Fråga liberalen: ”Nyliberalism är en underideologi”
Jesper Ahlin Marceta svarar på läsarfrågor om ojämlikhet
Är Timbro verkligen allt liberalismen har att erbjuda? Nya Mitten har hittat en liberal (ideolog, ej partist) som i ett antal kolumner under våren kommer möta läsarnas frågor.
Vill du ställa en fråga till liberalen? Maila redaktionen@nyamitten.se eller kontakta oss via DM på Instagram eller Twitter.
Det är två frågor. Svaret på båda är jo. Ekonomiska klyftor kan vara, och är i dag, ett problem.
Ingenting i liberalismen som filosofi, ideologi eller politisk praktik står i vägen för det svaret.
Tvärtom. Det står klart för var och en som har studerat John Rawls (1921–2002) politiska tänkande.
Över ett halvt århundrade efter att Rawls
Rawls är liberalismens kanske främsta filosof någonsin. Till och med hans mest välkände motpart, libertarianen Robert Nozick (1938–2002), skrev att politiska filosofer i dag antingen måste arbeta inom Rawls teori eller förklara varför de inte gör det.
Så är det fortfarande.
Över ett halvt århundrade efter att Rawls bok En teori om rättvisa gavs ut 1971 är de problem som Rawls formulerade fortfarande agendasättande för den politiska filosofin.
Det är ett kvitto på det inflytande hans filosofi har haft.
Främsta tänkarna någonsin
Filosofen Emil Andersson är en av Sveriges mest insatta experter på John Rawls politiska tänkande. Han menar att Rawls filosofi har radikala implikationer.
Till exempel skriver Emil Andersson, i en artikel i Tidskrift för politisk filosofi från 2021, att det är “ett misstag att tro att Rawls teori är kompatibel med stora ojämlikheter”.
Emil Andersson fortsätter med att ge en överblick över vad andra rawlsexperter har skrivit i ämnet. Han sammanfattar:
“Genom att säkerställa en jämn fördelning av ägande kan dominansrelationer undvikas, och människor kan i högre utsträckning uppleva att de medverkar i det ekonomiska systemet som jämlikar.”
Liberalismens kanske främsta tänkare någonsin tycks alltså ha argumenterat för att liberalismen kräver ekonomisk jämlikhet.
Inte intresserad av följderna
Men John Rawls är inte ensam liberal filosof att tänka så.
T.M. Scanlon (1940–) är en av de mest inflytelserika nu levande politiska filosoferna. Han var verksam i samma sociala och akademiska sammanhang som Rawls när denne utvecklade sina teorier, men Scanlon har under flera decennier formulerat en egen och självständig politisk filosofi som står sig helt oberoende från Rawls.
I en av sina böcker, Why Does Inequality Matter? från 2017, tar T.M. Scanlon tag i moraliska frågor om ojämlikhet på djupet.
Han börjar med att förtydliga att han inte är intresserad av eventuella oönskade följder av ojämlikhet, som exempelvis att det leder till kriminalitet, politisk instabilitet eller social oro.
Scanlon ägnar sig åt frågorna om, och i sådana fall, varför, ojämlikhet är oönskvärt oavsett sina eventuella följder.
Han identifierar sex skäl att invända mot ojämlikhet som sådant:
Ekonomisk ojämlikhet
- skapar förödmjukande skillnader i status
- ger rika oacceptabla former av makt över de som har mindre
- underminerar jämlikhet i ekonomiska möjligheter
- underminerar rättvisan i politiska institutioner
- härrör ur en kränkning av skyldigheter till jämlik omsorg
- uppstår ur ekonomiska institutioner som är orättvisa
Oförsvarligt att ej ta på allvar
Som liberal måste man inte tycka om vare sig John Rawls eller T.M. Scanlon.
Man måste inte ens ha något emot ekonomiska klyftor: liberalismen är en stor familj som omfattar även de bråkiga småsyskonen “nyliberalism” och “libertarianism” – underideologier som sällan prioriterar politiska insatser mot ekonomiska klyftor.
Men man måste som liberal medge att det finns sunda och starka liberala argument mot ekonomisk ojämlikhet.
Så till den andra frågan: har nivåerna på de ekonomiska klyftorna bara inte hunnit bli tillräckligt extrema? Jo, det har de.
Är den politiska makt som rika har i Sverige acceptabel?
Hur har vi det med förödmjukande skillnader i status i Sverige, när utlandsfödda halvbetalda cykelbud kör ut snabbmat i snöstorm till infödda hemmasittare som öppnar dörren i bara kalsongerna?
Är den politiska makt som rika har i Sverige acceptabel, när de kan lobba fram lydiga partiledare?
Upplever alla svenskar, oavsett om de bor på landsbygden eller i storstan, att de medverkar i det ekonomiska systemet som jämlikar i dag?
En liberal som inte tar sådana frågor på allvar tar inte heller sin liberalism på allvar. Det är oförsvarligt.
Och tyvärr alldeles för vanligt.
