”Dags att få stopp på otrygga anställningar och sexuella trakasserier”
Kvinnor med otrygga anställningar löper störst risk att drabbas av sexuella trakasserier på jobbet. I veckan har frågan varit aktuell i EU-parlamentet. Fem år efter Metoo måste vi våga se att det fortfarande är lång väg till arbetsplatser fria från övergrepp och trakasserier, skriver EU-parlamentarikern Carina Ohlsson (S) och LO:s Susanna Gideonsson.
Carina Ohlsson (S) och Susanna Gideonsson.
Över fem år har gått sedan metoo-upproren startade. Kvinnor inom otaliga yrkesbranscher gick samman och vittnade om sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen.
För många blev #metoo en väckarklocka och en insikt i hur breda dessa problem är, inte minst på våra arbetsplatser.
Sedan dess har det hänt en hel del. Många arbetsplatser har förstärkt arbetet med att förebygga trakasserier och att skydda de kvinnor som blir utsatta. Trots detta fortsätter sexuella trakasserier att vara ett ihållande problem.
Kvinnor med otrygga jobb drabbas mest
Vi ser kopplingar till hur risken för att drabbas av sexuella trakasserier ökar både utifrån oviljan att ta arbetsgivaransvar och formen för anställningen. Inte minst ser vi att kvinnor med otrygga anställningar löper störst risk att drabbas av trakasserier på arbetsplatsen.
Det handlar om butiksanställda med ofrivilliga timanställningsavtal, servitriser med säsongsanställningar och undersköterskor som går på vikariat.
Den senaste jämställdhetsbarometern från LO visar att kvinnor inom arbetaryrken är de med otryggast anställningar.
Sex av tio saknar en fast anställning på heltid och alltför många jobbar ovetandes om när nästa arbetspass blir av. Det är en ohållbar situation som många gånger innebär stress över svårigheten i att planera sitt liv men framförallt över vad som står på sista raden i nästa lönekuvert.
Svårare att säga ifrån utan fast anställning
Att inte ha en trygg och fast anställning gör också att din beroendeställning blir en helt annan och steget att säga ifrån och rapportera problem kan kännas än större.
Det är just detta som leder till att kvinnor med otrygga anställningar i högre utsträckning riskerar att drabbas av sexuella trakasserier.
Samtidigt visar rapporter att endast fyra av tio av de kvinnor som har tidsbegränsade anställningar har fått information av sin arbetsgivare om hur de ska gå tillväga om de skulle bli utsatta för trakasserier.
Det är arbetsgivarens ansvar att arbeta förebyggande men också att kvinnor som utsätts får hjälp och stöd, något som sträcker sig längre än ”prata med din chef”, då chefen kanske i vissa fall är problemet.
För att få slut på kvinnors utsatthet för övergrepp och trakasserier behöver vi såklart gå än längre än arbetsgivaransvar och anställningsform.
Vilken ton tillåts i personalrummet?
Det handlar om vilken ton som tillåts i personalrummet och vilka normer som får styra arbetsplatsens kultur.
Här behövs utbildning för arbetsgivare, huvudskyddsombud och anställda, men också en ständigt pågående dialog i samhället om accepterande normer.
I veckan ska ändringsförslag lämnas in EU-parlamentets rapport om sexuella trakasserier och hanterandet av #metoo.
Det handlar om att se de framsteg som gjorts de senaste åren, men framförallt att våga se att vi har en lång väg kvar innan vi når arbetsplatser fria från vittnesmål om övergrepp och trakasserier.
Otrygga anställningar och sexuella trakasserier sammanfaller allt för ofta och båda behöver motarbetas.
