Det kom, som många andra dagar, en delningsbild i flödet. Moderaternas riksdagsledamot Josefin Malmqvist, tillika ordförande för Moderaternas kvinnonätverk, ser allvarligt in i kameran. Och så en text:

”Företagare: ’Det lönar sig att leva på bidrag. Jag kan inte konkurrera med socialbidrag’.”

Det är lätt att få för sig att Josefin Malmqvist driver ett av Sveriges sämsta företag. Kan man inte betala högre lön än vad försörjningsstödet ger kräver man i praktiken att ens anställda ska bära upp en affärsmodell som inte bär sig. Ett sådant företag förtjänar att konka.

Citatet är dock inte Malmqvists eget, utan används tillsammans med näringslivsbetalda ekonomer som kommer dragandes med räkneexempel.

Moderaterna vill införa ett bidragstak. Det vill de varje valår. Med det öppnar de upp för en ond spiral på svensk arbetsmarknad, oavsett hur lönerna ser ut.

Well actually-liberalism

Vi kan kalla dem för ”well actually”-liberaler – den typ av högerpolitiker som alltid kommer med ett hypotetiskt räkneexempel.

Hypotetiskt finns det en barnfamilj på x antal barn där båda föräldrarna går på försörjningsstöd.

Om någon av dessa hypotetiska familjer hypotetiskt skulle träffa en arbetsgivare som skulle vilja anställa denne så kommer den hypotetiska personen potentiellt tacka nej, för det hypotetiska bidraget är för högt.

Det märks att vissa moderater lever långt från människor som på riktigt lever på försörjningsstöd.

Barnkläder kostar vad de kostar

Hypotetiskt kan man naturligtvis vifta med siffror om en barnfamilj som i en storstad får ut tusentals kronor i försörjningsstöd i månaden, men i verkligheten blir lägenhetshyran inte lägre om Moderaterna lyckas införa sitt bidragstak.

I verkligheten får man inte extra pengar trots att livsmedelspriserna nu rusar i höjden på grund av Rysslands invasion av Ukraina.

Skulle en släkting försöka skänka dig extra slantar får du i verkligheten inte ens ta emot dem. I verkligheten räknas de av från varje krona du får av det offentliga.

I verkligheten måste barnen ha sina vinterkläder, hur den så kallade tröskeleffekten in på arbetsmarknaden än ser ut för deras föräldrar.

I verkligheten delar frivilligorganisationer redan ut matkassar och julklappar till barnfamiljer som annars skulle bli utan kring jul.

I verkligheten skulle en sänkt bottennivå i samhällets yttersta skyddsnät dessutom pressa lönerna nedåt.

Lön i Kefir

Man kan tycka att ett rikt land som Sverige har råd med ett yttersta socialt skyddsnät. I praktiken – vilket är det enda försörjningsstödet täcker – innebär det att ha tak över huvudet, inte svälta ihjäl, betala sin elräkning och kunna duscha med tvål då och då.

Ändå är det inte bara för att det är behjärtansvärt vi har fåra sociala skyddsnät. Effekten av skyddsnäten är nämligen också att verkliga löntagares levnadsstandard hålls över en viss nivå. Om du jobbar ska du ha råd med mer än varmvatten.

Om alternativet är gatan och svält skapar man naturligtvis många incitament till att ta vad helst man blir erbjuden. Det skapar också incitament för arbetsgivare i vissa sektorer att inte betala en spänn mer än så.

Plötsligt har näringslivet skapat nya marginal- och tröskeleffekter och Moderaterna kan ännu en gång klaga på att arbete inte lönar sig. De kommer inte vara nöjda förrän vanliga arbetare får ut sin lön från Arlas restlager av Kefir.

Redan nu aviserar Svenskt Näringsliv att lönerna i Sverige inte ska höjas i takt med inflationen. I praktiken blir alltså löntagarna just nu fattigare när mat och bränslepriserna skenar. Något sådant kan man inte ta hänsyn till menar Svenskt Näringslivs vice vd.

Man kan föreställa sig en avtalsrörelse där varje företag kunde hota med gatan, helt utan att ta till ett hypotetiskt räkneexempel.