19-åriga hotellchefen: ”Möjligheterna är så stora i Skellefteå nu”

Anna Kaiding, hotellchef

Nittonåriga Anna Kaiding sköter driften av ett hotell med utsikt över Skellefteås centrala torg och stadens nybyggda kulturhus i trä. I våras köpte hennes pappa och en kollega hotellet. Sedan dess har Anna Kaiding lämnat sitt tidigare jobb i en matbutik, blivit delägare och ansvarig för hotellverksamheten.

– Jag är väl någon sorts lärling till att bli vd. Jag ska driva det här företaget.

Verksamheten rullar på trots pandemin. Här bor till största delen långliggare som på olika sätt är delaktiga i den utbyggnad av staden som pågår. De arton rummen har försetts med ett litet gemensamt kök och gästerna har fått tillgång till tvättmaskin och torktumlare.

– Möjligheterna är så stora i Skellefteå nu. Det är jättekul att vara med om det här. Jag tror att Skellefteå kan bli ett nytt Umeå, en ny huvudstad i Norrland, säger Anna Kaiding.

När hon först hörde om Northvolt tänkte hon att en stor batterifabrik inte rörde henne, men nu upplever hon att hemstaden har väckts till liv på kort tid.

Kerstin Lindbäck, pensionär

– Jag tycker bara det är positivt. Det kommer in mer människor och människor från olika länder, säger pensionären Kerstin Lindbäck om stadens utveckling. 

Samtidigt minns hon tidigare satsningar som gått om intet. På 70-talet gavs stort statligt stöd till att etablera beklädnadsindustri i Västerbotten, 500 personer fick jobb i Skellefteå. Men verksamheten gick omkull och jobben förvann.

– Men jag tror inte att det kommer upprepas nu, det känns inte så, säger hon.

Jimmy Hammarsten, nyinflyttad student

Flyttlasset från Kalmar är inte större än att det ryms i personbilens baklucka – och tur är väl det, för rummet där det ska in är drygt nio kvadratmeter inklusive duschen. 25-årige Jimmy Hammarsten flyttar in i en av 220 barackbostäder som det kommunala bostadsbolaget Skebo snabbt byggt upp vid Skellefteås campus. Syftet är att frigöra vanliga lägenheter som tidigare hyrts ut till studenter.

Jimmy Hammarsten är här för att studera datorgrafik, siktet är inställt på att bygga spel från grunden och Skellefteå har satsat på just spelindustrin.

– Det beror på om det finns jobb som passar mig, säger han om ifall han kan tänka sig bli kvar i staden.

Det har riktats en del kritik mot att studenterna ska tränga ihop sig på små ytor i barackerna och vara många om samma kök. Men Jimmy Hammarsten är nöjd när han slår upp dörren till det lilla rummet. Han har valt att bo här och ser fram emot att lära känna grannarna.

– Jag vill bo bland studenter.

Cristian Hasmasan, vindkraftsbyggare

Cristian Hasmasan och hans kollegor står på Nygatan i centrala Skellefteå och väntar på svar på Coronatest som de måste ha för att kunna resa hem till Rumänien. Men det är en tillfällig hemresa, för ledighet, till i december jobbar de med att bygga en vindkraftpark utanför staden.

Just energiförsörjningen till de stora industrisatsningarna är en av de stora frågorna för regionen framöver.

Cristian Hasmasan och hans arbetskamrater märker av det stora trycket i staden, bland annat på att det är svårt att hitta någonstans att bo.

– Vi bor på hotell nu, det finns inget annat.

Men i gruppen tycks intresset för att stanna mer varaktigt i Sverige svalt, en av kollegorna berättar att han har ett nytt hus hemma i Rumänien och att han kommer ligga på stranden i ett betydligt varmare klimat när han snart är där på ledighet.