Så blev det fredag, klockan slog 14 och Socialdemokraterna – landet största parti – skulle berätta varför de inte styr landet längre.

De har tittat på det där i partiet och nu är de klara.

– Den allra viktigaste slutsatsen är faktiskt att vi lyckades bryta trenden av socialdemokratiska nedgångar i val efter val. Det här valet gick vi fram, sa Leif Jakobbson från valanalysgruppen.

Trots att omvärlden svurit sig samman för att ställa till jävelskap för S – pandemier, ryska invasioner, inflation, bränsle- och elprischock, ett besvärligt parlamentariskt läge, skjutningar – så tycker människorna som författat den socialdemokratiska valanalysen att det gick överraskande bra.

Och visst, partiet gick fram med 2,1 procentenheter och vann sju nya riksdagsmandat. Man har gått fram i många viktiga kommun- och regionval.

Ändå styr Moderaterna och Sverigedemokraterna landet. Ändå styr högern fler regioner nu än efter valet 2018.

Varför?

S-löften var inte konkreta

Valstrategin var det inget fel på, tycker valanalysgruppen.
Valfrågorna man gick fram med var också bra.
Och partiordföranden åtnjöt – och åtnjuter – rekordhögt förtroende.

Problemet var att oppositionen kom med orealistiska vallöften och att Socialdemokraternas egna vallöften saknade konkretion, står det i valanalysen.
Problemet var att S inte tillräckligt snabbt anpassade sista delen av valrörelsen till levnadsomkostnadskrisen.  

Nu är det dags för politikutveckling. Det är valanalysens starka rekommendation. Blicken måste var fäst mot framtiden (i fjol gick S väldigt dåligt hos unga väljare och man gick extremt dåligt hos unga män). Dessutom: ett närmare och bättre samarbete med LO och LO-förbunden måste till. Ökad jämlikhet och minskad segregation måste vara prioriterat och välfärdsprofilen vässas.

Mellan raderna framträder en svidande kritik mot ett parti som misslyckades med att formulera en politik för att lösa de problem landets löntagare möter.

Så har det i och för sig varit ganska länge. De fem senaste valen är de fem sämsta valresultaten som svensk socialdemokrati har gjort sedan Sverige blev en demokrati.

Bara 42,4 procent av LO:s medlemmar röstade på S i fjol och bara 32 procent av alla som beskriver sig som arbetare röstade på S. För 20 år sedan var det varannan arbetare som gjorde det.

Fredrik Reinfeldt skrämde S

Uppgången i valet beror till stor del på att partiet har återfått det stöd man hade bland tjänstemännen innan Fredrik Reinfeldt och Anders Borg klev upp på scenen och slog fast att Moderaterna var ett arbetarparti och Socialdemokraterna var ett bidragsparti.

Det är i skuggan av de anklagelserna Socialdemokraterna regerat i åtta år. Skräcken för att Moderaterna ska kalla sossarna för bidragsparti och att folk ska tro på det har bidragit till att regeringarna Löfven och Andersson inte klarat av att återställa socialförsäkringssystemen, att man låtit utförsäkringarna rulla på och att inkomstbortfallsprincipen fått krascha.

Skatterna har inte fått höjas, välfärden har inte fått de tillskott som behövts och samhällsviktiga investeringar på till exempel infrastruktur har fått stå tillbaka.

Man har knappt ens vågat lova sådana saker i valrörelser. I fjol sjabblade man till och med bort LO-favoriten avskaffat karensavdrag genom att stoppa in det i en utredning som Moderaterna nu var nära att stoppa.

”Ett av världens rikaste länder med starka statsfinanser beter sig i förhållande till invånarnas vardagsbekymmer som om man vore ett fattigt land”, har S-debattören Fredrik Jansson skrivit.

Det ligger onekligen mycket i det.

Att på allvar göra upp med sådana idéer måste tillhöra det viktigaste Magdalena Andersson och hennes förtrogna kan ägna sig åt under tiden i opposition.