Högerns skrämselpropaganda om Socialdemokraternas vilja att med skattehöjningar driva vanligt folk ur hus och hem tycks aldrig tystna.
Efter Magdalena Anderssons medverkan i Sveriges Radios partiledarutfrågning under tisdagen drog det maniska lögnmaskineriet snabbt igång från såväl Moderaternas Elisabeth Svantesson som Kristdemokraternas Ebba Busch.
Andersson är tydlig, menar de. Hon tänker återinföra fastighetsskatten.
“Starka krafter” inom Socialdemokraterna driver frågan och Magdalena Anderssons “tydliga besked” kommer att bli dyrt för de svenska hushållen skanderar de båda företrädarna på Twitter.
För en socialdemokrat med stolt hemvist i de “starka krafter” som enligt Busch driver frågan börjar det bli rätt tröttsamt med oppositionens dubbel-lögner.
Dyr fastighetsavgift
För det första eftersom dagens fastighetsskatt (som Reinfeldts regering listigt döpte om till “fastighetsavgift” för att förvirra oss) redan är dyr för de svenska hushållen – bara inte för alla.
För dem som äger tjugomiljonersvillor i Djursholm är dagens fastighetsskatt en riktig toppendeal; de betalar nämligen lika lite som en radhusägare i Katrineholm. Det är djupt orättvist.
Vi som strider för en annan typ av fastighetsskatt gör alltså inte det för att fördyra livet för radhusägarna i Katrineholm.
Detta vet naturligtvis Elisabeth Svantesson.
Men hon vet också att de vars ekonomiska intressen hon skyddar – miljonärerna i Djursholm till exempel – inte gynnas av en stark socialdemokratisk regering med offensiva jämlikhetsreformer.
Så hon ljuger.
Inget tal om höjd skatt
För det andra är det hela tröttsamt eftersom Socialdemokraterna inte driver frågan.
Någon återinförd fastighetsskatt är det inte tal om, varken från Magdalena Andersson, LO, enskilda partidistrikt eller starka S-föreningar.
Nog är vi många socialdemokrater som vill driva en mer jämlikhetsskapande ekonomisk politik, och därför tycker att det är orimligt att beskatta radhusägaren i Katrineholm lika hårt som överklassen i Stockholm.
Det är heller inte rimligt att beskatta arbete hårdare än ägande, eller använda skattemedel till poolrengöring istället för välfärd.
Men några beslut om enskilda skatter hit eller dit finns inte. Detta vet naturligtvis Ebba Busch.
Men en valrörelse präglad av en diskussion om den grundläggande synen på ekonomisk politik gynnar ju inte partier som inte har någon.
Så hon ljuger.
Lovar allt – finansierar inget
För det tredje eftersom det är ett oerhört hyckleri att gå till val på reformförslag utan att kunna finansiera dem.
Både Svantesson och Busch tycks ha väldigt svårt att förklara hur deras stärkta förlossningsvård, nyöppnade kärnkraftverk, stora fängelser, starka försvar eller farliga poliser ska finansieras.
De vill inte låna till investeringar, och de tänker sänka varenda skatt de kommer åt.
Till skillnad från oss socialdemokrater som organiserar oss för investeringar i klimatomställningen och satsningar på välfärden – och är ärliga med att den offensiva jämlikhetspolitik vi vill driva också kräver finansiering – lovar de allt men finansierar inget.
Är vi villiga att möta väljarna med våra reformförslag, erkänna att de kostar pengar och berätta att vi tycker att de rikaste ska vara med och betala mer för dem? Absolut.
Det vore klädsamt om oppositionen kunde göra motsvarande.
