Schibstedpersonalen som återvänder till arbetsplatsen efter ett och ett halvt års hemmaarbete har mötts av något av en chock.

Vad som beskrivs av en källa i huset som ”ser ut som typ Frej Larsson, kanske är det Frej Larsson” mötte dem i entrén. Två män som ska ha spelat hög musik, trummat, dansat och brölat ”TJENA” till de som vågat sig in.

”Är det här det nya normala?”, frågar en annan källa.

Arbetets kulturredaktör fick en kort pratstund med Aftonbladets kolumnist Oisín Cantwell om händelsen.

– Det är, först och främst, mycket glädjande att se att tidningen Arbetet tar sitt journalistiska uppdrag på allvar och uppmärksammar detta arbetsmiljöproblem, säger Aftonbladetprofilen.

Vad var det som mötte dig när du kom till jobbet?

– Det som mötte mig i måndags, i går och idag var en galning i gul kostym som bankade på en bongotrumma. Vissa hävdar att han i själva verket är hipp dj, men det tror jag vad jag vill om. Bredvid honom stod en annan lömsk figur och höll på med konstig musik.

Hur reagerade du?

– Jag reagerade med skräck.

Känner du dig välkomnad tillbaks till jobbet?

– Ingen vid sina fulla sinnen kan ha känt sig välkommen tillbaka.

Du skriver på Twitter: ”Att detta blir min död råder det inte längre någon som helst tvekan om.” Skulle du beskriva situationen som ett arbetsmiljöproblem?

– Jag kan tänka mig att vissa vill relativisera situationen och påpeka att det finns yrkeskategorier som har betydligt större arbetsmiljöproblem än så här, men ingen föreställning kan vara mer felaktig. Det här torde vara lika farligt som det var för gubbarna som flottade timmer på Värtan mellan Stockholm och Lidingö då jag var liten.

Kan ni göra något åt det?

– Omöjligt att stoppa. Kolossen Schibsted har en gång för alla bestämt sig för denna lömska form av tortyr.