Lastbilsföraren Viktor Filippovs familj kvar i Ukraina – nu kör han hjälp till gränsen
I 30 år har ukrainaren Viktor Filippov kört lastbil över hela Europa. Nu attackeras hans hemstad. Familjen är fast i kriget. Tillsammans med frivilliga utanför Göteborg packar han sin lastbil för att göra det han kan, leverera förnödenheter.
I chauffören Viktor Filippovs ukrainska hemstad attackeras skolor och sjukhus. Själv lastar han mat, kläder och blöjor i Göteborg. När han pratar om sonen Pavel som är inkallad bär inte rösten längre.
På krigets sjunde dag bombas sjukhus och skolor i staden Chernihiv i norra Ukraina. Internationella medier visar filmklipp från explosionerna.
Drygt 200 mil därifrån, i Stenkullen tre mil norr om Göteborg, står en ukrainsk långtradare inkilad mellan byggnaderna i ett industriområde.
Vårsolen har tittat fram och ett stenkast bort susar tågen till och från Göteborg. Det är vardag i Sverige. Men inuti lastbilshytten faller bomberna.
Här sitter Viktor Filippov, 59, och följer nyheterna om hur Rysslands president Putin lägger hans hemstad i ruiner, gör den till ett nytt Groznyj.
”Inte rädda för Ryssland”
Viktor Filippov lyssnar på en sliten och orakad president Zelenskyj som håller tal, samtidigt som han scrollar på mobilen. Ibland går han en bit bort och ringer.
– Vi är inte rädda för Ryssland. Vi kommer att vinna det här, 100 procent, säger han och visar en skärmbild av president Putin i sjalett, som en påskkäring, på sin mobiltelefon.
I 30 år har han kört lastbil över hela Europa. Vanligtvis transporterar han båtar från Ukraina till Göteborg. Åt andra hållet brukar han ha papper i lasten.
Kanske borde han ha sovit inför nattens körning. Men den här dagen blir det ingen vila.
Utanför lastbilen står trebarnsmamman Malgorzata Kuchta i svart hoodie och headset i öronen. Det är familjens byggföretag som fått bli tillfällig godsterminal.
Tog kontakt i Facebookgrupp
Malgorzata Kuchta bor i Sjövik norr om Göteborg men kommer ursprungligen från den polska staden Chelm, tre mil från gränsen till Ukraina.
Det var i lördags som hon och maken Piotr började prata om hur de skulle kunna hjälpa de flyende från Ukraina. I Facebookgruppen ”Polacker i Göteborg” fick hon kontakt med andra.
Piotr Kuchta ringde sin vän som äger ett åkeri. Den polska hjälporganisationen Planeta Kultury kontaktades. En fråga om att skänka förnödenheter skickades ut i sociala medier.
Sedan hände allt väldigt fort.
Kläder, skor och mat från privatpersoner. Sjukvårdsmateriel från ett privat sjukhus, pallar med blöjor från en butik, en lastbil med toapapper från ett byggföretag.
Uppslutningen har varit enorm. I onsdags natt satte den första långtradaren med förnödenheter från Stenkullen kurs mot gränsen mellan Polen och Ukraina.
Jobbar till vardags i hemtjänsten
Till vardags jobbar Malgorzata Kucha i hemtjänsten i Lerum. Men just nu tar hon emot fullastade bilar, packar om kläder och dirigerar lastningen.
– Ni är helt fantastiska, helt fantastiska, säger hon till alla som kommer för att skänka sådant som människor på flykt behöver.
Från Partille kommer Peter och Anne Andersson med kläder, täcken och filtar.
– Det känns så skönt att kunna bidra med någonting, säger Peter Andersson som gärna vill ta en bild med chauffören Viktor Filippov.
Ingen tid för semlor
Åse Carlström från Göteborg kommer i två omgångar. Sista gången lämnar hon över en kasse med kantigt innehåll.
– Jag har skaffat karbinhakar eftersom jag hörde att armén behövde det, säger hon.
På kontoret står två tudelade semlor som ingen haft tid att äta. Semlor är inte det som chauffören Viktor Filippov tänker på just nu.
– Putin har pratat och hotat oss sedan 2014 men vi trodde honom inte riktigt, säger han.
Viktor beskriver misstänksamheten som fanns mot president Zelenskyj i början.
– Han var så ung och oerfaren så det var många som inte tog honom på allvar. Men nu står vi bakom honom till 100 procent, säger Viktor Filippov.
Mitt i intervjun tar han upp telefonen och ringer sin fru Tania i Chernihiv. Hon svarar från ett skyddsrum någonstans. Var vet han inte exakt.
När Viktor Filippov lagt på luren börjar han berätta om deras 25-årige son Pavel som nu är inkallad i armén. Men rösten bär inte. Han tystnar och sätter handen framför ögonen.
Det kommer att ta Viktor Filippov drygt två dygn att nå gränsstaden Dorohusk i Polen. Där lastas hälften av förnödenheterna av hos organisationen Planeta Kultury.
Resten flyttas över till små lastbilar och körs till staden Yagodyn i Ukraina där volontärer delar ut förnödenheterna.
Riskerar att bli inkallad i armén
Eftersom Viktor Filippov ännu inte fyllt 60 kör han inte längre än till den polska sidan av gränsen. Korsar han den blir han inkallad i armén.
– Men samma dag som kriget tar slut åker jag hem.
Han kastar in de sista paketen med blöjor överst i lasset. Men förpackningarna är hårda och vill gärna studsa tillbaka. Varje skrymsle fylls innan lasten plomberas.
Det har börjat skymma. Om en stund kommer han att vara på väg. På kontoret står de uppskurna semlorna kvar orörda.
Viktor Filippov visar en bild på sin familj Tania och Pavel.
Företagaren Andrzej Palak kommer med flera pallar papper och hygienartiklar till insamlingen.
Viktigt att tänka på när du hjälper drabbade
- Skicka pengar direkt till någon du känner på plats eller till någon av de etablerade aktörerna som utgår från människors behov och egna preferenser. De vet vad som behövs och har infrastrukturen för att kunna göra störst nytta. Swisha till exempel Act Svenska kyrkan, Röda Korset eller UNHCR.
- Samordna privata transporter av nödhjälp med etablerade organisationer för att inte dra ner tempot på det professionella hjälparbetet.
- Låt lokala producenter och affärer överleva genom att de får sälja sina varor till hjälporganisationerna.
Tipsen kommer från Kathrine Raadim, avdelningschef på Norweigan Centre for Human Rights.
