I en tid av ekonomisk kris håller Sverige på att krackelera. Sammanhållningen finns inte längre på samhällsnivå utan baseras på andra, mindre gemensamma nämnare.

Vi ser om vårt eget hus och hjälper de som står oss närmast. Insamlingarna duggar tätt.

Det är en amerikanisering som är föga smickrande för en välfärdsstat som vår.

Inflationen rusar och de som tidigare levde på marginalen klarar inte längre det mest basala i tillvaron som boendekostnader, mat och kläder. Att låta barnen ägna sig åt fritidsaktiviteter är en lyx och en semester med familjen otänkbart.

Skatten sänks för höginkomsttagarna

Jag fick en gång en fråga från min amerikanske släktning vad jag är mest stolt över med att vara svensk.

Jag minns inte vad jag sade, men jag levererade inte vad han tyckte var det självklara svaret – nämligen den svenska viljan att betala skatt för att finansiera det gemensamma.

Nu sänks skatterna för de med höga inkomster medan en höjning av barnbidrag och underhållsstöd uteblir denna krisvinter.

Samtidigt dröjer elstödet och kommer inte hela Sverige till del.

Civilsamhället träder in

Då träder i stället civilsamhället in. Kyrkan delar ut vinterkläder soppluncherna är överfulla och artiklar om ensamstående mammor renderar insamlingar. Pengarna strömmar in. Fint, kanske. Men nog är vi ett bättre samhälle än så?

Nog kan vi enas om att den glidningen mot en amerikanisering där du är beroende av individers goda vilja via den lokala församlingen eller Facebookgruppen inte är önskvärd?

Det blir ett godtyckligt system där vi väger de som är värda hjälp mot varandra via tidningslöp och Twitter.

Vem ska få pengar för att gå till tandläkaren, låta barnen spela fotboll eller för att ha råd att tanka bilen? På sätt och vis är det värre än marknadsberoendet vi byggt in i vårt välfärdssamhälle. 

”Sverige skatteparadis för de rika”

Högern ser det sannolikt som en önskvärd utveckling som möjliggör friheten att välja vem du vill hjälpa och vem som får skylla sig själv.

Därför är välviljan vi nu ser breda ut sig ett tydligt tecken på ett stort misslyckande för Sverige.

En konsekvens av att vi över tid har skapat ett land där de som tjänar pengar är de som äger och inte de som arbetar.

Det jämlika Sverige har blivit ett skatteparadis för de rika där vanliga löntagare procentuellt betalar långt mer i skatt än de som sitter på kapital.

Ett land där klyftorna ökar och fattigdomen breder ut sig. Vi kan inte fortsätta den här utvecklingen. 

Miljardärer kan bidra mer till välfärden

Vi har över 500 miljardärer i Sverige, och även om det är fattigdom och inte rikedom vi ska bekämpa så kan de bidra avsevärt mycket mer till vår gemensamma välfärd än de gör i dag.

Vi måste bara skapa bättre förutsättningar för dem att göra det. 

Efter valanalysen politikutvecklar Socialdemokraterna för fullt. Jag ser fram emot en rättvis politik som på allvar minskar klyftorna och som skapar en ökad tilltro till att samhället finns där när jag är som svagast.

Det är dags för socialdemokratin att vara modig och presentera riktiga reformer för rättvisa. Annars är man bara en liten lort.

  • Maria Arkeby
    Biträdande verksamhetschef Tankesmedjan Tiden