”Lägg ner Arbetsdomstolen!”
En domstol som inte är självständig eller oberoende har ingen plats i en demokrati, skriver Frida Jansson och Adam Danieli från Timbro.
Frida Jansson och Adam Danieli från Timbro.
Rättssäkerhetens mest grundläggande kännetecken – oberoende och självständiga domstolar – får allt större uppmärksamhet mot bakgrund av de ingrepp som gjorts i domstolsväsendet i Polen och Ungern.
Med anledning av detta blev domstolarnas oberoende en punkt i Januariavtalet, alltså grunden för den nuvarande regeringen.
En fråga som inte fått någon särskild uppmärksamhet är dock Arbetsdomstolen, där det finns ett stort behov av att stärka självständigheten i rättsskipningen.
Domarna jäviga
Arbetsdomstolen är något av en udda fågel. Till skillnad från allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar, där tvister löses av oberoende domare och i vissa fall också nämndemän, är en majoritet av domarna i Arbetsdomstolen i regel så kallade intresseledamöter.
De nomineras av olika parter på arbetsmarknaden, till exempel av Svenskt Näringsliv, TCO, LO och statliga Arbetsgivarverket, och har rätt att döma i de tvister som angår de egna organisationerna.
I praktiken är de som dömer alltså jäviga, och i ljuset av ny praxis från Europadomstolen är det tveksamt om upplägget är förenligt med rätten till en rättvis rättegång.
I förarbetena uttrycks att tanken med intresseledamöterna är att de ska företräda sina organisationer när de dömer. Just nu sitter Veli-Pekka Säikkälä som intresseledamot från LO. I samband med utnämningen till posten sade han att den ingick samtidigt som en del av hans uppdrag som avtalssekreterare i IF Metall.
Tillsättningen omöjliggör oberoende
Till skillnad från ordinarie domare i svenska domstolar, som i princip är oavsättliga, har dessa ledamöter mandatperioder om tre år och kan verka parallellt i sina organisationer vid sidan om rättsskipningen.
Just den aspekten är problematisk utifrån ett juridiskt perspektiv – Europadomstolen har slagit ner på just det förhållandet i en dom från 2009 som gällde ett motsvarande upplägg i Rumänien. Den som behöver bli nominerad på nytt av sin organisation för att behålla jobbet är knappast särskilt oberoende och fri att följa det lagen kräver.
Men framför allt är idéen bakom korporativa domstolar – att fack och arbetsgivare köpslår över arbetarnas huvuden – inte förenlig med rättsstatliga ideal om oberoende och opartiskhet.
Varför ska fackligt anslutna acceptera en domstol där Svenskt Näringsliv sitter och dömer framför en oberoende domare? Och varför ska den som är oorganiserad acceptera att det fack man kanske har lämnat får vara med och döma?
Gör till en del av allmänna domstolarna
Den svenska modellen är bra, men det finns vissa arenor där intresseorganisationer inte hör hemma. Att skipa rättvisa och att döma är just en sådan arena. Där ska varje ärende behandlas efter principen om likhet inför lagen och oberoendet måste vara starkt. Det är kärnan i rättsstaten.
Arbetsdomstolen skulle utan större problem kunna inordnas som särskild domstol inom ramen för de allmänna domstolarna. Expertkunskap kan inhämtas genom expertyttranden och sakkunniga.
En sådan ordning, med juristdomare och sakkunniga, uppfyller såväl Europakonventionens krav på opartiska och oavhängiga domare som de på en effektiv och rättssäker rättskipning.
Arbetsdomstolen i sin nuvarande form bör avskaffas.
