En jul har just passerat och vi har återigen kunnat läsa om hur politiker vill få färre att känna sig ensamma.

Speciellt äldre antas vara ensamma och ska därför ”räddas” från sin ensamhet.

Det är dock helt fel. Sanningen är faktiskt tvärtom, ingenstans i Europa känner sig befolkningen så lite ensamma som i Sverige och i de övriga nordiska välfärdsländerna.

Frågan har ett flertal gånger undersökts i nationella och internationella studier. 2019 gav en sammanställning av SOM-institutet vid Göteborgs universitet den graf som syns här nere.

Tillsammans med övriga välfärdsstater som Norge, Finland, Island och Danmark ligger svenskarna bäst till med bara få invånare som känner sig ensamma. Källa: SOM-institutet, ”Den svenska ensamheten”.

Ensamhetsmyten lever

Tillsammans med Norge, Finland, Island och Danmark – alltså utpräglade välfärdsländer – ligger svenskarna lägst när det gäller känslor av ensamhet, under 5 procent.

Så varför lever ensamhetsmyten vidare, år efter år?

Förklaringen ligger i att myten gynnar KD:s och övriga konservativa partiers politiska syften. För dem blir det en återkommande julmumma att fritt få fabulera om att svenskarna känner sig ensamma.

Upplägget är att om vi bara byter ut samhällets gemensamma välfärd till att bli ”familjens ansvar” så minskar ensamheten.

Julen 2020 skrev till exempel KD-ledaren Ebba Busch i en debattartikel om svensk ensamhet som hon påstod hade ökat:

”Utvecklingen är delvis en konsekvens av ett välfärdssystem som gjort individen självständig i relation till sin familj.”

KD:s vilt fabulerande talskrivare hittar alltså inte bara på en utveckling som inte finns utan fabulerar också fram att denna påhittade ensamhet är välfärdssamhällets fel.

Men sanningen är alltså att svenskarna inte alls känner sig ensamma.

Stor familj – stor ensamhet

De länder som ligger i topp när det gäller ensamhet är i stället några av de forna kommuniststaterna. Högst av dem alla ligger Ukraina med över 20 procent av befolkningen som känner sig ensamma.

Nu kanske det är orättvist att jämföra Sverige med länder som har gått igenom stora omvälvningar och som i Ukrainas fall både genomlidit ett av världens värst korrupta styren och som nu utsätts för ett lågintensivt krig från grannen Ryssland.

Men även om vi jämför med medelhavsländer, där familjen i enlighet med Kristdemokraternas familjebaserade favoritpolitik har en traditionellt viktig ställning finner vi att känslor av ensamhet är signifikant betydligt vanligare än i Sverige och Norden.

SOM-insitutet har också jämfört ensamhushåll och finner att Sverige och Norden som de flesta anat har en mycket hög andel ensamhushåll.

Men det ökar inte känslan av ensamhet.

Fria människor är inte ensamma

I länder med få ensamhushåll däremot härskar en klart större känsla av ekande ensamhet.

Detta samband kan i förstone tyckas irrationellt, bor man ensam så är man väl också mer ensam rent fysiskt. Men det är i realiteten ett ganska självklart samband. Endast i ett utvecklat samhälle där du själv kan försörja dig och väljer vilka du vill bo med, eller hur du vill bo, kan din självkänsla garanteras och känslan av ensamhet utebli.

I länder med låg andel kvinnor på arbetsmarknaden där kvinnan blir underordnad makens och familjens krav växer i stället känslan av ensamhet.

Då främst KD men även övriga konservativa partier hellre värnar ett samhälle som är uppbyggt runt könsroller och familj i stället för runt medborgarnas rätt till egna val kan vi inte vänta oss en förändring. Myten om svenskens ensamhet kommer att fortsätta spridas från dessa partier.

Fler bostäder botar ensamhet

Värre är det när även vanligtvis kloka politiker och S-ministrar faller in i tramset, troligen som en följd av att de inte vill verka okänsliga när folk pratar om ensamhet.

Naturligtvis ska vi aldrig bli okänsliga men politiker måste se vad samhället kan göra för att motverka ensamheten. Och det är inte att överlåta ansvaret till individen och familjen.

En fråga som är politiskt oroande för befolkningens känsla av ensamhet är därför dagens bostadssituation. Den allt större trångboddhet gör det svårare att välja sitt eget boende och dem man vill dela bostad med.

Ett utmärkt recept för samhället att motverka ensamhet är knappast att i KD-stil förlita sig på ”familjen”.

I stället bör vi till exempel öka byggsubventionerna (som KD tillsammans med M och SD har avskaffat för 2022). Ett ökat bostadsbyggande ger folk möjlighet att få en egen bostad, även i ensamhushåll om de vill.

Men framför allt är det vinnande receptet mot ensamhet att i övrigt fortsätta bygga ut vår välfärdsstat.