”Hur länge ska S bry sig om manliga arbetarklassväljare?”
Socialdemokraterna måste bestämma sig om vägen framåt. Väljer man en hårdare invandringspolitik bör man heller inte samarbete med Miljöpartiet. Men man kan vara säker på att det kommer skrämma bort väljare. Det skriver Tomas Eriksson (MP).
Det är med stort intresse jag följt debatten mellan Daniel Suhonen och Payam Moula om Socialdemokraternas framtida vägval.
Jag tänker inte ta ställning för någon enskild person i partiledarfrågan, men när det handlar om frågan att vinna tillbaka tidigare vänster väljare från SD, främst manliga sådana, finns anledning att föra en bredare politisk debatt.
Både Daniel Suhonen och Payam Moula saknar en viktig förklaring till varför LO väljare övergivit S.
Per Albin Hanssons genidrag, lanserandet av det svenska folkhemmet, var att definiera det nationellt. Den svenska arbetarklassen hade betydligt lättare att ta till sig en politik om arbetarklassens solidaritet så länge denna inte inräknade arbetarklassen i andra länder. Den svenska arbetaren, definierad som manlig industriarbetare, var normen i Socialdemokraternas politik och det var den personens rättigheter som skulle drivas.
Missnöje hos utelämnade
Den ekonomiska politiken drevs fram av tanken om en solidarisk lönepolitik, strukturomvandling och generell välfärd. Men det var också här det började gå fel.
Strukturomvandlingen koncentrerade produktionen och ställde högre krav på tekniskt kunnande. Långt ifrån alla kunde hänga med när utbildningskraven ökade. Hos människorna och platserna som lämnades utanför började missnöjet gro.
Industriarbetare blev även en krympande del av arbetsmarknaden. Sveriges gick samtidigt från att varit etniskt och kulturellt homogent till heterogent. Den socialdemokratiska strategin blev att göra kyrkan bredare, att i retorik och handling införliva fler grupper i välfärdsprojektet.
Men för varje grupp som införlivats, har stödet bland det som en gång var kärnväljaren sjunkit. Trots att manliga arbetarväljare materiellt inte har att vinna på en högerorienterad ekonomisk politik har de i allt större grad vandrat högerut.
Parti för vita män
Den amerikanska ekonomen Heather Mcghee har brottats samma fråga i sin bok The Sum of Us. Hon konstaterar att den vita arbetarklassen i allt mindre grad röstar på demokraterna ju mer profilerade mot de etniska minoriteterna demokraterna blir.
Donald Trump vann väljare mot Clinton och Biden för att han och republikanerna uppfattades som ett parti för vita och framför allt vita män. Denna förklaringsmodell liknar en sociologisk teoriskola kallad Social dominance Theory och har stor förklaringskraft på varför Trump och SD vinner manliga arbetarväljare.
Översatt till Sverige skulle Socialdemokraterna tapp förklaras med att S inte försvarat denna grupps status som ekonomisk och kulturell norm. Och i en tid när allt fler grupper i samhället aspirerat på att bli inkluderade har tidigare S-väljare hamnat hos SD.
Ett parti där etniska svenskar tydligt premieras över invandrare, män över kvinnor, hetrosexuella över homosexuella, bilister över cyklister, varghatare framför de som vill värna hotade arter. Listan kan faktiskt göras väldigt lång.
Identitetspolitiken må va död som valvinnare för Socialdemokraterna, men fungerar utmärkt som instrument för att analysera orsakerna bakom väljartappet och hur väljare kan gå från S till SD.
Om inte manliga arbetarväljare längre tycker som Socialdemokraterna, är det då dessa väljare som partiet ska försöka locka tillbaka?
Kasta ur MP ur regeringen
Vilket vägval ska socialdemokratin göra. Om svaret på den frågan blir att likt vad Payam Moula förespråkar, anamma den danska modellen räcker det inte att hålla en tuff invandringspolitik.
Då måste S gå hela vägen. Kasta ut MP ur regeringen. Dra hårda linjer mot MP och V. Samt hitta konflikter med SD som inte handlar om invandring.
En sådan strategi kan förstås minska tappet i gruppen manliga LO väljare men kommer alienera yngre och urbana väljare i storstäderna.
Alternativet, det vill säga Daniel Suhonens väg med en vänsterorienterad socialdemokrati med vilja att inkludera alla grupper i samhället kommer få svårt att vinna val under överskådlig tid. Ett sista alternativ är att som i dag acceptera att driva en ekonomisk politik med något liberalt parti som står långt ifrån det egna hjärtat.
S måste bestämma sig
Jag avundas inte valet. Men jag tror det är viktigt att S bestämmer sig. Kanske ska strategin vara att formulera åsikter utifrån vad S tycker på riktigt.
Är det Socialdemokraternas riktiga åsikt att radikal omfördelningspolitik är bra politik så driv det, är det viktigare att inte ta emot emigranter så driv det.
Om inte manliga arbetarväljare längre tycker som Socialdemokraterna, är det då dessa väljare som partiet ska försöka locka tillbaka?