Tillmälen, hatarméer som sprider hot och hån, och verbala spyor i fullmäktige.

Allt har blivit vardag i Örebro. Åtminstone för de politiker och tjänstemän som blivit indragna i den stora konflikten om staden ska folkomrösta om en ny typ av bussfil eller inte.

Konflikten gäller hur kommunens tjänstemän har räknat samman namnen i en namninsamling om folkomröstning.

Revisionsfirman PWC konstaterar att kommunen hade gjort fel men att antalet namn ändå inte räckte vid en andra korrekt sammanräkning.

Men bakom detta till synes raka kommunala ärende ligger ett parti med en mycket tydlig agenda. Det är det lilla missnöjespartiet Örebropartiet. I valet fick de tre procent av rösterna vilket räckte till två mandat i kommunalvalet i Örebro 2018.

Från socialism till nationalism

Mandaten upptas av den tidigare Ung vänstermedlemmen Markus Allard, som 2013 uteslöts ur Vänsterpartiet och nu betecknar sig som nationalist.

Och Peter Springare, ni minns den före detta polisen som hela extremhögern slöt upp bakom sedan han uttalat sig rasistiskt men där hans stödgrupp lades ned efter att han meddelat att han inte var så rasistisk.

Så här fortlöpte debatten i fullmäktige när Markus Allard, Örebropartiet, tog till orda:

”Hela den här processen har präglats av fusk rakt igenom och ett flertal tjänstemän, direktörer och politiker ska hängas ut för det. Ni har förvandlat en liten tråkig fråga om bussar i Örebro kommun till en fråga om hur en teknokratisk elit pissar folket rätt i ansiktet.”

Han fortsatte med påståendet att socialdemokratin i dag bygger på fusk och korruption och frågade ledamöterna om de hade tagit emot mutor.

Handlar om att angripa demokratin

I tidningen Dagens Samhälle betecknar han övriga partier så här:

”De etablerade partierna är ruttna intill kärnan och i förlängningen ytterst farliga för Sverige och vår demokrati.”

I en annan artikel säger Allard något som kan ses som grundbulten i den radikalnationalistiska strömning som han är en del av.

Ur artikeln:

”Markus Allard har inte fullt förtroende för att kommunen klarar att genomföra ett korrekt val i höst.

– Jag hoppas ju det, men jag ska vara ärlig och säga att det inte skulle förvåna mig om det skulle hända oegentligheter, säger han.”

Här befinner sig Örebropartiet alltså i samma mylla som USA:s förre president Donald Trump, Brasiliens högernationalistiska president Jair Bolsonaro, de svenska Sverigedemokraterna som han samarbetar med i Örebropolitiken och en rad övriga radikalnationalistiska organisationer i västs demokratier.

Det handlar naturligtvis inte längre om vare sig en bussfil eller om en folkomröstning.

Det handlar om att angripa demokratin. Att använda demokratiska instanser för att montera ned demokratin är en väl etablerad del av den radikalnationalistiska rörelsens politiska arbete. Likaså anklagelser om valfusk.

Och här måste vi som väljare tänka efter. Vi måste inse vad det är som händer när dessa partier metodiskt försöker mala ned demokratiska instanser.

Demokrati som statsskick är nämligen en fragil konstruktion.

Politiskt aktiva skräms bort

Demokratins styrka står alltid i relation till hur väl demokratins spelregler fungerar, de spelregler vi alla har kommit överens om.

Och tyvärr är det inte svårt att förstöra spelreglerna.

Ett parti som tar till valfuskanklagelser redan före valet, som driver hatkampanjer mot sina politiska motståndare och planterar rykten om fusk, korruption och mutor har inget syfte att verka demokratiskt. Det har syftet att förstöra de demokratiska spelreglerna.

Viljan att engagera sig i ideologiskt arbete för politiskt aktiva örebroare förstörs nu metodiskt under attacker av hat och hån.

Vi ser det också i SD-styrda kommuner, där politiker attackerar de egna kommunala institutionerna, främst inom kultur och information.

Det är en generalrepetition i angrepp mot demokratin vi ser. En grundkurs i radikalnationalistiskt valarbete som med all säkerhet kommer att fortsätta fram till valet i september.