. Är det rimligt?

Rika föräldrar ger höga betyg

Vi har ett skolsystem med stora klyftor, ett skolsystem som konsekvent missgynnar barn till föräldrar med kortare utbildning.

Skolverket har länge pekat på att det är föräldrarnas utbildningsnivå som spelar störst roll för betygsresultaten i grundskolan, men har på senare tid lagt till att också föräldrarnas inkomst blivit allt viktigare.

Rika föräldrar håller inte bara doktorn borta, utan också betygen uppe.

Det är verkligen inte så att det råder rättvisa villkor på startlinjen till gymnasiet. Därmed blir det också orimligt att använda gymnasieexamen som ett rimligt mått på att göra rätt för sig. 

För den som vill minska klassklyftor är alltså en gymnasiebonus inte någon särskilt bra idé.

Det är närmast tvärtom. Om en regering ville förstärka klassklyftorna bland ungdomar, vore en bonus för den som klarar gymnasiet tämligen träffsäker.

Lika förutsättningar i grundskola

Jag tar inte ställning till frågan om ett generellt bidrag till ungdomar i sig vore bättre eller sämre än andra åtgärder, men konstaterar att villkorsprövningen – kravet på gymnasieexamen – i Tidens förslag får snedfördelande effekter.

Ingen till vänster skulle föreslå något motsvarande med barnbidraget. 

För att ge ungdomar mer likvärdiga förutsättningar till en bra start i livet måste vi utöver förslag som jämnar ut förutsättningarna att hitta en bostad också komma tillrätta med de orättvisa förutsättningarna i grundskolan.

Bara då kommer gymnasiet att kunna ge tillräckligt många den utbildning som krävs för att på riktigt kunna vara en del i samhället. 

  • Johan Enfeldt
    Välfärdsutredare på LO