Romina Pourmokhtari säljer ut planeten för att bli minister
Lurar Sveriges yngsta minister sig själv eller svenska folket?
I Norrtälje lär folk börja säga: “Gör inte en Bino – sälj inte ut din själ för att få mer i smyg”.
Bino Drummond (M), kommunalråd i Norrtälje, har blivit ökänd i hela landet genom att försöka höja sin egen lön med 27 % i smyg.
Men det är inte unikt för Norrtälje.
Liberalerna har normaliserat att sälja ut fler och fler delar av sin sargade själ till SD.
Nu rear man ut de sista resterna, inklusive hela planeten.
Fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.
Hon som hotade med kampanjstrejk om inte Liberalerna höll sina röda linjer mot SD.
Sedan gjorde Pourmokhtari tvärtom och lockade väljare med löften om klimatet bland annat.
Nu hade Pourmokhtari kunnat vara riksdagsledamot och rösta emot Sverigedemokraternas klimatfientliga förslag.
Men Pourmokhtari gjorde tvärtom igen: nu ska hon genomföra dem som ansvarig minister.
Antingen är hon själv lurad eller så försöker hon lura svenska folket.
Tidöavtalet utan miljöpolitik
Det märks att SD är det största partiet i det nya regeringsunderlaget. Högerns Tidöavtal innehåller inga punkter om miljön.
De kanske inte bryr sig om att sill knappt kan hittas i Östersjön medan mikroplast kan hittas i bröstmjölk.
Avtalet har fyra vaga punkter om klimatet och allt handlar egentligen bara om två konkreta åtgärder: ny kärnkraft och minimerad reduktionsplikt.
Det är ofattbart att fyra partier bara kan skrapa ihop två åtgärder för klimatet år 2022. Trots att det klimatpolitiska rådet har sagt att Sverige måste fördubbla takten i att få ner utsläppen.
Genom att minimera reduktionsplikten bryter regeringen den positiva trenden med sjunkande utsläpp över lång tid och höjer Sveriges utsläpp med 10%.
Har någon miljöminister påbörjat sitt arbete med ett sådant stort svek inom sitt ansvarsområde?
L bryter ännu ett löfte genom att minimera reduktionsplikten. De lyssnar varken på 227 företag som varnar för att det riskerar svenska arbetstillfällen eller på myndigheter som varnar för kraftigt ökade utsläpp.
Istället återstår ny kärnkraft som den enda ensamma åtgärden för att minska utsläppen.
Väntan på dyr kärnkraft
Cecilia Hermansson, ordförande i det klimatpolitiska rådet, punkterade den ”klimatpolitiken” tydligt:
Sverige har ej brist på el utan lider av det ryska energikriget, vi har ett elöverskott som exporteras till grannländer i värre kris, vår energiproduktion är i princip fossilfri och nu behandlas företagsansökningar om ny elproduktion som skulle täcka mer än hela landets årliga behov av el.
Ingen ansökan gäller nya reaktorer.
De kommer att kosta multum och dröja i väntan på utredningar, lagändringar, finansiering, byggnation, med mera.
I Finland har man väntat 17 år på att sin senaste reaktor.
Kanske behöver Sverige vänta lika länge på att högern ska göra något för klimatet.
Rullar tillbaka klimatåtgärder
Pourmokhtari säger att SD accepterar Tidöavtalets ord om att “Sveriges klimat- och miljöpolitik ska vara ambitiös”. Men avtalets konkreta åtgärder går ut på att rulla tillbaka den.
Pourmokhtari vill ge företagen långsiktiga spelregler för att ställa om klimatet. Men företagen varnar för att den minimerade reduktionsplikten hotar deras miljardinvesteringar i biodrivmedel.
Pourmokhtari “ska arbeta jättehårt med att se vilka smååtgärder vi kan göra” för att kompensera för de högre utsläppen.
Men bara timmar tidigare hade högern ändrat sig och rivit upp det förändrade reseavdraget som skulle gynna kollektivtrafik.
“Den nya regeringen är en fullständig katastrof för miljön och klimatet”, säger Christer Ljungberg, trafikforskare.
Nu ska Pourmokhtari och Kristersson sälja in katastrofen till omvärlden.
I november samlas världsledare på FN:s klimattoppmöte i Sharm El-Sheik. I januari blir Sverige ordförandeland för EU.
I Sharm El-Sheik och Bryssel lär folk börja säga: “gör inte en Romina – sälj inte ut planeten i smyg”.
