I dag lägger regeringen en budget med stora satsningar på jobben. Efter de larmrapporter vi hört under coronakrisen, med snart 200 000 långtidsarbetslösa, är det mycket välkommet.

Någon avveckling eller början på avveckling av den katastrofala privatiseringsvågen inom välfärden syns dock inte. Den fortsatta avvecklingen och privatiseringen av arbetsförmedlingen är till och med ett steg i rakt motsatt riktning mot att värna att skattemedlen går till det de är avsedda för.

Men många andra poster är mycket välkomna. Arbetsmarknadspolitiken prioriteras med satsningar på att få ned långtidsarbetslösheten och en ytterligare utbyggnad av utbildning och extratjänster.

Trots detta är behoven så stora, med närmare 200 000 personer i långtidsarbetslöshet, att budgeten måste ses som ett första steg. Här kunde också ha funnits med än större satsningar på infrastruktur, insatser som vi vet skapar arbetstillfällen. 

Saknas besked om a-kassan

Det som saknas är också besked om den tillfälligt höjda a-kasseersättningen ska bestå eller avskaffas.

När det gäller a-kassan är det dock ytterst välkommet att taket i a-kassan äntligen höjs. Det är av stor vikt för att systemet ska ses som legitimt av alla som är anslutna till en a-kassa också får en rimlig ersättning när de bir arbetslösa. A-kasseavgiften ska dessutom göras skattefri.

Den redan tidigare presenterade nyheten att sjukförsäkringssystemet får en ordentlig återställare är också det mycket välkommet, liksom att skatteskillnaden mellan skatt på arbete och skatt på sjuk- och aktivitetsersättning nu tas bort.

S-politik syns

Genomgående syns en rak socialdemokratisk politik i förslagen.

I bakgrunden lurar dock de senaste månadernas stora fråga om Vänstern och Centern kommer att acceptera budgeten och rösta för den.

Vänsterpartiet dväljs under vissheten om att vi med all säkerhet att kommer att få en M-budget om Vänstern fäller budgeten.

Minnet av 2018 avskräcker, Centern valde då att släppa fram en M-KD budget för 2019.

Resultatet av denna servettbudget blev totalt tvärstopp i bostadsbyggande av många tusen lägenheter eftersom M-KD-budgeten avskaffade de statliga kreditgarantierna. Budgeten innehöll också ett närmast totalstopp för alla former av utbildning på arbetsmarknaden, just den utbildning som såväl företag som de arbetslösa just nu skriker efter.

C har lägre fallhöjd mot M-politik

Hos Centern finns inget motsvarande politiskt motstånd mot en moderat budget.

Centern har därmed lägre fallhöjd gentemot moderat politik än vad Vänsterpartiet har. Oavsett hur många gånger Annie Lööf upprepar att hon inte är en rasist och aldrig tänker samarbeta med Sverigedemokraterna så är Centerns ekonomiska politik, speciellt när det gäller arbetares rätt till arbete och trygghet, snarlik Moderaternas.

Att släppa fram en moderatskriven budget för det sista året fram till valet skulle därför inte betraktas som någon större katastrof inom Centern. Det ger också partiet möjligheter att under valåret söka putsa på sin image som ett mittenalternativ mellan ”extrema” ytterligheter.

Mot detta kan dock ställas att en rad reformer som Centern initierat och drivit genom, främst las-överenskommelsen, nu ska få sin politiska smyckning. Att då avfärda budgeten är ett vågspel.

Viktigt för LO-anslutna

Som helhet är det en på många sätt mycket bra budget med stora satsningar på områden som är viktiga för LO-anslutna.

Den akuta frågan är dock om satsningarna på långtidsarbetslösheten och arbetsmarknadsutbildning är tillräckliga.

På dessa områden får vi lita till Magdalena Anderssons ord under måndagens pressträff där hon hänsköt sådana frågor till nästa mandatperiod efter 2022.

Valåret närmar sig med stormsteg.