Integration ser ut att bli valets absolut viktigaste fråga. Alla pratar om det.

Magdalena Andersson ska vända på varje sten för att bryta segregationen, Moderaterna vill ha bidragstak.

Plötsligt är “familjeplanering” och “incitament” på allas läppar. Hur ska invandrarkvinnor uppmuntras till att etablera sig på arbetsmarknaden? Kan sänkta bidrag hjälpa? 

En som faktiskt räknat på detta är arbetsmarknadsekonomen Martin Nordin.

Han menar att själva premisserna för det politiska samtalet är fel, eller borde åtminstone nyanseras: 

– Man pratar ju om att skillnaderna mellan lönerna och bidragen är för små och att folk därför väljer att inte arbeta.

Och det stämmer så till vida att forskningen visar att om du till exempel har a-kassa och den är väldigt hög så tar det längre tid för arbetslösa att ta ett nytt jobb.

Men den forskningen handlar om folk som står väldigt nära arbetsmarknaden, ofta om personer som precis i en kris förlorat jobbet.

Det resultatet kan man inte generalisera till andra bidragsformer och till personer som står väldigt långt från arbetsmarknaden. 

Levnadsstandarden sjunker

I våras släppte Nordin en rapport för Agrifood Economics Center, ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

Ju mer bidragen och integrationen debatterats under våren desto mer uppmärksamhet har rapporten fått på sociala medier som Twitter. 

I rapporten upptäckte Nordin nämligen något anmärkningsvärt:

I svenska utanförskapsområden, läs storstädernas förortsområden, har sysselsättningen ökat något sedan 90-talet. Levnadsstandarden, det vill säga de disponibla inkomsterna, har samtidigt sjunkit. Och det kraftigt. 

– Jag hade jobbat som vaktmästare i Rosengård i början av 2000-talet, en sommar när jag var doktorand. Då träffade man många ungdomar som hade en taskig syn på framtiden, men någonstans hade jag förväntat mig att situationen inte hade förändrats så mycket sedan dess.

– Men tittar man på inkomsterna så ser man det. Inkomsterna har bara fortsatt falla. 

30 procent lägre inkomster

Nordin slår bland annat fast att inkomsterna i utsatta områden sjunkit med cirka 30 procent mot rikssnittet sedan 1990.

Sysselsättningen sjönk som mest under 90-talet och dök igen i och med finanskrisen 2008. Sedan dess har återhämtningen dock varit något större i relation till rikssnittet. Om än från låga nivåer. 

Det finns en grupp som faktiskt blivit fattigare.

Men gällande inkomsterna hittar Nordin inte bara relativa skillnader.

Sedan 90-talet har Sverige haft en hög tillväxt och ekonomin har gått starkt framåt. Att de disponibla inkomsterna sjunkit mot rikssnittet i utsatta områden innebär inte att människor blivit fattigare i rena pengar.

Däremot att ojämlikheten ökat och att stora grupper inte fått del av Sveriges välståndsutveckling.

Men det finns en grupp som faktiskt blivit fattigare. 

– I slutet av perioden ser jag att inkomsterna faller realt för de ickesysselsatta. Det finns många orsaker till det.

Dels handlar det om medvetna sänkningar av olika ersättningar som sjukpenning och a-kassa, men man har också valt att inte indexera de här sociala skyddsnäten, så de följer inte den generella löneutvecklingen.

En bomb i debatten

Hur är det egentligen möjligt att sysselsättningen kan öka samtidigt som levnadsstandarden sjunker?

Nordin söker just nu forskningsmedel för att kunna besvara den frågan. 

– Men det kan inte finnas så himla många förklaringar utan det hela pekar någonstans på att de nya jobben som skapats skiljer sig från de tidigare jobben.

Här finns siffror, modeller och mätningar som säger emot den pågående politiska debattens själva grundpremisser.

Det kan vara allt från att det är mer förekommande med deltid och visstidsanställningar. Sedan frågar man sig om framväxten av gigjobb och liknande pressar ned inkomsterna.

Tyvärr tittar vi i vårt fall bara på utvecklingen fram till 2017, och utvecklingen med gigjobb bör vara starkare senare. I så fall kanske inkomsterna fallit ytterligare.

Cykelbud från Foodora

Nordins resultat borde vara sprängstoff i riksdagen. Här finns siffror, modeller och mätningar som säger emot den pågående politiska debattens själva grundpremisser. 

Om nu bidragstak, sänkt sjukpenning, avskaffat flerbarnstillägg eller sänkt försörjningsstöd – det vill säga snävare ekonomiska ramar – skulle göra att fler personer kom i arbete borde vi sett en större effekt på sysselsättningen sedan 90-talet.

Allt har nämligen sänkts. Människor som lever på bidrag är fattigare både relativt och realt. Det enda man kan se är att jobben människor fått inte gjort dem rikare. 

Sänkt försörjningsstöd fel väg

– Det finns väldigt lite stöd för att sänkt försörjningsstöd skulle betyda att folk väljer att arbeta i högre utsträckning.

– Det är ju någonstans där vi är nu när ersättningarna är så väldigt låga för stora grupper som står långt från arbetsmarknaden: att sänka dem ytterligare gör inte att de kommer in på arbetsmarknaden utan gör bara att dessa grupper blir ännu fattigare.

Nordin argumenterar för att de låga disponibla inkomsterna, vare sig man är sysselsatt eller inte, i Sveriges utsatta områden skapar en ond spiral inom dem.

Med så låg köpkraft är det svårt att bygga upp lokal företagsamhet. 

– Det är uppenbart att sådana här effekter bör finnas. Man lyfter i någon mening den typen av problem när man pratar om landsbygden men inte för utanförskapsområdena. Det är en himla svår fråga att studera, men det betyder ju inte att det inte är viktigt. 

Ökad köpkraft i u-länder

Studier som uppmärksammar hur ökad köpkraft, i regel kopplat till bistånd, kan lyfta ett område eller ett helt land har egentligen bara gjorts i så kallade u-länder, menar Nordin. 

– Om man bara sprider ut pengar i ett område, händer det något med företagandet? Det är svårt att göra i västländer, eller det har i alla fall inte gjorts, men man har gjort det i u-länder och sett att man får stora effekter.

– Det betyder inte att det fungerar likadant här i Stockholm eller Malmö, men det är ändå en indikation. Det här är något som inte uppmärksammas, och därför kan jag inte säga mer än att detta är en hypotes bör studeras vidare.

Höjt barnbidrag i hyresrätt

I en debattartikel i Svenska dagbladet föreslår Nordin möjliga lösningar utifrån sin forskning. Bland annat höjt barnbidrag riktat specifikt till personer som bor i hyresrätt. 

– Då får man en stimulans liknande en sådan man fått i u-länder. Riktar du barnbidraget till hyresrätter blir det också riktat mot dessa områden. Det skulle ha en hyffsat bra träffsäkerhet, även om det definitivt måste utredas ytterligare.

– Det ska också lyftas att hyresrätterna är väldigt mycket mindre gynnade än andra boendeformer, så det finns en rimlighet även där. 

I riksdagen har åsiktskorridoren slutit sig kring invandrares förmodade oförmåga, men tittar man på siffrorna i Martin Nordins rapport, verkar svaren ligga någon helt annanstans än i piskor och ännu sämre sociala skyddsnät.

Men det får man väl knappt säga i det här landet längre.