Det ser nästan ut som en tanke.

Samma dag som den moderatledda regeringen meddelade att man vill ändra i miljöbalken för att ny kärnkraft ska få byggas så berättar Centerpartiets valberedning på en pressträff att man anser att Muharrem Demirok ska ta över som partiledare.

En gång var det ju kärnkraft frågan som splittrade svensk borgerlighet. När C:s dåvarande ledare Thorbjörn Fälldin vid 1970-talets början fått klart för sig att plutonium och uran måste hållas avskilda från allt liv i 100 000 år blev han kärnkraftsmotståndare.

Snart krävde hans parti stopp för utbyggnaden av kärnkraft och att inga fler kärnkraftverk skulle laddas.
Vid partiets stämma i Luleå 1973 gjorde Fälldin regeringsfrågan och kärnkraftsfrågan avhängiga av varandra. Centern skulle vägra att ingå i regering med partier som ville fortsätta satsa på kärnkraft. Det uteslöt Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet.

Regerar på SD:s bajonetter

Men Centerpartiet sökte ändå samarbete högerut. Fälldin trodde att hans ultimatum skulle få Moderaterna och Folkpartiet att ändra uppfattning om kärnkraften. Det var ju inte en vanlig politisk fråga:
– Det är en i högsta grad moralisk fråga.

Han fick fel. Sen gick det mesta åt helvete för Centerpartiet och de borgerliga regeringarna. Den misstro och motvilja som etablerades mellan de icke-socialistiska partierna på grund av kärnkraften tog årtionden att överbygga.

I dag kan man säga att förhållandet till SD blivit den nya kärnkraftsfrågan för högerpartierna.

Det går helt enkelt en skiljelinje mellan dem som tycker att SD är ett konservativt parti som råkar vara rasistiskt och dem som ser partiet som den parlamentariska grenen av ett samhällsgift. Det är därför Liberalerna sitter i en regering som styr på SD:s bajonetter. Det är därför Centerpartiet inte gör det.

Men tidigare Linköping-kommunalrådet Muharrem Demirok pratade inte om SD och han pratade inte om kärnkraft heller. I stället sa han att Centerpartiet tappat initiativet i frågor kring kriminalitet och skolan under företrädaren Annie Lööf.

Daniel Bäckströms syn på hbtq gör honom ”omöjlig”

Väljs han till partiledare senare i år kommer partiet till exempel lägga om sin syn på vinstuttag och friskolekoncerner i skolan.

Sedan attackerade han regeringen för att inte göra tillräckligt i klimatfrågan, för att inte se hela Sverige och för att inte sänka skatterna för låginkomsttagare tillräckligt.
– Jag ska vara en liberal och borgerlig blåslampa på Ulf Kristersson, lovade han.

Just det löftet har i och för sig varit bärande i Annie Lööfs politiska idé att C ska bedriva nyliberal ekonomisk politik förpackad i vänlig progressivitet. Om det är den vägen Demirok tänker vandra återstår att se.

Möjligen stökas den planen till av Daniel Bäckström, mannen som stod intill honom vid dagens pressträff.

Nästan alla journalistfrågor handlade nämligen om hur valberedningen resonerat när man anser att Bäckström, en person både ungdomsförbundet och studentförbundet saknar förtroende för, ska bli förste vice partiledare.

Bäckströms syn på hbtq-frågor gör honom ”omöjlig”, anser exempelvis CUF:s Réka Tolnai. Saken är, för att tala med Fälldin, helt enkelt en moralisk fråga. En fråga som avgör vem som är vän och vem som är fiende.

En kärnkraftsfråga, om man så vill.