”Fel av LO att måla ut V som fiende”
Vi är kritiska till LO:s ensidiga stöd för S som presenterades på onsdagens valupptakt, skriver Vänsterpartiets fackliga nätverk.
Susanna Gideonsson.
Under onsdagens valupptakt stod det klart att LO-ledningen väljer att förorda en tydlig röstrekommendation i förhållande till det kommande valet: LO:s medlemmar ska uppmuntras att rösta på S.
Detta antyder ett brott med den linje som LO och flera av de ingående förbunden tillämpat i de senaste valrörelserna. Tidigare har man snarare betonat värdet av att tala med medlemmar om vikten av tydliga ställningstaganden som stärker löntagarna, som inom ramen för de framgångsrika ringkampanjerna.
I det praktiska arbetet har linjen, klokt nog, ofta varit att undvika att skriva medlemmar på näsan – för att i stället söka dialog, med uppmuntran om en röst på något av de partier som bäst lever upp till detta.
Arbetare måste själva få välja parti
Denna linje har varit konstruktiv: den har värnat den fackliga självständigheten gentemot de politiska partierna, varit förenlig med fortsatt facklig-politisk samverkan, och, inte minst, underlättat samarbete mellan fackligt engagerade i valrörelsen – oberoende av partitillhörighet.
Den linjen har också visat ödmjukhet och respekt för medlemmars förmåga att självständigt fatta beslut om vilket parti man vill stödja. Detta borde vara nog så viktigt i en tid där en majoritet av LO-medlemmarna väljer att rösta på andra partier än det socialdemokratiska.
Det har underlättat arbetet med att föra resonemang med tveksamma medlemmar, och bidragit till ett tydligare fokus på vad som borde vara huvudkonflikten i valet: den som går mellan partier som står upp för löntagarnas rättigheter och de som bekämpar fackföreningarna och driver en politik som ökar klassklyftorna.
På sina håll har detta förhållningssätt också bidragit till en stark facklig valfront, där fackligt engagerade vänsterpartister kunnat kroka arm med s-kamrater i arbetet med att engagera medlemmarna inför valdagen.
Svunna tiders förhållningssätt
Tisdagens budskap påminner desto mer om svunna tiders förhållningssätt, och inte som utformat för att möta dagens verklighet.
Från centralt håll gick LO även till angrepp mot V på Twitter: ”V har aldrig varit en kraft att långsiktigt lita på för LO”, och man påstår att den slutsatsen delas av LO-medlemmarna med hänvisning till hur dessa röstat i tidigare val.
Inte minst med den kraftiga nedgången för S bland LO-medlemmar i dom senaste valen i åtanke, kunde man kanske ha förväntat sig ett ödmjukare tonläge.
S och V borde vara enade
I den fackliga verkligheten på många arbetsplatser runt om i landet deltar förtroendevalda vänsterpartister dagligen i det gemensamma arbetet för att åstadkomma förbättringar för medlemmarna. För alla socialdemokratiska gräsrötter som arbetar tillsammans med V-kamrater på arbetsplatser, i klubbstyrelser, sektioner och avdelningar måste det framstå som underligt att deras vänsterpartistiska fackliga kamrater målas ut som politiska motståndare.
Att Vänsterpartiet, inte minst under den gångna mandatperioden, så tydligt värnat de fackliga rättigheterna och anställningsskyddet, och dessutom stått för sitt ord i ett läge där många partier sagt en sak före valet för att därefter göra något helt annat, gör att LO-ledningens uttalande framstår som märkligt.
Det är också svårt att se att LO:s krav på ökad trygghet och jämlikhet kommer att kunna genomföras utan ett aktivt nära samarbete mellan S och V.
Gemensamt motverka ett blåbrunt styre
Vi som är fackliga vänsterpartister kommer på direkt fråga inte att hymla med vilket parti vi själva anser förtjänar arbetskamraternas stöd i det kommande valet. Vi ser fram mot att ta del i diskussionerna vid fikaborden och ett valrörelsearbete där arbetsplatserna ställs i centrum.
Men gentemot de tveksamma, eller de som lutar åt exempelvis S, kommer vi i första hand att förespråka enighet för en progressiv röst på något av de partier som aktivt driver frågor i löntagarkollektivets intressen. Och vi kommer att göra allt i vår makt för att motverka ett blåbrunt styre.
Det förhållningssättet tror vi också hade varit en bättre utgångspunkt för LO centralt, för att främja de gemensamma ansträngningarna som måste till i den kommande fackliga valrörelsen.
