”Jag letade efter ett enda positivt inlägg på Moderaternas Instagram”
Reinfeldts nya arbetarparti har blivit Kristerssons nya missnöjesparti
Efter att Socialdemokraterna på söndagkvällen meddelat att man svänger om Nato var Moderaterna gladare än på länge.
Partiet la ut en bild på en leende Ulf Kristersson med texten “Efter 20 års arbete har Moderaterna sett till att Sverige säger ja till Nato.”
För Moderaternas kommunikationsavdelning var tydligen Rysslands invasion av Ukraina en petitess i sammanhanget.
Det var förstås Moderaternas gedigna opinionsbildning som gjort att Sverige nu lämnar decennier av säkerhetspolitisk doktrin bakom sig.
Vad som fick mig att reagera på bilden var egentligen inte den något grandiosa självbilden. Det var att det kändes så ovanligt att se en moderat som var nöjd över något överhuvudtaget.
Låt vara att det rörde sig om att gå med i en kärnvapenallians.
Gnäll som strategi
I sin iver att vinna tillbaka Sverigedemokraternas väljare har Moderaterna anammat mycket av deras strategi, nämligen: gnäll.
Det parti som under Reinfeldtåren präglades av framstegsoptimism låter nu ungefär lika missnöjda med samhället som sitt samarbetsparti på högerns ytterkant.
Ska man vara lite elak kan man säga att Reinfeldts “Det nya Arbetarpartiet” har ersatts av Kristerssons ”Det nya Missnöjespartiet”.
På partiets sociala medier utspelar sig en dystopi där Moderaterna har rollen som hjälten som tappert försöker rädda ett land i fritt fall.
Vi får veta vad partiet upprörs över – invandringen, brottsligheten, kärnkraften – medan optimistiska framtidsvisioner nästan helt lyser med sin frånvaro.
Bistert och brinnande bilar
De flesta publiceringar på Moderaternas Instagram har liknande upplägg:
En bild på en moderat som ser bister ut (kan med fördel varvas med brinnande bilar eller illröd suggestiv bakgrund). Sedan ett budskap som signalerar att man försöker stoppa en pågående katastrof.
Populära budskap den senaste tiden har varit “Sverige bör hyra fängelseplatser i Kosovo”, “Vi måste få ordning på utvisningarna” och “46 nya skatter på åtta år – nu får det vara nog”.
Missnöjet präglar även partiets reformer. Få har missat att Moderaterna är mycket upprörda över att Sverige inte bygger mer kärnkraft.
Det kan man för all del tycka. Men budskapet man vill få fram verkar vara missnöjet i sig, snarare än en tryggare energiförsörjning.
Moderaterna har nämligen inte själva anslagit en enda krona till att bygga nya kärnkraftverk i sin budget, samtidigt som man stoppar ny vindkraft ute i kommunerna.
Underkänt från GW Persson
Kriminalpolitiken fortsätter i samma stil. Så fort ett brott sker ska ett nytt straff höjas, hur det påverkar omsorgsfullt framarbetade straffskalor verkar inte så noga.
Det hela har gått så långt att svenska folkets nestor inom kriminalpolitik, Leif GW Persson, uppmanat Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forsell att byta jobb.
“Kriminalpolitik är ingenting för svaga själar” sa GW om Forsells gärning i Nyhetsmorgon.
Det borde egentligen vara skördetid för Moderaterna.
Debatten kretsar kring moderata paradfrågor som försvaret, ekonomin kärnkraften och brottsligheten.
Regeringen har svagt stöd i riksdagen och regerar på Moderaternas egen budget, men Moderaternas opinionssiffror skvalpar trots detta runt kring samma krissiffror som tvingade Anna Kinberg-Batra att avgå.
Skälet är att Moderaterna saknar en tydlig vision över vilket samhälle man vill skapa.
Kvar står man och är missnöjd med sakernas tillstånd. Allra mest med att det går så dåligt för dem själva.
Jag försökte hitta ett odelat positivt inlägg på Moderaternas Instagram, utöver Ulf Kristerssons ärorika inflytande på omvärldsläget.
Det var inte lätt men till slut fann jag ett som faktiskt andades oförblommerad optimism.
Budskapet löd: “Glad påsk”
