Sabatons historieskrivning varken bra eller korrekt
Föreningen Vetenskap och Folkbildning sätter sitt förtroende på spel
Föreningen Vetenskap och Folkbildnings (VoF) beslut att tilldela priset Årets folkbildare till heavy metal-bandet Sabaton har väckt reaktioner.
VoF får naturligtvis dela ut priser till vem de vill, det i sig har jag inga synpunkter på, men bandet har skrivit många låtar om bland annat andra världskriget och som historiker med viss expertis på just det ämnet så har jag synpunkter på Sabatons historieskrivning.
VoF motiverade ju trots allt beslutet med att: ”de framställer historiska skeenden på ett bra och korrekt sätt” liksom att de fått människor ”att bättre förstå historia som vetenskap […].”
Men stämmer det verkligen? Nej, det gör det inte.
Frånvarande krigsbrott
Låten Soldier of 3 Armies på albumet Heroes (2014) är en hjältehyllning till finländaren Lauri Törni som stred för tre olika länder i sitt liv: Finland, Nazityskland och USA (Vietnamkriget).
Men ingenstans nämns att Törni dömdes för landsförräderi i Finland efter att ha gått över till Finlands fiende Nazityskland och Waffen-SS (med graden SS-Untersturmführer) 1944.
Finlands problematiska allians med Nazityskland 1941–1944 och landets krigsbrott är också frånvarande i texterna.
Sabaton är dock absolut inga anhängare av Hitler eller Nazityskland.
Man har faktiskt flera låtar som handlar om, eller åtminstone nämner, Förintelsen: Rise of Evil (Attero Dominatus, 2006), The Final Solution (Coat of Arms, 2010), Inmate 4859 (Heroes, 2014).
Nazismen kritiseras alltså starkt och uttalat, men trots det så sätter man i låten Wehrmacht (Coat of Arms, 2010) konstant frågetecken kring om den ’vanlige’ tyske soldaten visste vad som pågick, trots det sedan länge välkända faktumet att Wehrmacht – inte minst armén (Heer), men även flottan (Kriegsmarine) och flygvapnet (Luftwaffe) – samverkade med Einsatzgruppen i massakrerna på judar, partisaner och civila på östfronten.
Tysklands ”förnedring”
I Rise of Evil (liksom f.ö. i The Final Solution) hänvisas till Tyskland som en försvagad och förnedrad nation som ”lost their pride in Versailles”, vilket har en närmast urskuldande ton, och koncentrationslägret Dachau kallas för ”death camp” (det kan tyckas småaktigt att slå ner på detta, men VoF menar ju att Sabaton är väldigt noggranna och korrekta).
Tyskland var heller inte alls ’a nation in despair’ när Hitler kom till makten
Förintelsen har ingen väsentlig koppling till Versailles-fördraget och det förvillar mer än klargör dess ursprung. Tyskland var heller inte alls ”a nation in despair” när Hitler kom till makten 1933.
Man kommer också farligt nära glorifiering av andra delar av Wehrmacht såsom dess ubåtsvapen i Wolfpack (Primo Victoria, 2005) och Rommels 7:e pansardivision i Ghost Division (The Art of War, 2008) vilka okritiskt beskrivs som beundransvärt effektiva.
Glorifierar Sovjet
Än intressantare är att titta på vad som inte alls återspeglas i Sabatons texter.
Sovjets massiva krigsbrott är påtagligt frånvarande.
Faktum är att just Sovjet glorifieras enormt av bandet (vilket kan förklara varför Sabaton spelade på ryskockuperade Krim för Putins MC-gangsters) i låtar som Stalingrad (Primo Victoria, 2005), Panzerkampf (The Art of War, 2008), Night Witches (Heroes, 2014), Defense of Moscow (The War to End All Wars, 2022).
I låten Uprising (Coat of Arms, 2010) om Warszawa-upproret 1944 omtalas Röda Arméns ovilja att hjälpa polackerna (som sedan massakrerades av tyskarna) som ”the allies turn away” liksom ”help that never came”.
Inte ens i låten Talvisota (The Art of War, 2008), som handlar om finska vinterkriget, tillåter man sig någon kritik mot Sovjet. Där talar man bara om hur ”Stalin were too eager to invade.”
Inte ett ord om massakrer
Sovjet beskrivs genomgående som ”Motherland” (trots att kriget i Ryssland egentligen ordagrant kallas ’Stora faderlandskriget’ [Вели́кая Оте́чественная война́]) för den sovjetiske soldaten, utan en tanke på att de sovjetiska soldaterna inte hade något annat val än att slåss (och ofta dö).
Inte heller nämns att Baltikum var ockuperat och våldsamt förtryckt och naturligtvis inte alls ansåg att Sovjet var vare sig moder- eller faderland.
Mängder av ukrainare valde också att slåss mot Sovjet i hopp om att bli fri från det kommunistiska oket.
Bilden av hur ”comrades stand side by side”, som man säger i bland annat Panzerkampf, för att enat och modigt möta fienden är helt och hållet bedräglig och falsk.
Ingenting nämns heller om hur förband ur NKVD placerades vid fronten på Stalins orders med uppgift att skjuta desertörer och retirerande soldater.
NKVD mördade 100 000-tals människor under kriget inkluderat egna soldater, civila, krigsfångar, icke-kommunistiska motståndspersoner, polska politiska fångar med mera.
Inte minst så låg man bakom Katyn-massakern på 22 000 polska officerare i april–maj 1940. Om detta inte ett ord.
Osynlig kommunism
Faktum är att kommunismen är fullständigt osynlig i Sabatons värld. Det är som att den aldrig existerat.
I låten Far from the Fame (Heroes, 2014), som handlar om Karel Janoušek (centralfigur i Tjeckoslovakiens fria flygvapen under kriget) som efter exil i Storbritannien under kriget fängslades 1948 av kommunistregimen i hemlandet (han släpptes först 1968), nämns aldrig kommunismen med en enda stavelse.
När man lovsjunger den berömda finska prickskytten Simo Häyhäs bedrifter under vinterkriget så lyckas man gör det utan att överhuvudtaget nämna Sovjet eller kommunismen – inte ens nationaliteten på hans offer framgår.
Polens kamp mot Tyskland hyllas vid flera tillfällen, såsom i låten 40:1 (The Art of War, 2008) som handlar om invasionen i 1 september 1939, men Stalins allians med Hitler och den sovjetiska invasionen av Polen senare samma månad nämns inte alls.
Ibland, som i Inmate 4859, förvrider man historien till oigenkännlighet.
Låten handlar om polske officeraren Witold Pilecki (en av grundarna av den polska motståndsarmén) som frivilligt lät sig tillfångatas av tyskarna och fängslas i Auschwitz för att kunna skicka underrättelser därifrån till exilregeringen i London.
Pilecki mördades 1948 av Stalin-lojala kommunistregimen i Polen. Men i stället för att peka ut Stalin och Sovjet som skyldigt påstår man att Pilecki anklagades för förräderi ”by his own” och dömdes ”by countrymen” som sägs ha agerat under oklart ”pressure of foreign influence.”
Men det var förstås inte alls ’hans egna’ som dömde honom utan tvärtom människor som förrått och förintat det Polen Pilecki kämpat för.
En tillrättalagd historia
Man kan kalla Sabatons historieskrivning för massor av saker, men att beskriva det bandet håller på med som ”bra och korrekt” historia eller ”historia som vetenskap” är att fara med osanning.
Sabaton ger inte någon nyanserad eller historievetenskapligt korrekt bild av historien i sina sånger bara för att man kryddat texterna med hänvisningar till specifika divisioner och förband.
Det är i stället en extremt tillrättalagd version av historien som lyssnaren ges. Det är historiebruk.
I och med bandets ovilja att kritisera Sovjet och kommunismen blir historiebruket politiskt – ja, till och med propagandistiskt – och bandet sysslar således inte alls bara med hårdrock och överlåter politiken åt politikerna, vilket bandet påstod när de kritiserades för Krim-spelningen 2015.
Man kan förstås uppskatta Sabaton för att musiken är bra, men de är sannerligen inte några bra och korrekta historieförmedlare och därför sätter tyvärr VoF sin trovärdighet på spel i och med beslutet.
