Svenskt Näringsliv är värt ett IG-Nobelpris
Höjd lön för lågavlönade är ekonomipristagaren David Cards recept för en blomstrande ekonomi. Men prisad ekonomi är inget för Svenskt Näringsliv, skriver Arbetets ledarskribent.
Det är Nobelpristider!
Och om inte den nya coronamutationen sätter stopp för det så blir årets ceremoni åtminstone lika stor som förra årets.
En av årets pristagare i ekonomi är amerikanen David Card. Han fick sitt stora genombrott när han i början av 1990-talet visade att höjda lägstalöner inte alls gör att jobb försvinner. Det är en seglivad myt, visade han.
Och redan här försvinner chanserna för Svenskt Näringsliv och deras politiska gren i Centerpartiet och övrig borgerlighet att över huvud taget närma sig ett nobelpris.
De har ju sin egen ihopsnickrade teori, och driver tesen att höjda löner för lågavlönade skulle leda till massarbetslöshet. Detta har blivit ett upprepat mantra från både Svenskt Näringsliv och de borgerliga partier som stöder dem, vad forskning och verklighet än visar.
Inflöde av arbetskraft skapar klyftor
Enligt samma hemsnickrade teori kan dock högavlönade höja sina inkomster hur mycket som helst utan att det påverkar arbetslösheten. Och det är ju bra – för de högavlönade.
Och detta falsarium har lyckats för gehör. De senaste decennierna har antalet tjänsteföretag som livnär sig på att låta mängder av extremt underbetalda arbetare utföra tjänster och service åt de högavlönade formligen exploderat.
Flera orsaker ligger enligt David Card bakom hur denna kader har kunnat uppstå.
Dels har ett jämnt inflöde av lågavlönad arbetskraft från fattiga länder skapat enorma ekonomiska klyftor i ekonomier i hela västvärlden. I Sverige är det främst lagen om arbetskraftsinvandring från 2008 som skapat denna jobbtrafficking.
Dels har också åldersstrukturen i västvärlden varit gynnsam för företagen.
Avskaffa skräpjobben
I ett inslag för SVT häromdagen inför resan till Stockholm siade dock David Card om att sötebrödsdagarna för de tjänsteföretag som bygger sin verksamhet på dumpade löner kan vara på väg att ta slut.
Dels har inflödet av billig utländsk arbetskraft sinat i hela västvärlden, inte bara som en följd av pandemin. Dels har åldersstrukturen ändrats med en alltmer åldrande befolkning.
I USA har det lett till ett ramaskri bland företag vars hela existens bygger på en ständig flödande ström av billig arbetskraft, ett ramaskri som David Card inte har mycket till övers för.
Höj lönerna i stället, är hans recept. Eller avskaffa dessa jobb helt och hållet. Det skulle ekonomin må bra av. Vi skulle då få fler arbetare som tillför ekonomin arbete med högre produktivitet.
Intressant nog är det ramaskri David Card hör från företagare i USA just vad vi hör även i Sverige.
Välfärden är fienden
När tillgången på billig arbetskraft sinar riktar sig Svenskt Näringslivs propaganda mot det man kallar ”bidrag”. Det vill säga vårt välfärdssystem som ger invånarna möjlighet att utbilda sig eller att få a-kassa.
”Det lönar sig att leva på bidrag”, basunerade Svenskt Näringslivs tidning Näringslivet ut nyligen och berättade om tjänsteföretag som har svårt att få tag i anställda.
Det här är naturligtvis orkestrerat och bakom ligger samma princip som konservativa arbetsgivare och deras partier fört tidigare. Kan arbetsgivarna dra undan möjligheterna för alla andra inkomster än lön så ökar genast utbudet av människor som måste ta lågt avlönade jobb för att inte svälta ihjäl.
På så sätt ska flödet av lågbetald arbetskraft hållas uppe, om importen av billig arbetskraft från andra länder och åldersstrukturen gör att det flöde som varat i några decennier nu går mot sitt slut.
Ljuger om lönerna
Visst råder brist på arbetskraft i en mängd yrken. I Sverige finns det till exempel i dag tiotusentals lediga jobb i traditionella LO-yrken, som byggnadsarbetare, svetsare, undersköterskor och bussförare, med yrkesutbildning.
Dessa arbetare är dock inte intressanta för de tjänsteföretag som lever på extremt lågbetald arbetskraft.
De vill ha kvar en stock av arbetskraften som det bara är att ösa ur.
Det är i det skenet vi ska se den borgerliga alliansens attacker på utbildningen under sin tid vid makten. Det är i det skenet vi ska se oviljan att ändra på lagen om arbetskraftsinvandring.
Och det är även i det skenet vi ska se Centerns ständiga krav på utökade rutbidrag så att lågbetald arbetskraft kan möblera om hemma hos de högavlönade, städa deras hem, åka till grovsoporna eller passa barn.
Varje gång förklarat med det osanna påståendet att vi måsta hålla lönerna låga och jobben enkla för att inte orsaka arbetslöshet.
Går inte att skratta åt
Avsevärt bättre skulle det vara om Svenskt Näringsliv och dess stödpartier i riksdagen kunde lyssna till Nobelpristagaren David Card.
Höj de lägst avlönades löner, eller låt dessa jobb försvinna helt. Det är bättre för både invånarna och för samhällsekonomin.
Men det enda pris man verkar aspirera på är parodin IG-Nobelpriset – och knappt ens det. IG-Nobelpriset brukar man ju ändå kunna skratta åt.